Vilda höns kan vara bättre på socialt samspel med människor än vad man tidigare har trott. Det visar en studie som forskare vid SLU och Linköpings universitet har gjort.
– Jag hoppas att det här ska leda till bättre förståelse för höns sociala intelligens och vilka behov de har i sin vardag, säger Diana Rubene vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), som är en av två forskare bakom studien.
Att exempelvis hundar och hästar är bra på att ta kontakt med och interagera med människor är välkänt. Det beror bland annat på att de har domesticerats under väldigt lång tid. Men den nya studien visar alltså att även fåglar som inte har blivit domesticerade ändå kan utveckla en social kontakt med andra arter.
Sökte kontakt
Idén till experimentet föddes när Diana Rubene och Hanne Løvlie, som forskar vid Linköpings universitet, studerade djungelhönsens förmåga att hitta mat med hjälp av luktsinnet. De upptäckte då att kycklingarna ofta avbröt matletandet och istället sökte kontakt med Diana.
– Då sa Hanne till mig att det här var ju roligt, för det är sånt man brukar studera hos hundar, berättar Diana Rubene.
I det uppföljande experimentet lät de sju veckor gamla kycklingar av arten röd djungelhöna (som de svenska tamhönsen härstammar ifrån) leta efter mjölmaskar i matskålar som var utplacerade i en öppen testarena. Under experimentets gång antecknade forskarna vad hönsen gjorde och vart de gick för att se om det verkligen var så att de oftare kom fram till Diana än gick någon annanstans.
– Och så var det, det var väldigt tydligt.
Hönor mer sociala än tuppar
Vad kontaktsökandet beror på är än så länge för tidigt att svara på. För detta krävs fler studier. Men experimentet tyder ändå på att djungelhönsen verkar ha högre sociala förmågor än vad man hittills trott.
–Höns är väldigt sociala djur, de tycker inte om att vara ensamma. När vi utförde experimentet var min personliga känsla att de ville att jag skulle följa med dem och leta efter mask tillsammans med dem.
Diana Rubene berättar också att det var tydligt att hönorna var mer intresserade av henne, medan tupparna hade ett relativt större intresse för omgivningen. Detta stämmer bra överens med annan forskning på höns där man har sett att honorna är mer socialt orienterade.
Finns det några andra icke-domesticerade arter där man har observerat det här beteendet?
– Inte så många. Men däremot har man studerat socialiserade vargar och jämfört dem med hundar. Även om vargarna och hundarna föds upp på samma sätt så är vargarna mycket mindre benägna att söka kontakt med människor. Så det finns definitivt en viss genetisk del av det här. Men en viktig del är också vad djuren upplevt under sin uppväxt och det verkar alltså som att de kan lära sig det här till viss del under uppväxten.
Vad hoppas du att den här upptäckten ska leda till?
– Dels en bättre förståelse för hönors sociala intelligens och att vi bättre förstår vilka behov de har i sin vardag – hur de agerar, inte bara med andra höns utan också med människor. Förhoppningsvis kan det motivera oss att behandla dem bättre i produktionssammanhang. Jag hoppas också att det ska leda till mer forskning om kommunikationen mellan fåglar och människor. Man tänker ofta att fåglar är så annorlunda än däggdjur. Men höns är väldigt avancerade djur och jag tror att de är fullt kapabla till kommunikation med människor och andra arter.
Studien har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Psychology och Diana Rubene hoppas att det kan leda till att andra forskare tar vid och genomför fler studier.
