Lappa och laga blev konstform

Det japanska designspråket har många likheter med det svenska. Rena linjer och avskalad form i ljusa träslag präglar båda ländernas uttryck. Och inspirationen kommer från naturen. Kanske är det därför det finns ett särskilt band mellan länderna när det gäller form och hantverk.

– Ja, jag tror det. De gillar våra saker och vi gillar deras. Jag har alltid haft ett slags dragning dit, säger Elise Nilsson.

Tre handarbetsböcker

Intresset för textil och hantverk har följt Elise genom livet. Hon är textillärare och har undervisat inom grundskolan under många år men även hållit workshop med olika textila teman på bland annat studieförbund. Hon har skrivit tre handarbetsböcker, nu kommer den fjärde, den här gången om sashikobroderier, ”Sashiko. Brodera japanskt” (Ordalaget Bokförlag).

– Jag var och hälsade på en vän i Japan och fick syn på de här broderierna. Jag blev fast direkt.

Intresset tog henne tillbaka till Japan där hon gick kurser – språkförbistringar till trots.

– Visst var det lite klurigt, men det är ändå händerna som är i fokus. De kunde visa hur jag skulle göra, då blir språket inte så viktigt.

Inspirerat av naturen

Sashiko betyder ungefär ”små stick” och kommer ifrån nålens spår i tyget när stygnen sys. Hur gammal tekniken är vet man inte helt säkert, uppgifterna varierar från några hundra år till tusen år. Sättet att sy utvecklades främst i norra Japan där klimatet var kärvt och olämpligt för bomullsodling. Det enda som växte där var hampa och lin.

På grund av att det var så fattigt togs minsta tygbit tillvara, sparades och användes på nytt.

– Det var så det började. De lagade, förstärkte eller förändrade befintliga textilier genom att med sashikostygn sy fast tygbitar på dem.

Så småningom utvecklades dessa ”lagningar” till att bli synliga broderimönster med olika återkommande symboler. De består oftast av upprepade geometriska linjer inspirerade av naturen.

Elises allra första sashikoskapelse var en väska som hon först sydde av jeanslappar. På lapparna broderade hon olika mönster.

– Jag behärskade inte tekniken fullt ut, så när jag tittar på den i dag tycker jag att den ser väldigt tafflig ut, men den har sin charm, skrattar hon.

Lagar för färger och material

Som första projekt rekommenderar hon att sy små glasunderlägg.
– Det är lagom hanterbart. Då kan man använda små tygstuvar man har hemma och prova sig fram.

Elise visar en bunt av sina egna som ligger på bordet i vardagsrummet. Fast mönstren varierar på dem ser de snarlika ut tack vare den milda och enhetliga färgskalan.

– Under det som kallas Edo-perioden i Japan, cirka 1615–1865, fanns det lagar som reglerade vilka färger och material som fattiga människor fick använda.

Enligt traditionen fick de som kom från lägre samhällsklasser inte ha mönstrade eller färgglada kläder. För dem var det ofärgade, gråbruna eller blå indigofärgade tyger som gällde. Det är en anledning till varför sashiko traditionellt broderats med vit tråd på indigoblått tyg. Lagen togs bort i slutet av 1800-talet och vid samma tidpunkt blev bomullstyger billigare och mer tillgängliga för allmänheten.

"Allt ska tas tillvara"

I Japan har praktiskt hantverk aldrig försvunnit från samhället och yrkeslivet. Elise tror att traditionellt kunnande är högt värderat.

– Just att saker får ta tid. Processen ses som en del av resultatet.

– Ett annat spännande begrepp som de har i japan är mottainai. Det betyder ungefär att man inte får slösa, allt ska tas tillvara. Det gäller allt från att äta upp sista riskornet på tallriken till att spara och laga kläder och saker.

Det fick Elise själv erfara när hon var där. Hon var van vid att avsluta och fästa tråden när det var ungefär en decimeter kvar av den.

– Men då sa de att jag kunde brodera ett par centimeter till innan jag fäste och tog en ny tråd. Även fast vi kan ska vi inte slösa. Det var en tankeställare.

Det synsättet har hon tagit med sig hem. Hon försöker alltid använda sig av material som hon redan har hemma.

– En gardin som bara ligger i skåpet kan bli till en vackert broderad kudde till exempel, säger Elise.

På så vis ligger det urgamla sashikobroderiet helt rätt även i vår tid.