”Den av er som är fri från synd kastar första stenen ”, ska Jesus ha sagt en gång. Inte många stenar lär ha blivit kastade och inte många ord skulle sägas idag om man använde samma resonemang när det gäller angrepp, undanflykter och allmän pajkastning.
Nu gör man precis tvärtom. Slänger ur sig anklagelser för att dölja sina egna försyndelser och, tyvärr, köper media alldeles för ofta denna sanningsdöljande taktik.
Många var de som blundande för kommunismens brott, det är sant, och det har heller inte dagens ledare inom Vänsterpartiet förnekat. Men det börjar bli tröttsamt att gång på gång bevittna hur vänsterns förflutna framställs som något unikt. Som om inga andra partier eller ideologier – förutom nazismen då – har sin blodiga byk att tvätta.
Nu när statsministern använt sig av denna angreppets taktik, var det dags igen. Ilskan han visade mot sverigedemokrater och liberaler ledde till upprörda röster mot Vänsterpartiet som han försvarat.
Statsministern har förstås rätt i sin kritik av Sverigedemokraterna, liksom av liberalernas övergivande av de ideal som de, trots andra tillkortakommanden, stått för. Att hans eget parti gjort ett U-sväng i fråga om mänskliga rättigheter med stängda gränser, utförsäljning av ansvaret för flyktingar som försöker ta sig in i EU, uteblivet stöd för kärnvapenförbud och upprustning verkar han dock ha glömt. Bättre att greppa stenen och kasta.
Det finns givetvis all anledning att fortsätta att uppmärksamma de brott mot mänskligheten som gjorts i nazismens och kommunismens namn. Men, att som allt som oftast sker, ständigt skjuta dem framför sig för att vi ska glömma alla hemskheter som skett och sker i kapitalismens, marknadsekonomins eller, för den delen, demokratins namn är ett stort svek mot dem som drabbats.
Det är absolut inte så att jag vill förminska det som skett i nazismens koncentrationsläger eller kommunismens Gulag. Tvärtom. De är en historiens läxa vi aldrig får glömma. Det jag vill betona är hur andra av historiens grymheter får passera utan att dagens aktörer avkrävs något ansvar för dessa.
Eftersom jag ägnat större delen av mitt yrkesliv åt Syd- och Centralamerika ligger mitt fokus främst på först Europas och sedan USA:s agerande där och jag vill lyfta fram några skeenden som dagens makthavare och media också borde förhålla sig till:
• Förtrycket av urbefolkningarna som pågått i 500 år.
• ”Stölden” av råvaror som pågått lika länge.
• Demokratierna som störtats – som Chile 1973 och Guatemala 1954 – för att säkerställa den ekonomiska ordningen ledd av USA.
• De som högljuddast kritiserar Kuba för att vara en kommunistisk diktatur, hade eller har sällan några invändningar mot landet fram till 1959 när landet var en kapitalistisk diktatur.
• Samma gäller Nicaragua till 1979, där diktatorn Somoza troget hjälpte USA med alla möjliga smutsiga operationer i regionen.
Utan att vilja relativisera eller jämföra brott mot mänskligheten undrar jag ändå: När ska svenska partier – och tidningar – avkrävas sitt aktiva eller passiva stöd för underlåtenheten att nämna detta?
I sammanhanget kan det ju vara intressant att lyssna till hur skogsbolaget Stora Enso nu slutar att leverera cellulosa till Xinjiang-provinsen i Kina, där det sedan länge är känt att uigurerna hålls i tvångsläger för att omskolas till den rätta läran. Man gör det dock inte, officiellt, av hänsyn till de mänskliga rättigheterna utan av ”strategiska skäl”.
Det är förstås inte särskilt långsökt att tänka sig att man uttrycker sig på det viset för att komma undan den kinesiska regimens vrede och samtidigt rädda ansiktet på hemmaplan, ty sådan är kapitalismen.
Vi ska förstås fortsätta att kritisera nazismen och kommunismen för dess historiska brutaliteter och vi ska inte acceptera SD som ett parti som vilket som helst. Inte heller ska vi tiga om liberalernas lappkast som är ett stort svek mot deras tidigare ideal.
Men vi måste sluta att förneka och förringa de brott mot mänskligheten som skett i andra ideologiers, religioners och ekonomiska systems namn.
Naturen, där allt vaknar till liv nu. Låt oss vara rädda om den.
Den förvirrade rapporteringen från pandemin där ”bäst före datumet” på nyheten ibland passerats innan den presenterats.
