För ungefär två veckor sedan beslutade Migrationsverket om ett så kallat verkställighetsstopp av utvisningar och avvisningar till Afghanistan. Det innebär att de inte kommer att skicka tillbaka några flyktingar, under den närmaste tiden i alla fall. Visserligen har coronapandemin redan innan detta gjort det nästan omöjligt att genomföra några utvisningar, men det är ändå positivt att Migrationsverket nu öppet går ut med att säkerhetsläget i Afghanistan är så allvarligt att inga utvisningar bör genomföras. Deras plan är dock fortfarande att genomföra utvisningarna så snart läget i landet blivit lite mer stabilt. Om det någonsin händer vill säga, just nu tyder det mesta på motsatsen.

Egentligen är det här ett beslut som borde ha kommit för länge sedan. Under åtminstone de senaste tre åren har Afghanistan varit ett av världens mest konfliktfyllda och farliga länder. Varje år dödas tiotusentals personer i landet och 2020 skedde 26 av de 50 värsta terrorattackerna i världen i just Afghanistan. Just nu är läget dock extra osäkert eftersom USA håller på att dra tillbaka sina sista trupper från landet. Det har gjort att talibanrörelsen har avancerat och de kontrollerar nu mer än halva landet.

När moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard kommenterar beslutet handlar dock ingenting om vikten av att erbjuda skydd åt människor från ett land som befinner sig på gränsen till inbördeskrig. Istället är hon bekymrad över hur Sverige ska hantera att människor som tidigare fått avslag på sin asylansökan nu får stanna i Sverige, ett litet tag i alla fall.

Migrationsverket uppskattar att det är cirka 7 000 personer med utvisningsbeslut som berörs av verkställighetsstoppet. Det kan låta mycket, men då ska man komma ihåg att under oktober 2015 så kom det ungefär 10 000 flyktingar i veckan till Sverige. Under hela 2015 kom det nästan 163 000 asylsökande, vilket kan jämföras med förra året då det kom färre än 13 000 och i år förväntar sig Migrationsverket en liknande siffra. Sveriges flyktingmottagande har alltså minskat extremt mycket de senaste åren. Det är därför inte alls orimligt att låta 7 000 personer från ett extremt sargat och farligt land få åtminstone en tillfällig möjlighet att stanna i Sverige.

Ända sedan 2006 avråder UD alla svenskar från att resa till Afghanistan. Ändå har vi fortsatt att med tvång skicka tillbaka människor som flytt därifrån. Det är dags att börja inse att Afghanistan inte är säkert nu och att det knappast kommer att bli det inom överskådlig framtid. Det är dags att ge de tusentals människor som levt i Sverige i många år och pendlat mellan hopp och förtvivlan en möjlighet att bygga sig en framtid här istället.