Enligt en internationell undersökning upplever 8 av 10 av världens unga klimatångest, och nästan hälften uppger att ångesten påverkar deras vardag. En person som tidigare tampats med ångestkänslor är Sarah Forsén, vändningen för henne kom när hon började läsa en kurs om hållbara gemenskaper.
Det var under åren på gymnasiet som Sarah Forsén, i dag 22 år, förstod vidden av klimatförändringarna och det akuta läge vi befinner oss i. Hon berättar att hon har en bakgrund som idrottare och att hon fram tills dess varit mer inriktad på sina personliga prestationer och inte oroat sig så mycket för världen i stort. Men nu började hon söka mer information och ju mer hon läste desto mer förstod hon hur omfattande och akut läget var.
– Under åren 2019-2020 var jag väldigt fast i en känsla av maktlöshet, jag kände att det inte fanns något jag kunde bidra med och det skapade väldigt mycket stress och osäkerhet, säger hon.
Bara en sådan sak som att se på nyheter kunde plötsligt kännas väldigt jobbigt.
– Då fick jag bekräftat allt som jag borde göra. Jag kände att det var så mycket som behövde förändras, men jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna göra det.
Ökning bland män
Sarah Forsén är inte ensam om den här känslan. Enligt en undersökning som Sifo gjorde på uppdrag av God El förra året så lider 54 procent av svenskarna av klimatångest, vilket är en ökning med 4 procent jämfört med året innan. Störst är ökningen bland män där det har gått från 36 procent 2019 till 43 procent under 2020. Bland unga personer ser det ännu värre ut, åtminstone om man ser det ur ett internationellt perspektiv. I en stor internationell studie som publicerades i The Lancet Planetary Health tidigare i år, där 10 000 unga i åldern 16 till 25 år medverkat, så svarar åtta av tio att de upplever klimatångest. 45 procent svarar att det påverkar deras vardag och hur de äter och sover.
För Sarah Forséns del ledde känslan av ångest och maktlöshet till att hon började isolera sig mer. Hon menar att hon hade svårt att kombinera de här nya insikterna med sitt gamla liv där idrotten stått i centrum. Samtidigt började hon istället engagera sig i organisationer som Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen. Men även där hade hon svårt att riktigt hitta det sociala sammanhang och stöd som hon behövde.
– Jag gick ifrån att ha ett väldigt tydligt sammanhang, inom idrotten, till att inte alls ha ett särskilt tydligt sammanhang inom miljörörelsen. Det kändes väldigt löst, säger hon.
Hon började också att gå till en psykolog för att komma bort från ångestkänslorna, något som hon menar hjälpte i stunden men samtidigt kunde hon fortfarande må väldigt dåligt mellan träffarna hos psykologen.
– Jag tror absolut att man kan få verktyg och en viktig grund att stå på från en psykolog eller terapeut, men det är tillsammans med andra människor som det kan skapas riktiga förändringar.
En vändpunkt
Tidigare i år fick Sarah Forsén höra talas om distanskursen Hållbara gemenskaper som anordnas av Stensunds folkhögskola tillsammans med Omställningsnätverket. Hon har nu gått kursen i ungefär två månader och beskriver den som en viktig vändpunkt.
– Syftet med kursen är att samskapa med andra. Vi är en grupp på 20 personer och första målet är att vi ska känna förtroende för varandra. Det ska i sin tur leda till att vi tillsammans skapar projekt som har en hållbarhetsprofil utifrån både sociala och ekologiska aspekter.
Trots att kursen är på distans, med bara ett fåtal fysiska träffar, så upplever hon att de redan har fått väldigt bra kontakt och att de tillsammans kan stärka och stötta varandra.
– Kursen handlar mycket om att försöka samla kraft tillsammans och att använda den energin till att skapa trygga platser där engagemang kan frodas och rädslan och maktlösheten byts ut mot känslan av att det går att förändra saker. Att känna att man är en del av en omställning, säger Sarah Forsén och tillägger också att hon tror att hon kommer fortsätta ha kontakt med de andra deltagarna även efter att kursen har slutat till sommaren.
Om du skulle ge ett råd till andra som har upplevt klimatångest, vad skulle du vilja säga?
– Det är svårt att hänvisa alla till en kurs, men jag skulle vilja råda alla att försöka hitta ett sammanhang där man mår bra. Jag tror att mycket handlar om att finna trygghet i sig själv, men samtidigt har jag upplevt hur extremt svårt det kan vara att ta sig ur ångest och stress på egen hand. Det behövs en trygg social krets omkring en för att man ska kunna vända det.
Läs även:
