Radar

Trög kamp mot skräpmat och tobak: ”Oroväckande”

Två tredjedelar av WHO:s 194 medlemsstater saknade regler mot att marknadsföra ohälsosam mat till barn.

Sjukdomar som cancer och diabetes ska förebyggas genom åtgärder mot alkohol, tobak och skräpmat, enligt WHO. Men folkhälsokampen går långsamt – inte minst i fattiga länder, visar en ny studie. I förlängningen betyder det att fler och fler människor dör i förtid, säger Hampus Holmer, forskare på Karolinska institutet.

Redan 2013 antog Världshälsoorganisationen (WHO) ett handlingsprogram med 19 åtgärder för att förebygga icke-smittsamma sjukdomar, som hjärtkärlsjukdomar, cancer, diabetes och kroniska lungsjukdomar.

Trots det går kampen för en bättre folkhälsa långsamt i många av de 194 medlemsländerna. I fjol hade enbart en tredjedel av insatserna införts till fullo, visar en studie från Karolinska institutet och London School of Hygiene & Tropical Medicine som publicerats i tidskriften The Lancet.

– Självklart är det oroväckande, inte minst eftersom det kan ta lång tid innan man ser effekterna av folkhälsoinsatser, säger Hampus Holmer, forskare på institutionen för global folkhälsa vid Karolinska institutet.

Skräpmat och tobak

Resultatet var lägst när det kom till åtgärder mot alkohol, skräpmat och tobak. Två tredjedelar av länderna saknade exempelvis regler mot att marknadsföra ohälsosam mat till barn. Åtgärderna mot alkohol minskade också i genomsnitt mellan 2015 och 2020, medan insatserna mot rökning ökade något.

– Det faktum att vi fortfarande ser en så låg grad av genomförande av de här åtgärderna, som är våra skarpaste vapen mot de här sjukdomarna, kan betyda att det kan bli svårt att nå våra globala mål, säger Hampus Holmer och fortsätter:

– I förlängningen betyder det att fler och fler människor dör i förtid av sjukdomar som annars hade kunnat förebyggas. Det ökar också vår sårbarhet för smittsamma sjukdomar som till exempel covid, eftersom vi vet att risken för död i covid kan hänga ihop med en del av de icke-smittsamma sjukdomarna.

Långsamt i fattiga länder

Forskarna såg samtidigt att länder med fler dödsfall i folkhälsosjukdomar också hade infört fler åtgärder.

– Politiker kan se ett större behov av att genomföra den typen av åtgärder när man ser en större förekomst av de här sjukdomarna. Men om man inte inför dem tillräckligt tidigt riskerar man att få en flodvåg av de här sjukdomarna som redan i dag är de vanligaste dödsorsakerna.

Studien visar också att införandet av folkhälsoåtgärder går särskilt långsamt i fattiga länder och i länder med bristande demokrati där företag har stort inflytande i form av exempelvis korruption, mutor eller politisk favorisering.

Längst ner på listan hamnar Ekvatorialguinea, Guinea-Bissau och Sierra Leone, medan Norge och Turkiet ligger i topp med 90 procent helt eller delvis införda insatser. I Sverige är siffran cirka 60 procent.

Inte kostsamma

För att fler länder ska följa rekommendationerna krävs dels politiska processer och dels ett engagemang från civilsamhället och medborgarna, samtidigt som WHO och andra organisationer behöver följa upp och uppmuntra folkhälsoinsatser, enligt Hampus Holmer.

– Många av de här åtgärderna är i grunden inte kostsamma. När det handlar om beskattning till exempel kan det snarare vara inkomstbringande under en period, så flera av de förebyggande åtgärderna är något man kan göra utan att det kostar särskilt mycket i statskassan.

Fakta: Studien om globala folkhälsoinsatser

Världshälsoorganisationens handlingsprogram från 2013 inkluderar totalt 19 rekommendationer som syftar till att motverka icke-smittsamma sjukdomar.
Utöver nationella mål, handlingsplaner och kliniska riktlinjer inkluderar rekommendationerna åtgärder för att minska efterfrågan på skadliga produkter som tobak, alkohol och ohälsosam mat. Dessa anses viktiga för att uppnå FN:s globala hållbarhetsmål om att minska förtida död i icke-smittsamma sjukdomar med en tredjedel mellan 2015 och 2030.
I den aktuella studien tittade forskarna på i vilken utsträckning de 194 medlemsstaterna infört åtgärderna och analyserade vilka nationella faktorer som kunde kopplas till graden av implementering. Analysen bygger på WHO:s egna rapporter samt ett ramverk av nationella indikatorer som författarna har tagit fram.
Studien har finansierats av Vetenskapsrådet, Svenska Läkaresällskapet, National Institute for Health Research, Storbritannien, och Fulbright-kommissionen.
Källa: Karolinska institutet