”Snö och is är min väg in i att berätta för att försöka nå fram till folk. Att beröra och kanske göra det obekvämt – för det här måste skava.” Det säger Gunhild ”Ninis” Rosqvist, som ägnat sig åt uppvärmningen av kylan under hela sitt yrkesliv.
Under Ninis Rosqvists 16 år som föreståndare för Tarfala forskningsstation i Kebnekaisemassivet har isen bokstavligt talat smält under fötterna på henne. Hon är glaciolog och professor i naturgeografi och hon brinner för snö och is. Ett intresse som hon själv spårar tillbaka till barndomen.
– Redan som liten gillade jag snö väldigt mycket. Jag har snöminnen från en redig vinter i Nynäshamn, där jag bodde. Jag fick frostskador och mamma fick släpa in mig. Och på bilder från när jag var liten skottar jag ofta snö. Det gör jag fortfarande, säger hon.
När Ninis började läsa geografi i Lund var hennes plan att bli lärare, men slumpen kom att ändra hennes livsbana när hon flyttade till Stockholm och började hänga med folk på naturgeografiska institutionen.
Där trivdes hon, ämnet och kopplingen mellan natur och människa intresserade henne. Hon fick en doktorandtjänst på institutionen. När hon ser tillbaka är det tydligt hur kunskap och samband blir tydligare med tiden. På den tiden pratade man nästan inte alls om rovdrift och om människans påverkan på klimatet.
– Min handledare när jag doktorerade, var specialist på naturliga klimatvariationer och väldigt tveksam till människans påverkan på klimatet, men det vände under hans tid. Man började förstå människans del i klimatförändringarna, säger Ninis Rosqvist.
Just detta med sambanden och behovet av att ha en helhetssyn är något som Ninis Rosqvist fokuserar mycket på nu.
Det var insikten om att det saknas helhetssyn som gjorde att hon började ställa om sin forskning mer mot ett samhällsperspektiv, med målet att försöka visa den totala påverkan av klimatförändringarna. Men vi backar tillbaka till ännu en slump som ledde Ninis till de många åren på Tarfala forskningsstation.
Fick sommarjobb i Kebnekaise
En sommar fick hon sommarjobb i Kebnekaise. Där blev hon, som hon uttrycker det ”närmare bekant med snö och is”. Det fascinerade henne.
– Jag kom ju från Skåne så det var häftigt att landa där med de höga bergen. Jag gillar litenheten man känner när man är i en dramatisk natur, man blir liten men om man är ödmjuk och lär sig hur man ska hantera miljön så är det en fantastisk plats.
Men det är tufft att arbeta på forskningsstationen, enligt Ninis; en högriskmiljö där man lär känna sig själv och där man måste var väldigt uppriktig med vad man kan och inte kan och vad man är rädd för, annars kan det gå illa.
Själv gillade hon det mycket.
– För mig var det en befrielse, det var enkelt att jobba där, enklare än hemma där man kan dölja sig.
Ninis beskriver att det handlar om att de som jobbar tillsammans i den tuffa miljön och situationen måste vara öppna och kunna lita på varandra. Hon tror att hennes tid i scouterna som ung, härdade henne till att inte bara stå ut med utan också älska livet i Kebnekaisemassivet.
Isen minskade kontinuerligt
Ninis mätte snö och is, år ut och år in på forskningsstationen. Hon såg isen kontinuerligt minska. Sedan triggade hennes hund, Akka, av en slump hennes nyfikenhet och fick henne att gå i en ny riktning.
– Akka var väldigt intresserade av renarna i dalen vid forskningsstationen och jag började fundera över hur de påverkas av att det blir varmare. Jag såg hur de rörde sig i dalen och tänkte att det var konstigt, de ska ju vara i skogen.
Ninis frågade en renskötare om han var orolig över att det blir varmare. Men det var inte uppvärmningen som oroade honom mest just då. Det var gruvorna.
En tid senare frågade Ninis igen. Då hade han tänkt på hennes fråga och var intresserad av att utforska den. Det fanns också ekonomi att börja mäta väder och ekosystem utanför glaciärerna. De påbörjade ett samarbete.
– Renskötarna visste redan hur renarna påverkas av det varmare vädret, men de hade inte dokumenterat det, så de kunde inte leda det i bevis, säger Ninis.
Dokumentationen visade tydligt att renarna påverkas mycket, särskilt under vintern.
Parallellt växte Ninis förståelse för hur omvärlden konkret påverkar renskötarnas liv på flera sätt.
– Jag förstod hur otroligt komplex renskötarnas situation är och att klimatförändringarna läggs ovanpå allt det andra som också påverkar dem. I Kiruna är det gruvor, en massa vindkraft, vägar, skoterleder, turism, och framför allt skogsbruket. Då började jag jobba med andra forskare tvärvetenskapligt.
Ninis Rosqvist är otålig och frustrerad över de ofta alltför korta tidsperspektiven och bristen på helhetssyn.
– Det jag brinner mest för nu är att visa att vi behöver ha helhetssynen för annars ser vi inte vår totala påverkan. Utan den har vi inte koll, säger hon och tar exemplet med renskötsel:
– När det blir varmt på vintern så regnar det istället för snöar och det låser renarnas mat när isen fryser. Till sist finns det inga renar kvar på vintern och då finns de inte kvar på sommaren heller. De finns inte kvar.
Samarbetet med forskare ur andra discipliner och med renskötare, där de olika kompetenserna samverkar, gör bilden mer komplex. Det är en forskning som ökar förståelsen av hur det man mäter påverkar inte bara klimatet utan djur, natur och människor som befinner sig i det.
– Det har blivit poppis att ha med ursprungsbefolkning i forskning, men ofta forskar man om eller på dem. Men vi gör det här tillsammans och deras kunskap värdesätts precis som det som man kan mäta, säger Ninis.
Och den kunskap som renskötarna har, en kunskap och erfarenhet av snön och isens konkreta betydelse, som har gått i arv i generationer, är lika viktig som forskarnas.
De nya samarbetena och de andras perspektiv gör att Ninis får syn på nya saker och även att hon hittar nya sätt att nå ut med sin forskning.
– Jag har sett att glaciärerna har smält väldigt mycket under min tid i Tarfala, nu syns det tydligt. Vi är på väg åt ett håll som inte alls är vettigt och vi vet det. Det är det som är tokigt, man kan se att det kommer fortsätta bli varmare, torrare, mer bränder och mindre vatten, men vi har fullt upp med allt det där andra i livet tror jag.
För att göra omställningen som behövs, tror hon att det krävs ledare som visar hur man kan göra, ledare som ger förutsättningar att leva klimat- och resurssnålt. Hon tror också att goda exempel smittar av sig på andra, att det är en jättestark drivkraft.
Hennes förhoppning är att samhället ska tippa över, att det snart ska bli så många som har insikt i klimatfrågan att det går att tillsammans ställa krav på beslutsfattarna.
– Som forskare är mitt jobb att bevisa, men jag tror också på manifestationer och på att bullra. Det är inte så mycket buller runt klimatförändringarna ändå, det var det kring Greta ett tag, men det finns ju massor av annat folk som har ett öra, artister och så vidare. Jag undrar ibland; varför gör de inte något där det skulle märkas typ en Live Aid-gala för klimatet? Det är väldigt tyst.
Det handlar om mer än klimatfrågan, menar Ninis, det handlar om vår livsstil och det räcker inte att hitta på ny teknik.
– Jag saknar visioner om hur samhället skulle kunna vara och jag känner mig orolig för att det går för långsamt, säger hon och lägger till:
– Våra barn och barnbarn kommer vara mitt i det här, det är galet som vi lever. Hur kan man tänka sig att få barn och barnbarn utan att bry sig om hur det kommer att bli för dem i framtiden? Man måste måla upp en bild av hur det kan vara på ett annat sätt.
Kanske är det det som Ninis Rosqvist kommer att bjuda på när hon sommarpratar i Sveriges Radio P1 idag den 30/7 – en bild av hur det skulle kunna vara. Det kommer garanterat bli ett program där hon berättar hur hon använder sin specialkunskap för att, tillsammans med andra, vara en del i att bygga omställningen som behövs. Självklart kommer hon också prata om sina kalla favoriter; snö och is.
Kanske kommer Ninis Rosqvist också berätta om hur slumpen spelat in i hennes liv och hur dessa slumpar blivit en del i hennes förståelse av världen; i delar och som en helhet.
Fotnot: 2017 fick Ninis Rosqvist Kungl. Skytteanska Samfundets jubileumspris ”för sitt arbete att knyta samman världsledande naturvetenskaplig forskning och långa historiska dataserier över glaciär-avsmältning med lokal, samisk befolkning i nya, originella forskningssamarbeten om renskötsel, resurshushållning och långsiktiga förhållningssätt till förändring av klimat, ekonomi och samhälle”.
Läs mer om vad Ninis säger om bland annat Framtiden, Hopp och Klimatförändringarna.
