Med ena foten i myllan och den andra i musiken

Det är inte alla som kan titulera sig rockbonde, men det är så Amanda Bergman kallar sig själv. Ungefär en mil öster om Avesta, på gränsen mellan Dalarnas och Västmanlands län, driver hon och maken Petter Winnberg – som spelar bas i Amason – ett småskaligt och regenerativt jordbruk. På den 60 hektar stora gården odlar de kulturspannmål, vall och alla möjliga sorters grönsaker för eget bruk. De har ett 20-tal Helsingefår och 100 höns i olika raser, samt snart också troligen ett gäng fjällkor som de ska dela med andra familjer. De har också två barn.

För den som någon gång har ägnat sig åt odling eller djurhållning är det svårt att förstå hur de kan hinna med allt detta, parallellt med artisteriet. 
– Vi hinner inte med, det är bara att inse, säger Amanda Bergman när jag når henne på telefon.

– Det är en process att inse sina egna begränsningar, det är något jag stångas med dagligen. Men man lär sig också mer och mer om vikten av att planera.

Längtan efter jorden

Amanda Bergman är uppvuxen på landet, utanför Gagnef, och har – med undantag för några kortare sejourer i Göteborg och Stockholm – bott på landet hela livet. Att hon blev bonde, säger hon, var inte så mycket resultatet av ett medvetet val utan snarare något som har växt fram gradvis. 
– Jag har alltid känt mig som mest hemma när jag jobbar fysiskt. Under de perioder som jag har hållit på mest intensivt med musik, när jag turnerat till exempel och inte haft någon naturlig koppling till jorden, så har jag börjat längta efter den meningsfullhet som det skänker. 

Precis som för alla andra artister så har turnélivet satts på paus det senaste året. För Amanda och Petters del har det dock inneburit att de har kunnat ägna mer fokus åt gården. 
– Det har verkligen gett oss möjligheten att dyka in mer i gårdsverksamheten, att fortsätta bygga upp infrastruktur och lära oss mer om hur vi vill bruka vår mark, säger hon. 

Tror på en mångfald av gårdar

De senaste decennierna har antalet jordbruk i Sverige minskat kraftigt. Bara mellan 2016 och 2020 minskade antalet jordbruksföretag med 4000 enligt statistik från Jordbruksverket. Istället blir de gårdar som finns kvar allt större. Amanda Bergman säger att hon tycker att det är en väldigt bekymmersam utveckling. 
– Jag är långt ifrån någon expert på ämnet, men jag har en känsla av att mycket av det som är ”fel” med situationen inom jordbruket idag är att det finns otroligt få möjligheter till mångfald. Antingen måste du ha en superavancerad gård eller så är det ett gulligt småbruksinitiativ som knappt går runt. Jag kan tycka att det bir för snävt i jordbrukspolitiken när man inte ser nyttan av en mångfald inom jordbruksföretagen. För en mångfald av företag kommer också leda till en mångfald i vår miljö, det kan en apa räkna ut.

– Det hade varit tjusigt om politiken kunde se att vi behöver skapa möjligheter för att många olika typer av gårdar skulle kunna överleva, det borde vara en del bland de andra miljömål vi har.

Amanda Bergman berättar att hon har många vänner som också ägnar sig åt jordbruk men hon tycker det saknas bra nätverk och strukturer för mindre företag. De som finns i dag är inte speciellt anpassade för mindre gårdar med mer alternativa metoder menar hon.

För att kunna få inkomster under coronaåret har de anordnat några mindre konserter på gården, och pengarna de har fått in har bland annat gått till att finansiera lantbruket. 

Mer bandfokuserad skiva

2019 släpptes Amasons senaste skiva Galaxy I. Planen var att del två skulle ha kommit förra våren men Amanda Bergman säger själv att det ”inte kändes helt kosher” att ge ut en skiva när nästan allt annat i samhället hade tvingats stänga ner. Därför sköts den på framtiden och när de tog upp arbetet med den igen kändes mycket av materialet gammalt och inte längre så representativt. Resultatet blev därför att de skrev några nya låtar, en av låtarna – The Kluski Report (inspirerad av ett polskt medium som sägs ha kunnat återskapa mänskliga lemmar och djur) – har redan släppts som singel och i oktober kommer så till slut albumet Galaxy II. Dessutom har Amanda Bergman hunnit skriva låtar till en soloskiva som förhoppningsvis kommer ut i början av nästa år. 

Den nya Amasonskivan beskriver hon som som mer ”bandfokuserad” än den förra. Några av låtarna är inspelade live och de har försökt fånga den råa livekänslan och inte efterhandsproducerat så mycket. Om syntharna stod i fokus på den förra skivan så säger hon att den här är lite av en återgång till det organiska 70-talsinspirerade soundet som hördes på den första. 

När Amason bildades 2012 var det många som kallades dem för ett svenskt ”superband”. Amanda Bergman hade redan en solokarriär under olika alias som Hajen och Idiot Wind, keyboardisten Pontus Winnberg var en del av producentduon Bloodshy & Avant (som bland annat producerat låtar till Britney Spears och Madonna), hans bror Petter och Nils Törnqvist spelade i bandet Little Majorette och Gustav Ejstes (som också sjunger på vissa låtar) är känd från Dungen. 

Förutom att de blandar svenska och engelska så är det också ganska olika stil på de låtar där Amanda Bergman sjunger och de som sjungs av Gustav Ejstes. Enligt Amanda Bergman har de medvetet gått in för att göra låtar som sticker ut på olika sätt för att lyssnaren ska ruskas om och överraskas.

– Vi intresserar oss själva för musik som är lite eljest. Som lyssnare ska man kastas lite hit och dit, man ska inte kunna räkna ut vad som ska hända härnäst. Det har varit självklart för oss att vi ska kunna låta på tusen olika sätt.

Jag läste en gammal intervju med dig där du sa att du har en större identitet i livet som bonde än som artist, är det fortfarande så du känner?

– Ja, men det där kan pendla från dag till dag. Man kan säga så här: Jag växte inte upp och var musiker, men jag växte upp i en lantbruksmiljö. Min grundidentitet sitter inte i min yrkesidentitet och till syvende och sist känner jag mig mest som en människa som vill leva nära naturen och odla.

Så om du tvingades att välja mellan att odla potatis resten av livet eller att stå på en scen så skulle du välja potatisen? 

– Svårt val. Om det vore att bara stå på scen och jag inte behövde tänka på något annat så skulle jag nog välja det. Men att vara musiker innebär ju också mycket annat och det är inte helt lätt att kombinera med att ha barn till exempel. Då är det ju lättare att vara bonde eftersom det innebär att man inte behöver resa och vara borta från sina barn. Men hade jag bara haft mig själv att tänka på så hade jag gärna druckit öl resten av livet och stått på scenen, absolut, säger hon och skrattar.