Det går snabbt nu. Det är bara några veckor sedan Liberalerna höll partiråd för att fastställa sin linje i förhållande till SD. Ni vet hur det gick. Nyamko Sabunis linje, som gick ut på att L kommer arbeta för en borgerlig regering även om det kräver stöd av SD, vann och därmed var manegen krattad. I söndags kom så det första gemensamma utspelet från M, KD, L och SD. Det handlar om migrationen och går bland annat ut på att det ska bli ännu svårare att familjeåterförenas och ännu svårare att få stanna på grund av att man har bott länge i landet och har en stark anknytning till Sverige än i regeringens förslag. 

När Morgan Johansson – också för bara några veckor sedan – presenterade regeringens förslag så sa han att det var den stramaste migrationspolitiken på 40 år. Men det räcker inte för vissa partier. De har nu siktat in sig på de ventiler som finns i propositionen, de som skulle se till så att de som behöver det allra mest kan få stanna eller återförenas med sin familj – till exempel hbtq-flyktingar och barn.

Men SD är fortfarande inte nöjda. Jimmie Åkesson låter hälsa att de har gått med på att göra ”ett dåligt förslag lite mindre dåligt” men att de själva, förstås, skulle velat gå ännu mycket längre. Deras mål är ju inte bara ett totalt asylstopp utan också återvandring, och lita på att de kommer ställa hårdare krav i kommande förhandlingar med de tre andra partierna. 

Jag trodde faktiskt inte att de skulle gå fullt så här snabbt. Jag trodde inte att ett parti vars förre partiledare beskrev SD som det stora hotet mot svensk demokrati så snabbt skulle börja samarbeta med dem. Jag trodde nog inte riktigt heller att Sabuni skulle vara så totalt tondöv att hon väljer att köra över stora delar av sitt eget parti. Det är inte bara bland gräsrötterna utan också inifrån Liberalernas riksdagsgrupp som det mullrar nu. Flera ledamöter reserverade sig emot förslaget när Sabuni blixtinkallade dem till ett möte på söndagen för att informera dem om överenskommelsen och många uttrycker en väldigt stor besvikelse.

Den 2 maj 2021 kommer att bli en historisk dag. Det är den här dagen som Jimmie Åkesson har gått och längtat efter ända sedan han blev vald till partiledare för sexton år sedan. Det här är dagen då ett parti med rötter i nazismen och en ideologi som bygger på rasism blev fullt ut accepterat av den svenska högern. Samarbeten mellan SD och andra partier har visserligen skett tidigare på lokal nivå, men det är första gången som andra partier utformar ett förslag tillsammans med SD på nationell nivå, och det är väldigt symboliskt att det handlar om just migrationspolitiken. 

Det är nu inte jättetroligt att det här förslaget kommer gå igenom riksdagen, även om det heller inte är helt omöjligt. De rödgröna plus Centerpartiet har en väldigt knapp majoritet i riksdagen. Men det är inte i första hand därför som det här utspelet kommer. Det är för att visa för väljarna att de här partierna faktiskt kan samarbeta. Att de kan komma överens, även i en så svår fråga som migrationen. 

Om mindre än ett och ett halvt år är det val. Lita på att det kommer att komma fler utspel från de här partierna innan dess. Vill det sig riktigt illa är det dessa fyra partier som kommer styra Sverige efter valet. Jag har redan börjat fundera på vilket land jag ska fly till om så blir fallet. Förhoppningsvis hittar jag ett land med en något mer generös flyktingpolitik än Sveriges.