LFT har pratat med Karin Åhman, Professor och universitetslektor i statsrätt på Stockholms Universitet, om konsekvenserna av regeringens agerande.

Den 6 juli 2021 avslog Mark- och miljööverdomstolen Cementas ansökan om att fortsätta bryta kalk i Slite. Cementa överklagade beslutet till Högsta domstolen, HD, som ansåg att det inte fanns några skäl att pröva fallet.

Efter domstolarnas beslut har regeringen med alla möjliga medel försökt hindra de effekter som beslutet i HD medför, det vill säga att landet riskerar att stå utan cement.

– Regeringen gör det genom ett speciellt lagförslag som ska föras in i miljöbalken, säger Karin Åhman och fortsätter:

– Regeringen gör det möjligt att ändra Cementas gamla tillstånd för att bota det beslutet som HD tog.

Kritiken mot regeringens förslag

Lagrådet kritiserar regeringens lagförslag på tre grunder: Att  remissförfarandet är kort. Att det bryter mot generalitetskravet. Att det strider mot rättsordningens grunder. Men trots kritiken från Lagrådet väljer regeringen att gå vidare med sitt lagförslag.

– Man omkullkastar inte HD:s dom, men man justerar den i viss mån och man håller sig väldigt nära att bryta mot grundlagen. Av denna anledning är det inte helt klart hur en domstolsprövning skulle bli över samma frågor. Det är ett hårfint sätt att komma undan det hela, säger Karin Åhman.

Det finns tidigare exempel på när man har tummat på generalitetskravet och remisstiden, men att regeringen hittar ett sätt att kringgå HD:s beslut om tillstånd är anmärkningsvärt, tycker Karin Åhman.

Att bortse från vad Lagrådet säger stärker inte kontrollsystemet, utan riskerar snarare att försvaga rättssystemet.

– Högt uppsatta jurister avråder regeringens proposition på grund av komplikationer och brott mot grundlagen, men politiken tar inte till sig det, säger Karin Åhman, som menar att regeringens agerande också riskerat att försvaga Lagrådets ställning och att förtroendet för politiken kan minska.

Historisk dragkamp

Historiskt sett har det alltid funnits en dragkamp mellan politik och juridik och var gränsen ska gå, menar Karin Åhman som illustrerar gränsen med ett staket som är uppställt emellan.

– Hur långt har vi till staketet från vardera sida? I det här fallet har politikerna gått lite närmre staketet än vad de brukar göra, det vill säga ifrågasatt den juridiska granskningen, och Lagrådet har satt ner foten på juridiska grunder, men politikerna väljer att inte lyssna på det.

Lagrådet vidmakthåller grundlagens innebörd och när regeringen kör över dess kritik kommer politiken för nära “staketet”, menar Karin Åhman. Regeringens agerande skapar praxis och med det följer en risk att förtroendet för politiker och vårt rättssystem försvagas.

– Det är inte bra för förtroendet för de rättsliga institutionerna, inte heller för förtroendet för politikerna, de kringgår mycket av regelverket i grundlagen även om de tycker att de har fog för det.

Om lagförslaget röstas igenom i Riksdagen kommer det, enligt Karin Åhman, antagligen att prövas i domstol så småningom.