Den cirkulära ekonomin backar

Utvecklingen mot en cirkulär ekonomi kan tyckas trög och otillräcklig. Men enligt organisationen Circle Economy som tagit fram The Circularity Gap Report handlar det inte om en långsam utan om en negativ trend.

Cirkulariteten i ekonomin har beräknats som andelen återvunnet material av allt material som används i ekonomin. År 2015 var 9,1 procent av det material som gick in i ekonomin återvunnet. År 2017 hade siffran minskat till 8,6 procent. En orsak är enligt Circle Economy att uttaget av naturresurser hela tiden ökar. De framsteg som görs på vissa håll när det gäller återvinning äts upp flera gånger om av ständigt större resursuttag.

Det finns olika sätt att mäta cirkularitet och EU har tagit fram ett antal indikatorer för att ta tempen på den cirkulära ekonomin. En av indikatorerna mäter andelen återvunnet material i produktionen (CMU), ett mått som liknar det Circle Economy använder. Exempel på andra mått som används är genererat avfall per capita, andel avfall som återvinns och graden av självförsörjning av råmaterial.

Mer material varje år

Matthew Fraser har lett arbetet med The Circularity Gap Report 2021. Han menar att det är bra att använda flera olika indikatorer och på det sättet få med komplexiteten i utvecklingen. I deras projekt har syftet dock varit att på en global skala tydliggöra hur utvecklingen ser ut i stora drag.

– Vår ambition har varit att ge en röntgenbild av den globala ekonomin eftersom det inte görs av någon annan, säger Matthew Fraser.

Sverige har en strategi för cirkulär ekonomi men mäter inte officiellt cirkulariteten, även om det pågår ett arbete för att ta fram indikatorer. Eurostat publicerar däremot statistik och materialflödesdiagram för de enskilda EU-länderna. I materialflödesdiagrammet för Sverige kan man se att materialanvändningen ökar varje år och var 55 miljoner ton högre 2018 än 2010. Samtidigt varierade mängden återvunnet material år från år men låg kvar på ungefär samma nivåer. Statistiken för CMU visar att 7 procent av den totala materialanvändningen var cirkulär 2019 jämfört med 7,2 procent 2010. Överlag är procentandelen lägre under andra halvan av decenniet.

Bakom den negativa cirkulära trenden ligger, enligt The Circularity Gap Report, också en ackumulation av material. Material ”försvinner” från det cirkulära kretsloppet genom att det lagras i byggnader och infrastruktur. Även om rivningsavfall kan återbrukas och återvinnas så lagras det varje år in mer material än det som rivs.

– Den globala historien har under lång tid handlat om uppbyggnad och utveckling. Det är en del av förklaringen bakom att återvinningsandelen är så låg. Det fins ett stort inflöde, materialet ”fastnar” i  systemet och utflödet är jämförelsevis litet, säger Matthew Fraser.

Industrin är dessutom, enligt Circle Economy och många andra, dålig både på cirkulär produktdesign och på återvinning. Trots att det talas mycket om cirkulär ekonomi både bland politiker och företag så har inga stora trendbrott skett.

Jonas Grafström på forskningsinstitutet Ratio har gått igenom forskning som identifierat barriärer för den cirkulära ekonomin. Han radar upp otaliga sådana barriärer och delar in dem i tekniska, sociala, kulturella och institutionella hinder.

Några barriärer som framhålls är att priset på produkter inte inkluderar externa kostnader (som miljöpåverkan), brist på en marknad för återvunnet material, skillnader i olika länders regelverk, höga investeringskostnader, brist på finansiering och låg medvetenhet bland konsumenter. Enligt Jonas Grafström behöver politikerna undanröja så många av dessa hinder som möjligt om de vill att ekonomin ska bli mer cirkulär.

Sverige hamnar efter

Nederländerna har kommit längre än många andra länder när det gäller cirkulär ekonomi. År 2019 var deras andel återvunnet material i produktionen 28,5 procent jämfört med Sveriges 7 procent. Enligt Matthew Fraser är det viktigt med ett uttalat stöd för cirkularitet från politiskt håll.

– Den uttalade ambitionen när det gäller cirkularitet är väldigt tydlig här i Nederländerna. Genom att ange tonen och sätta upp mål för nyckelindustrier har de gjort klart att de kommer att ha ögonen på vissa branscher framöver, som bygg- och klädbranschen.

Matthew Fraser menar att den tröga övergången till en cirkulär ekonomi hänger ihop med att den nästan helt drivs av marknadskrafter. Även när det är tekniskt möjligt att återvinna ett material är det ofta ändå inte ekonomiskt lönsamt. Lösningarna finns ofta men kommer inte till användning. För att de ska realiseras behövs kraftigare ekonomiska incitament.

– Något som inspirerar mig är mer aggressiva ekonomiska styrmedel som koldioxidskatt och skatt på jungfruliga material. Det skulle kunna förändra marknadsläget och incitamenten för industrin. Det är trots allt fortfarande väldigt billigt att köpa jungfruliga resurser från till exempel länder i globala syd, säger Matthew Fraser.

Ett förslag i rapporten är att helt enkelt förbjuda användningen av jungfruligt byggmaterial. Den mängd material som kan återanvändas och återvinnas skulle då bestämma nybyggnationens omfattning. När Matthew Fraser pratar om förslaget tonar han ner det något:

– En regering skulle kunna bestämma sig för att alla nya byggnader ska innehålla minst 85 procent återvunnet material år 2035. En del av det skulle kunna åstadkommas med skatter eller avgifter. Det handlar inte om att rakt av förbjuda jungfruligt material och säga lycka till med det. Man måste arbeta tillsammans mot målet, säger Matthew Fraser.

”Rädd att hämma ekonomin”

Mikael Malmaeus, nationalekonom och forskare på IVL Svenska miljöinstitutet, vill också se regleringar av resursuttag. Det räcker enligt honom inte att skapa goda förutsättningar för resurseffektivitet och återvinning:

– När vi blir smartare och effektivare utnyttjar vi det till att producera mer. Cirkulär ekonomi är ett exempel på det. Det handlar om smartare materialanvändning men det leder inte till att vi använder mindre material.

Cirkulära materialflöden behöver enligt Mikael Malmaeus kombineras med ramar för uttaget av nya resurser för att den cirkulära ekonomin ska realiseras så som vi tänkt oss den. Det vill säga att återvinning och annan materialeffektivitet (exempelvis återbruk, lättare produkter, delning, reparationer) ersätter jungfruliga resurser. Men beslutsfattare undviker enligt Mikael Malmaeus att sätta upp sådana ramar.

– Man är rädd för att hämma någon del av ekonomin. Därför stimulerar man den cirkulära ekonomin i stället för att reglera materialuttaget. I EU:s handelssystem med utsläppsrätter sätter man ett tak på utsläpp. Samma sak skulle man kunna göra med materialanvändning, säger Mikael Malmaeus.

Cirkulär ekonomi är enligt The Circularity Gap Report nödvändig för att tackla klimatkrisen eftersom processandet av råmaterial ger upphov till stora utsläpp. Man har analyserat hur olika interventioner kan påverka materialanvändning och koldioxidutsläpp. En mängd åtgärder har samlats i 21 olika scenarier.

Om alla strategier implementeras under de kommande decennierna menar man att den globala uppvärmningen skulle kunna hållas till 1,8 grader. Det skulle innebära en ökning av återvinningsandelen i ekonomin från dagens 8,6 procent till 16-17 procent och dessutom förutsätta en betydligt längre livslängd på de produkter vi använder.

Enligt Matthew Fraser finns det en föreställning om att lösningen på klimatkrisen bara handlar om en övergång till förnybar energi.

– På nyheterna handlar det mycket om fossil mot förnybar energi. Vi vill peka mot de utsläpp som är inbäddade i de produkter vi använder. Datorn, bilen och huset du bor i – det handlar inte bara om att sätta solpaneler på taket utan också om att använda produkter och utrymmen mer effektivt. Det handlar om hur vi lever våra liv och de material vi har omkring oss, säger Matthew Fraser.