Vid årskiftet infördes ett nytt skatteavdrag, liknande rot-avdraget, för den som anlitar ett företag för att installera solceller på sitt tak, laddstolpar för en elbil eller batterier för lagring av egen el.

Pia Blank Thörnroos som är rättslig expert på Skatteverket uppger att om man ser till hur många som har ansökt om avdraget, och att antalet ökar hela tiden, så kan man säga att avdraget blivit populärt. Totalt har över 17 000 personer ansökt och mer än 250 miljoner kronor har betalats ut under första halvan av 2021. För enbart solceller var utbetalningarna mer än 50 miljoner kronor bara under juni.

– Det är förhållandevis mycket, säger hon. Ursprungligen beräknade lagstiftaren att de offentliga medlen skulle minska med 200 miljoner per år som en följd av detta, och redan nu har det betalats ut 250 miljoner på ett halvår, fortsätter Pia Blank Thörnroos.

Jämfört med rot-avdraget – som används av mer än en miljon svenskar – är detta inte speciellt mycket, men Pia Blank Thörnroos menar att det är för tidigt att dra några paralleller.

– Det blir inte en rättvis jämförelse, säger hon.

Till skillnad från rot-avdraget gäller också det nya stödet för grön teknik även för material, inte bara arbetskostnaden.

Små kommuner i topp

En förändring mot tidigare bidragssystem för solceller är att detta inte består av en förutbestämd pott som kan ta slut, och på branschorganisationen Svensk solenergi är de inte förvånade över den stora efterfrågan på det nya avdraget.

– Det gamla stödet upphörde 7 juli förra året och det var ett hattigt bidragssystem. Det är mycket bättre med det här stabila avdraget, säger Anna Werner, vd för Svensk solenergi.

Branschorganisationen har analyserat Skatteverkets statistik för 2021 så här långt och konstaterar att räknat per invånare så ligger små glesbygdskommuner i topp när det gäller boende som söker det nya stödet. I klar ledning ligger Gnesta med i genomsnitt 116 kr i avdrag per invånare, följt av Ockelbo (80 kr) och Laxå (79 kr). Det är en klar övervikt för södra och mellersta Sverige.

Motstridiga intressen

Det som Svensk solenergi ytterligare kunde önskat sig av regeringen är att även solfångare, som värmer upp vatten, hade inkluderats i stödet. Även när det gäller solparker, där en större mängd solpaneler placeras på marken, efterlyser Anna Werner mer uttalade satsningar från regeringen.

– Det krockar ofta med andra intressen, som livsmedelsproduktion, och det är förstås också viktigt, men även elproduktionen är viktig, särskilt i södra Sverige, påpekar hon.

Ni förespråkar en kraftigt utbyggd fossilfri elproduktion. Hur ser du på behovet av energieffektivisering och minskad elanvändning?

– Ja att minska elanvändningen är viktigt och utvecklingen går snabbt framåt för isolering, bra fönster och tekniska system för effektivisering. Så vi behöver jobba på alla fronter, svarar Anna Werner.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.