Forskare: ”Demokratin kräver att vi engagerar oss”

Hej Sofia! Varför kände du att du ville skriva den här boken nu?

– Det har varit så många dramatiska händelser de senaste åren. Vi har bland annat sett en flyktingvåg från Syrien, miljökatastrofer, en amerikansk president som på allvar försökt kuppa demokratin i landet och en pandemi. Alla pratar om att demokratin är hotad men det är som att vi har tappat tråden lite – vad var demokratin nu igen och varför ska vi ha den? Så jag satte mig ner och tänkte att nu skriver jag en enkel bok med tio enkla frågor om demokratin i tider av kris.

– Sen har jag länge velat skriva populärvetenskapligt. När man skriver akademiska texter kan det bli ganska invecklat men när man gör det så här enkelt så ser man linjerna tydligare.

Vilka upplever du som de största hoten mot demokratin i Sverige idag?

– Alla pratar om den auktoritära populismen eller främlingsfientligheten men jag tror faktiskt att det är uppgivenheten. En uppgivenhet över att demokratin inte klarar att hantera de här kriserna. Det tror jag är både farligt och felaktigt. För demokratin har hanterat många kriser förr.

Varför tror du så många känner uppgivenhet?

– Jag tror det finns en strukturell problematik här. Miljöfrågor, migration, sociala medier och så vidare är globala frågor. Vi väljer politiker som ska hantera de här frågorna, men de är samtidigt bundna av att samarbeta med andra länder. Om de andra länderna inte vill samarbeta så blir det inte så mycket gjort och det skapar ett politikerförakt och bidrar till att demokratin uppfattas som svag. Men jag tycker inte att det här är politikernas fel utan ett strukturellt problem.

Om vi blickar ut internationellt, skulle du säga att världen fortfarande går i en mer demokratisk riktning eller rör vi oss snarare bakåt?

– Enligt alla demokratiindex, som Freedom House eller V-deminstitutet i Göteborg, som tittar på vilka länder som betraktas som demokratiska över tid så går det tyvärr bakåt. De enda länderna som ligger rätt bra till är de nordiska länderna, de ligger fortfarande i toppen.

– Vad som händer nu i många stabila demokratier som Ungern och Polen är att de behåller valet som mekanism men undergräver spelplanen för att valen ska vara fria och jämlika. Man försvårar för oppositionen, kväser fria medier och undergräver domstolarnas oberoende. Den kategorin av länder växer tyvärr.

– Sen kan man fundera över varför det går så bra i de nordiska länderna. Min tes är att det beror på att att de nordiska länderna är starka välfärdsstater. Har invånarna en någorlunda trygg och säker tillvaro på det privata planet så kan de hantera kriser bättre. Då blir inte ens existens lika hotad.

Varför tror du att den här tillbakagången sker i så många länder just nu?

– Osäkerheten i världen ökar och många demokratiska länder har under de senaste 30-40 åren nedmonterat de sociala skyddsnäten. Samtidigt som människor måste söka privata försäkringar med mera ser så ser vi alltså också en ökad migration, klimatförändringar och annat som förstärker osäkerheten. Den här mixen  har gjort att människor tänker att demokratin inte klarar det här. Därför letar man efter alternativ. Hade vi inte monterat ner så mycket hade många kanske inte blivit lika rädda utan mer sett det som utmaningar som vi måste hantera.

Vad tänker du att vi som enskilda personer kan göra för att stärka demokratin?

– Vi kan till exempel engagera oss mer eller gå med i partier. Vi kan ta reda på saker och lyssna på olika röster. Och vi kan uppvärdera det offentliga livet, kämpa för att ett bibliotek eller en lag ska finnas.

– Det pratas en del om att filterbubblorna gör oss till idioter. Men ordet idiot kommer från grekiskan och betyder en person som bara bryr sig om sina privata angelägenheter. Det kan också göra oss lite dumma, att vi bara bryr oss om vår egna privata lilla värld och så lite om vad som händer runtomkring oss.

Har politiken misslyckats här?

– Ja, och vi uppmuntras i dag till att tänka på oss själva väldigt mycket. Hur påverkar det här valet din plånbok får vi läsa – det sammanfattar verkligen dumheten och idiotin! Det handlar ju inte bara om det, vi måste också fråga oss hur samhället påverkas. Jag tycker även att politiken i dag i hög grad uppmuntrar oss till att tänka på oss själva, vi säljer ut offentliga egendomar och prissätter naturen istället för att fundera över vad vi har gemensamt.

Det finns ju en pågående diskussion om hur långt yttrandefriheten ska sträcka sig och om vi ska förbjuda antidemokratiska organisationer. Hur ser du på det här som man kan säga är demokratins dilemma?

– Det är en jätteintressant fråga. I min bok så har jag ett kapitel om demokratins självförsvar – hur ska vi försvara demokratin mot dem som använder yttrandefriheten för att kuppa eller undergräva demokratin? Att förbjuda är ett sätt, det är den tyska varianten. Efter andra världskriget tänkte man att vi förbjuder alla partier som sprider antidemokratiska budskap. Men risken med det är att makten lätt kan hamna i fel händer. Om vi förbjuder yttrandefrihet och de här rörelserna kommer till makten så finns det ju ingen opposition kvar eftersom vi inte får yttra oss emot dem. Risken med det är att vi avvecklar demokratin.

– Jag tror mer på att stärka demokratin genom öppenhet och social och ekonomisk integration och på så sätt dra undan mattan för de här rörelserna på lång sikt. De vinner ofta röster på att folk är missnöjda.

Demokrati kopplas ofta till nationen, samtidigt lever vi i en mer och mer globaliserad värld, hur tror du att det här påverkar synen på demokrati? Tror du att de demokratiska besluten i ökad utsträckning kommer att kopplas till större arenor, som exempelvis EU, än till nationer?

– Just nu ser vi en slags återgång till det nationella tänkandet. FN och EU uppfattas som svaga. Men jag tror att det här bara är en svacka. Samtidigt tror jag att vi behöver ha demokrati på många nivåer, den behöver utvecklas både nedåt och uppåt. Staden till exempel tycker jag är ett jätteintressant sammanhang, där ser vi på en gång hur saker påverkas. Men vi måste också hantera de globala frågorna, allt annat är att sticka huvudet i sanden, hur ska vi annars komma åt stora maktcentra som Facebook och Google? Kärnvapenhot och klimatkrisen behöver ju också förhandlas om mellan länderna.

Finns det inte en risk att den demokratiska processen minskar när det blir sådana stora sammanhang?

– Jo, men det behövs en avvägning. Om demokratin bara sträcker sig till din hemby så blir legitimiteten stor, men effektiviteten minskar. Den person du röstar på i din by kommer ha ett ganska litet inflytande i världen. Om vi blåser upp det till en global demokrati så kan effektiviteten öka men legitimiteten minskar. Jag tror alltså att vi måste jobba på olika nivåer med olika grader av demokrati.

– Man kan också vara lite fräck och vända på det – vad är det som gör att vi lever i en demokrati i dag? All makt som påverkar dig och mig finns ju inte i den svenska riksdagen. Om vi tänker att demokrati handlar om att påverka lagstiftningen och makten så ligger mycket makt i dag utanför nationalstaten. Så man kan vända på det och fråga om det är möjligt att ha nationell demokrati i dag med tanke på var makten finns.