Peder Zandén Kjellén, forskare i miljövetenskap på högskolan i Gävle, har arbetat med ett projekt för hållbara transporter i regionen Gävleborg, i projektet har han vänt blicken mot vätgas.

– Det finns reella förutsättningar i området för att på kort tid få vätgasbränsle längs med E16, en av de tyngst trafikerade lederna i Sverige, säger Peder Zandén Kjellén.

Enligt en nationell vätgasstrategi och initiativet Fossilfritt Sverige räknas Gävleborg som ett av de områdena som är särskilt lämpliga för vätgas. Det beror bland annat på att det finns mycket stålindustri i regionen, en bransch som kan använda vätgas i olika processer.

Vätgas är framför allt intressant för tunga transporter berättar Peder Zandén Kjellén. Eldrivna lastbilar är inte ett lika hållbart val då det går åt stora mängder material till batterierna som lastbilarna kräver, samt att batterierna tar flera timmar att ladda i jämförelse med vätgas som tankas på under femton minuter.

– Det kommer vara svårt att batteri-elektrifiera de tunga transporterna, därför behöver man titta på andra miljövänliga alternativ, säger Peder Zandén Kjellén, som i sin rapport samlat in data från 190 lastbilar som trafikerar Gävle hamn.

Peder Zandén Kjellén har kommit fram till att utsläppen från lastbilarna till och från Gävle hamn skulle kunna minskas med 70 procent om man ställer om till vätgas.

Val av vätgas

Vätgas har möjlighet att minska koldioxidutsläpp i flera olika sektorer, men avgörande för om det gör klimatnytta är hur vätgasen produceras, berättar Peder Zandén Kjellén.

Dagens vätgas kommer främst från naturgas och kol och i den framställningsprocessen frigörs stora mängder koldioxid. Ur ett miljöperspektiv så är det sämre att använda vätgas som framställts på det sättet än bensin och diesel.

För att komma åt den miljövänligare vätgasen används en metod som kallas elektrolys, där är el en viktig komponent. Priset på den miljövänliga vätgasen är mycket högre än fossilbaserad och är därför en metod som inte används i stor utsträckning idag.

– Om man vill ha en stor omställning till grön vätgas så kommer vi behöva stora mängder el, vilket kräver en kraftig utbyggnad av vindkraftsproduktion, säger Peder Zandén Kjellén.

Sverige har potential att producera vätgas med låga koldioxidutsläpp till några av de lägsta kostnaderna i Europa, men det är fortfarande dyrare än vätgas som produceras av naturgas. Dock väntas priserna sjunka.

– Priset på svensk vätgas kommer nästan halveras till år 2030, säger Peder Zandén Kjellén, som tror att en hållbar omställning till vätgas är möjlig inom en snar framtid.

Den andra stora utmaningen för omställning till vätgas att det inte finns bränslecellslastbilar på marknaden. Hittills har bara ett företag serieproducerat vätgasdrivna lastbilar, samtliga levererades till Schweiz förra året. Övriga leverantörer räknar med att producera sina lastbilar år 2025, berättar Peder Zandén Kjellén.

Enligt Peder Zandén Kjellén är det inte komplicerat med vätgasstationer, han tror att det är sannolikt att det kan finnas en utbyggd tankinfrastruktur för vätgas innan lastbilarna når Sverige.

– Det gör det möjligt för lastbilar, som kör gods längs med E16 till och från hamnen, att tanka vätgas från dag ett, säger Peder Zandén Kjellén.

Peder Zandén Kjellén har fått fortsatt stöd för att utforska möjligheterna för omställning till vätgas för att minska koldioxidutsläppen för Gävleborgsregionen.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.