Krönika

Cop26 och vår mänskliga värdighet

Låt oss vara tydliga. Låt oss tala klarspråk. Resultatet av klimatkonferensen Cop26 i Glasgow måste, trots att den levererade vissa positiva resultat, ändå uppfattas som en besvikelse, ett misslyckande. Regelboken för Paris-avtalet kom visserligen på plats, nya samarbeten diskuteras, fossila bränslen omnämns för första gången (!) i beslutstexten och ländernas klimatlöften ska uppdateras med tätare intervall. Allt detta är bra, men det räcker inte, inte på långa vägar.

Problemet är också att vissa åtgärder som redan tidigare utlovats inte fullföljs. Ett exempel är det ekonomiska stöd som världens rika länder ska betala till fattiga och sårbara länder för att kompensera för de skador som uppkommer på grund av klimatförändringar. Att vi dessutom tillåter världens ledare att fixa och trixa med ordval och formuleringar i beslutstexterna för att undgå att genomföra nödvändiga åtgärder är ett stort misslyckande i sig. Det fördröjer inte bara en snabb och nödvändig fossil utfasning, det håller dessutom liv i en epok som vi redan borde ha lämnat bakom oss.

Att det är först i samband med FN:s 26:e klimatkonferens som det går att få med en skrivning som i klartext nämner orsaken till den klimatkris vi idag befinner oss i är både skrämmande och uppseendeväckande. Det visar vilken makt fossilindustrin har. Att detta sedan målas upp som ett genombrott och en stor framgång blottlägger bara hur långsamt det globala klimat- och miljöarbetet gått under de senaste decennierna. Det visar också hur stort behovet idag är att välja politiska företrädare som inte bara vågar tala klarspråk när det gäller den situation vi befinner oss i, utan som också är beredda att agera kraftfullt inom demokratins ramar för att påskynda den omställning som krävs.

Och vi behöver göra både mer och mindre. Vi behöver fasa ut vårt fossilberoende och i större utsträckning övergå till långsiktigt hållbara alternativ. Men samtidigt måste vi också problematisera den förändringsprocess vi befinner oss i. Risken är annars uppenbar att vi förblindade av teknikutvecklingens löften och lockelser rusar in i framtiden med samma tunnelseende som vi gjorde när vi förstod hur underbart effektiv oljan var och hur mycket den kunde användas till. Vi har inte råd att upprepa samma misstag.

Naturligtvis är en övergång till elektricitet som energibärare en del av lösningen. Men minst lika viktigt är det att fråga sig vilket samhälle vi egentligen vill ha. Handlar det verkligen om att skruva upp takten ytterligare eller handlar det om att skapa en tillvaro där vi alla kan leva goda liv, inom de planetära gränserna.

Istället för en sund systemkritisk analys där alternativ till dagens samhällsstruktur diskuteras håller vi som bäst på att elektrifiera ett samhällssystem som bygger på obegränsad tillgång på fossil energi. Och häri ligger ytterligare en dimension av misslyckande. Inte nog med att klimatomställningen går alldeles för långsamt, de lösningar som diskuteras, bland annat i samband med FN:s klimatkonferenser, präglas av en okritisk optimism som förleder oss att tro att allt går att lösa med teknik. Det handlar dels om åtgärder som i bästa fall har lämnat ritbordet. Men lika ofta om fantasifulla lösningar som inte tar hänsyn till att vi måste minska exploateringen av Moder Jord och att framtiden också måste handla om att sätta gränser för människans hybris för att därmed återupprätta hennes värdighet.

—-

Under pilgrimsvandringen mot Glasgow vandrade vi på stränderna utmed norra Englands Nordsjökust och lyssnade på havets uråldriga rytmiska andetag när vågorna rullade in mot land.

Våra spår i sanden raderades. Efter varje andetag var världen ny igen. Tidvatten följde på lågvatten. Havet andades, vissa dagar lekfullt klarblått, andra dagar vilt och blygrått.

Vi gick där, som i tidernas gryning, njöt av naturens fullkomlighet, dess skönhet, dess vidunderliga kraft och lockande sång.

De representanter från olika urfolk som under Cop26 med stor värdighet krävde att skövlingen av naturen måste upphöra.

Beslutet att låta över 500 lobbyister från fossilindustrin delta under samma konferens.