Det råder brist på död ved som behövs för att främja den biologiska mångfalden. En av åtgärderna för att minska bristen är så kallade faunadepåer. I dessa finner insekter och svamparter asyl när skogen blir alltmer likriktad.
Efter en storm eller en avverkning lämnas ofta död ved kvar på platsen där den fallit och får bilda en faunadepå med syfte att främja den biologiska mångfalden. Många organismer, exempelvis insekter och rödlistade arter, är knutna till död ved men i dagens skogsbrukslandskap råder det brist på sådan. Genom faunadepåer försöker man skapa förutsättningar för dessa att leva kvar. Enligt Weronika Axelsson Linkowski, handläggare vid Naturvårdsverket, har faunadepåer praktiserats i minst 50 år och under de senaste tio åren i större omfattning.
– Det är svårt att koppla läderbaggars överlevnad till vår egen överlevnad, men det hör ihop, säger Weronika Axelsson Linkowski och tillägger:
– Man måste göra någonting eftersom död ved är en sådan bristvara i landskapet. Gamla och döda träd minskar överallt, det här hör ihop med föryngringen och förtätningen av skog.
När gammal skog försvinner har arter ingenstans att ta vägen och det blir en stor förlust av biologisk mångfald.
– Alla arter bidrar till ett pussel, livets pussel som bidrar till resiliensen och stabiliteten i ekosystemen. Om vi rätar ut samhället och tar bort alla gamla träd och gör allt likriktat då blir hela systemet känsligare, säger Weronika Axelsson Linkowski.
Vid inventeringar som gjorts av Naturcentrum, 2017, har det visat sig att faunadepåer nyttjas av bland annat ett flertal insektsarter varav många rödlistade, men även av vedlevande svamparter av flera slag.
Skyltar upplyser oinsatta
För oinsatta kan en faunadepå se ut som en hög med skräp eller en trädstam, lämplig att såga upp och ta hem för att elda med i brasan. Det berättar kommunekolog Gundula Kolb på Värmdö, där man aktivt arbetar med att gynna den biologiska mångfalden genom att lämna död ved i skogen och i parker:
– Tyvärr förekommer det att privatpersoner sågar upp och tar hem det som ved, säger Gundula Kolb och berättar att man därför, 2019, tog fram skyltar för att synliggöra och höja medvetenheten hos befolkningen om att detta är ett medvetet val för att främja den biologiska mångfalden.
Skogsinventering efter stormar
Efter en storm, som exempelvis Alfrida 2018, inventerar kommunen skogen och bedömer vilka fallna träd som ska lämnas för att bli en faunadepå.
– Om det inte finns någon risk så lämnar vi nedfallna träd i skogen och i parker. På vissa platser, särskilt i, eller nära, tätorter, sätter vi upp skyltar. I tätort kvistar vi även träd för att det ska se mindre skräpigt ut, säger Gundula Kolb.
För att stoppa minskningen av biologisk mångfald är faunadepåer bara en del.
– Vi skulle behöva göra mycket mer för att få tillräckligt med livsmiljöer för att stoppa minskningen av biologisk mångfald i Sverige och globalt, säger Weronika Axelsson Linkowski.
Den biologiska mångfalden är en grund för ett stabilt ekosystem som bland annat hjälper till att skapa resiliens inför exempelvis klimatförändringar och framtida pandemier.
Faunadepåer
Faunadepåer har varit en naturvårdsåtgärd sedan minst 50 år, och under de senaste tio åren har de använts i större skala.
I den Lokala Naturvårdssatsningen, LONA, är faunadepåer en av delarna som kommuner kan söka bidrag för att arbeta med. LONA är en nationell satsning för ett ökat lokalt initiativtagande i arbetet med lokal naturvård.
Inom LONA finns tre bidragsområden – ordinarie LONA, LONA våtmark och år 2020-2022 även pollineringsprojekt inom LONA.
Sedan starten 2004 har nästan alla Sveriges kommuner fått bidrag från LONA.
Källa: Naturvårdsverket. Weronika Axelsson Linkowski, handläggare, Naturvårdsverket.
