I När, på sydöstra Gotland ligger Mickelgårds Lantbruk, en gammal släktgård som brukas av Mari Håkansson, Jörgen Thomsson och dottern Frida Thomsson. Sedan 2016 odlar familjen potatis, spannmål, Gotlandslinser och belugalinser. Allt är kravmärkt och ekologiskt sedan 1989.

Fram tills slutet av 1800-talet hade nästan varje gotländsk gård en liten linsodling. På 90-talet försvann odlingen nästan helt men för några år sedan återuppväcktes Gotlandslinsen ur artdatabanken på Svalbard för odling i Skåne och sedan Gotland.

Mickelgårds var först på ön med att återinföra linser. I dag har sex gotländska gårdar följt efter, och för varje år ökar mängden producerade linser och odlare.

– Linsen lämpar sig väl på magra jordar som de gotländska och är bra ur flera aspekter. Dels är det en torrvara som är enkel att hantera och odla eftersom den knappt kräver någon gödsel. Eftersom vi inte har några djur och inte vill köpa in så mycket gödsel är det bra med grödor som i princip klarar sig själva, säger Frida Thomsson.

En annan fördel är att linser kan fixera kväve direkt från luften, vilket innebär att inget kväve behöver tillföras. Det är positivt ur klimathänsyn, eftersom  kvävegödslad åkermark frigör lustgas, samtidigt som produktionen av mineralgödsel kräver mycket energi.

Viktigt är också att odlingen sker i växtföljd, med ogrässanerande grödor innan linserna som till exempel vall. Linserna täcker inte markytan så bra och därför kan det annars bli mycket ogräs. Jordbearbetningen är också viktig innan sådd så att linsen kan dra nytta av den näring som skapas i jorden från tidigare år och grödor, enligt Frida Thomsson. 

År 2017 införskaffade familjen Thomsson begagnade rensmaskiner, som 2020 ersattes av en ny rensanläggning där alla linser som odlas på ön rensas. Därefter skickas de till återförsäljaren Nordisk Råvara. Packningen sker i Göteborg men det som säljs på Gotland packar de själva så att det slipper fraktas fram och tillbaka.

Det odlas fyra olika linssorter på ön – beluga, Gotlandslins, gröna och korall. Linserna skiljer sig inte så mycket åt i smak, enligt Frida Thomsson, och ger även ungefär samma skörd.

Sedan start har de samodlat linserna med havre. Grödorna passar bra ihop, har lika lång mognadstid och kan skördas samtidigt.

– Samodling ger mindre ogräs. Och havrestjälken blir ett stöd för linsplantan, som är ganska svag och kan lägga sig helt platt bara det kommer en liten regnskur. Nu klänger den sig upp och växer längs med havrestjälken.

Under den rekordvarma sommaren 2018 blev det lite sämre skörd, även om linser ska tåla torka. En annan utmaning kan vara att det kan komma in stenar vid tröskningen.

– Vi har så mycket kalksten att den lätt slås sönder i tröskan. Det kan bli svårt att rensa bort stenarna eftersom de har samma vikt som linserna.

Det mesta importeras

I dag importerar vi i Sverige baljväxter från främst Kina, Sydeuropa, Mellanöstern, Turkiet, Kanada och USA. I Sverige finns ingen anläggning för att koka och förpacka baljväxter i tetra, utan det görs huvudsakligen i Italien.

Som LFT skrivit om tidigare innebär importen av färdigkokta bönor i tetrapack en kostsam transport. Enligt Georg Carlsson, forskare i odlingssystemekologi vid SLU använder dessutom flera av de länder vi importerar ifrån en hel del bekämpningsmedel i sin baljväxtodling. En annan aspekt är odlingens påverkan på den biologiska mångfalden.

– Vi vet att den storskaliga odlingen av sojabönor till djurfoder är negativ ur miljösynpunkt. Det behöver inte vara lika illa i odlingen av bönor och andra baljväxter till livsmedel. Generellt är det dock lättare att ta reda på hur odlingen ser ut om det ligger hyfsat nära.

Han menar att det finns stor potential att odla mer baljväxter för humankonsumtion i Sverige, vilket skulle bidra både till en mer hållbar och hälsosam kost, samt ge positiva ekosystemtjänster i jordbruket. Varför det inte odlas mer i dag är en fråga som forskare på SLU brottas med.

– Dels handlar det om att det vi importerar blir så mycket billigare. Det i sin tur beror på att transport är billigt och att skördarna för vissa grödor blir högre i andra delar av världen. Hela systemet bygger på import och att det är lätt att få tag på stora volymer på världsmarknaden som de stora livsmedelsproducenterna är beroende av.

Georg Carlsson anser att vi gott och väl skulle kunna fördubbla odlingen av baljväxter – från två till fyra procent. Det skulle fortfarande vara en väldigt liten del av jordbruksmarken, samtidigt som det skulle ge betydligt mer råvaror för livsmedel.

– Många lantbrukare säger att de kan och vill odla mer men gör det inte på grund av att det inte blir tillräckligt lönsamt. Det i sin tur beror ju på att handeln och industrin inte är beredda att betala mer.

Mer livsmedel för människor

I Sverige används så mycket som 80 procent av all jordbruksmark för att odla djurfoder. Det som dominerar är vall, det vill säga klöver och gräs, och spannmål. Av det spannmål som odlas äts endast 13 procent direkt av människor.

Ett argument som ibland förs fram är att många marker i Sverige inte lämpar sig för odling av annat än djurfoder, vad säger du om det?

– Jag tror båda får plats. Det finns stora arealer där det är svårt att odla annat än vall och spannmål, men det finns också arealer där vi kan odla mycket mer livsmedel än vad vi gör i dag utan att stöta på problem med jordarten.

Georg Carlsson säger att odlingen av bruna och svarta matbönor redan ökat på Gotland och Öland. Det går också att odla många fler sorters ärtor än de vi är vana vid att se, särskilt söderut men även i hela Mellansverige, beroende på vilken sort man väljer.

– Det finns olika gråärtor som passar vårt svenska klimat perfekt. Även lupin är en gröda med ett protein som kan användas till livsmedel, som funkar på vissa marker med rätt verktyg. Men allra störst odlingsområden har ärtor – både gröna, gula och grå.

I dag finns inga tydliga direktiv för hur vi ska öka odlingen av baljväxter i Sverige, varken politiskt eller i några strategidokument. George Carlsson tror att försiktigheten från politiskt håll bland annat beror på ett man inte vill tala om för människor vad de ska äta.

– Mycket lämnas till marknadens krafter. Men det finns tydliga trender som pekar på ett ökat intresse för att äta närproducerad, växtbaserad mat – inte bara hos konsumenter utan även hos livsmedelsföretag.

Krävs investeringar

Han tror att en flaskhals för att öka konsumtionen och produktionen är att kommunicera och motivera med argument som handeln, industrin och konsumenterna tycker är viktiga.

En annan avgörande faktor är att det blir mer lönsamt för jordbrukaren. Om marknaden inte styr åt det hållet krävs politiskt stöd, anser han.

– Det finns en liten men växande grupp konsumenter som är beredda att betala för att äta mer svenska bönor och ärtor. Men många hittar inte produkterna. Vi ser fler och fler vegetariska biffar i frysdisken men de är till största del baserade på importerad råvara, även om det finns undantag.

Georg Carlsson upplever att det finns ett ökat intresse av att framställa mjöl eller protein från svenska baljväxter i Sverige.

– Det krävs investeringar men det behöver inte vara svårt eller jättedyrt. Jag har sett småskaliga innovationer med enkla lösningar, till exempel finns det en tempeh produkt som är helt baserad på svenska gula ärtor.

Sedan 2017 medverkar han i ett projekt vid SLU där forskare samverkar med livsmedelsindustrin, regionförbund, jordbrukare och konsumenter för att öka odlingen av växtbaserade livsmedel.

Han berättar att de tio lantbrukare från Skåne och Halland som deltagit i projektet har träffats i grupp för att utbyta kunskaper och erfarenheter, till exempel kring sortval och ogräshantering vid baljväxtodling.

Vilken respons har du fått från livsmedelsindustrin, regionförbund och jordbrukare för perspektivet att vi måste ställa om till mer växtbaserat?

– Det finns fler och fler som anser att vi behöver ställa om och minska animaliekonsumtionen. Men det finns också ett motstånd och de som känner sig ifrågasatta. Är man lantbrukare och har en djuruppfödning är det känsligt att någon säger att ens produktion inte är hållbar.

– Men om vegotrenden vi ser fortsätter och hela samhället rör sig i den riktningen så måste producenterna förhålla sig till den verkligheten.

"Handlar om priset"

Sedan Frida Thomsson och hennes föräldrar började odla linser har de märkt en ökning i efterfrågan. Under 2020 ökade efterfrågan dubbelt.

– Svenska linser är fortfarande en ganska ny produkt och har hittills mest hamnat i de finare butikerna och restaurangerna som vill sälja svenskt och ekologiskt. Men vi märker att många är positivt inställda. Flera vill också köpa packade linser direkt ifrån oss.

Men för majoriteten av konsumenterna är det är än så länge en nischad produkt.

– Det handlar om priset. Det är så billigt med linser från Indien. Jag tror man behöver blir bättre på att lyfta det positiva med att köpa svenskt. Att det inte bara är köttet som ska vara svenskt, utan även andra produkter.