Klimatvandrare framme i Glasgow

Vandrarna har gått från Vadstena till Hamburg, och sedan från Münster i Tyskland via Nederländerna i samarbete med en polsk-tysk vandringsgrupp. Efter en segling mellan Amsterdam och Newcastle har man sedan vandrat den sista sträckan till Glasgow. Dit kommer man under fredagen.

– Efter att vi anslöt till vandrarna från Münster har vi varit 28 personer, men det är många som har vandrat med oss över dagen, säger Annika Spalde.

Vad minns du särskilt från vandringen?
– Det är många minnen av alla lokala församlingsbor som mött oss och ordnat med mat och övernattning. Det är en av de finaste sakerna. Vi har också mött en del politiker i Danmark och Holland och vi har försökt utmana dem, vad de gör i sina kommuner.

Vandringen har haft lite olika karaktär under olika delar, eftersom den mot slutet bestod av vandrare också från Tyskland.

– Under vandringen vi själva arrangerade, fram till Hamburg, var det mer reflektion. Sedan anslöt vi till den tyska gruppen, och de har ett annat sätt att vandra, mer politiskt, mindre andligt. När vi svenskar vandrar har vi ett tema som vi reflekterar över under tystnad när vi går. Det har varit intressant att mötas på det sättet.

Blir observatör under konferensen

Under vandringen har Annika Spalde också fått ackreditering som observatör på klimatkonferensen.
– Det är en glad överraskning. Jag representerar vår vandringsgrupp och vi känner oss som representanter för de människor som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det gäller rättviseaspekten, rikare länder behöver verkligen gå före.

Vad kommer ni att göra under klimatmötet?
– På lördagen innan mötet startar är det sex, sju olika vandringar som tillsammans vandrar in i Glasgow. På tisdag ska vi lämna över alla namnunderskrifter som står bakom våra fem krav till konferensens presidium.

Hur känns det att vandringen är slut?
– Det är blandade känslor. Många är trötta. Jag och en till från Sverige har gått hela sträckan, och kroppen har inte varit något problem. Men det blir mycket intryck för hjärnan när man är tillsammans med grupp så länge och lever nära varandra på alla sätt. Det blir konstigt också när vi nu ska spridas för vinden. Det känns som det varit längre än tre och en halv månad.