I veckan medverkade djurrättsaktivisten Martin Smedjeback i programmet På gränsen med Peter Jihde. Vi får bland annat se en dokumentation av djurindustrin där Martin är med och befriar burhönor tillsammans med föreningen Total insyn. LFT har pratat med honom om aktionen och hans medverkan.
I programmet tar ni er in i en äggfabrik där hönor lever under ganska ovärdiga omständigheter, är det vanligt inom svensk äggindustri att det ser ut så?
– Idag är det ganska ovanligt med burhönsgårdar, vilket ändå är bra. Hönor i burar har det sämst, de kan knappt lyfta på vingarna. Samtidigt har även de hönor som lever i frigående system det väldigt trångt. Den gården vi tog oss in på i programmet var en stor gård med både burar och frigående system men i reklamen för sin äggproduktion nämner de bara att de har frigående hönor.
Hur mår man efter en sådan aktion?
– När man är på en aktion går man in i det helt och låter inte känslorna spela in så mycket. De kommer ofta över en efteråt när man ser på video vad man varit med om. Det är ofattbart för de flesta av oss att hönor får sitta på ett så extremt litet utrymme i hela sina liv och aldrig få se dagsljus.
"Det är så onödigt"
– Etologiprofessor Per Jensen beskriver i en nyutkommen bok hur fantastiskt nyfikna fåglar är. Om de får chansen går de runt och sprätter hela dagen och har ett starkt behov av att sandbada till exempel. Allt sådant berövas de möjlighet till. Varför? Jo, bara för att vi ska få ägg på mackan. Det är så onödigt. Vi vet ju att vi inte behöver det varken som pålägg eller i kakor och att det i dag finns många bra produkter vi kan använda istället.
Var finns de 24 hönor som ni frigav nu?
– Vi har valt att hålla det hemligt eftersom vi inte vill att polisen ska komma och hämta dem. Enligt rättssystemet räknas de som stöldgods, även om det inte är så stor risk att någon kommer att leta upp dem. Vi har fått se bilder och filmer på dem och vet att de har det bra. Jag tycker det var synd att tittarna inte fick se något från hönornas nya hem i programmet eftersom det blir så tydligt när man visar hur dramatisk skillnaden är mellan hur de hade det före och efter.
Fick ni något straff för aktionen?
– Vi har inte hört något från polisen än. Ibland hör man ingenting alls. Det kan bero på att gården inte vill lyfta upp det eftersom det då kan komma fram ännu mer kring deras produktion. Men ofta är det så att rättssystemets kvarnar mal ganska långsamt. Ibland får vi höra något långt efteråt. Preskriptionstiden är två år.
Inte stark nog att sluta äta kött
Efter programmet har Peter Jihde uppgett att han slutat köpa ägg från burhönor och hans fru Karin har blivit vegetarian. Han har också sagt att det han såg kommer följa med honom resten av livet. Vad är ditt intryck av hans reaktion?
– Hans reaktion kändes väldigt genuin. Det var fint att han ville dela med sig av sina tankar och känslor så öppet och låta det påverka honom i vardagen. Det märktes att han gick in i det med nyfikenhet och intresse.
– Det är symptomatiskt att kvinnor går på sin övertygelse mer än män vågar göra när det gäller djuren. Peter Jihde sa att han inte var stark nog att sluta äta kött, och det är spännande. Jag tror många tänker så men kanske inte vågar uttrycka det på det sättet, utan istället kommer med svepskäl och argument för att slå bort den jobbiga känslan.
Du har efter inslaget blivit kallad terrorist i en krönika i tidningen Land, varför tror du det ni gjorde väcker så starka reaktioner?
– Det är klart att det väcker starka känslor när vi kommer och utmanar hela industrin och säger att den inte bör få finnas. Att kritisera hur hemskt djur behandlas i svenskt jordbruk väcker starka känslor. Sedan kan man också tänka sig att det är en strategi för att svartmåla oss. Det finns ju ingen värre benämning än terrorist.
