Läs även:

Jorge Maria Londoño: ”Vi är alla en del av systemet”

David Bennett: ”Vi behöver bli bättre på att bjuda in och inkludera”

Synen på social rättvisa, inkludering och mångfald skiljer sig åt stort inom omställningsrörelsen. Det visade en enkät som ett stort antal omställare i fler än 30 länder svarade på i höstas.

– Vissa säger att det här är centralt för omställningsrörelsen, att om vi inte tar oss an de här frågorna finns det inget värde i det vi gör. Andra säger att det här inte är i fokus för omställning, ”vår fråga är miljön, allt annat är en ohjälpsam distraktion”, säger Sarah McAdam, en av det internationella omställningsnätverket Transition Networks anställda.

Enkäten skickades ut av Transition Network och är en del av en pågående kollektiv och internationell utvärdering av omställningsrörelsens nuläge och framtidspotential. Ett av områdena som undersöks är social rättvisa, inkludering och mångfald. Ämnet står också i fokus för mötet What next som inleds denna veckan (se faktaruta).

Sarah McAdam tror att en utmaning kan vara att folk ser social rättvisa som en helt ny fråga, ovanpå allt annat arbete de redan gör. De ser det som svårt, obekant och potentiellt skrämmande.

"De som påverkas behöver inkluderas"

Ett annat skäl att undvika frågorna kan vara förnekelse, säger hon.

– Det är intressant att jämföra förnekelsen av vit makt med klimatförnekelse. Det är delvis samma försvar som aktiveras när vi kämpar för att se på rasism, makt, privilegier, hur de gynnar oss och vad vi kan behöva förlora.

Varför tror du att det är viktigt för omställningsrörelsen att arbeta med social rättvisa och inkludering?

– Om det finns effekter som en inte förstår, kommer en att skapa lösningar som bara fungerar för människor som redan lever relativt privilegierade liv. Rösterna från alla de människor som påverkas behöver inkluderas, säger Sarah McAdam.

En del av Transition Networks arbete med frågorna är att följa och dela berättelser i sociala medier från grupper och aktivister som arbetar med klimaträttvisa och/eller leds av personer som rasifieras.

– Det hjälper människor som inte är omställare att se att vår rörelse är relevant för dem, och det hjälper oss att hitta potentiella samarbeten, säger Sarah McAdam.

Möt människor där de är

Som en del av arbetet med sin doktorsavhandling intervjuade Nick Anim människor i Brixton i London med erfarenhet av rasism om varför de inte gick med i omställningsinitiativ. Många svarade att de hade större frågor att ägna sig åt, det vill säga utbildning, polis- och rättsväsendet, bostäder, hälsa och jobb. Många såg också miljörörelsen som elitistisk och som något som bara gynnar vita medelklasspersoner.

– Folk går bara med om en tar sig an deras viktigaste frågor, säger Nick Anim.
Han betonar också att det inte räcker att bjuda in till ens egna utrymmen. Det gäller att möta människor där de är – kyrkan, moskén, frisörsalongen …

– Gå in med ärlighet och ödmjukhet, och lyssna lyssna lyssna på deras bekymmer. Med tiden kommer de att lita på dig.

Ett skäl för omställare att göra det här är legitimitet.

– Hur legitimt är vårt arbete om vi inte har en mångfald av röster? Om vårt arbete inte ses som legitimt kommer effekterna att bli begränsade.

Vilka strategier kan vara användbara?

– Ett är att bygga samarbeten med grupper som arbetar för social rättvisa, att stödja och fira dem. Exempelvis fritidshem, som kan använda våra nätverk eller lokaler, säger Nick Anim.

En del omställningsgrupper arbetar med utbildning, bostäder eller att skapa jobb. Social rättvisa har också kopplingar till inre omställning och välmående. Omställningsgrupper kan även lyssna på sina lokalsamhällen och lyfta frågor därifrån till sina kommunpolitiker.

Säkerhet först

Marissa Mommaerts är nationell nätverkssamordnare för USA:s omställningshub Transition US och ser flera skäl att prioritera social rättvisa.

–För det första är det det enda rätta. Varför skulle vi vilja bygga om vår värld utan att få med rättvisa? För det andra blir vi inte mer resilienta än våra grannar eller de som är svagast i våra lokalsamhällen. Ett omställningsinitiativ i USA som jag älskar är Kooperativa Humboldt. De har ett projekt för lokala sjukvårdare. Vissa skulle säga att det inte är omställning, men människor behöver grundläggande säkerhet innan de kan ta sig an andra frågor. För det tredje, utan detta kommer rörelsen inte att uppnå sina mål om att bromsa klimatförändringar och skapa resilienta ekosystem. Det enda sättet att bygga en rörelse som är tillräckligt stark för att utmana starka intressen är att bygga starka partnerskap med sociala rörelser som har en bredare och djupare analys, säger Marissa Mommaerts.

Transition US kommer troligen att omformulera sina olika program och material för att göra rättvisefrågor mer centrala, och verkar nu för att få med social rättvisa i sin uppdragsbeskrivning. En prioritet är inkludering och mångfald bland anställda och i styrelsen, där nu över hälften har erfarenhet av att rasifieras.

"För att förbli relevanta"

Huben har också hållit samtal och utbildningar, bland annat i samarbete med Kooperativa Humboldt, om olika aspekter av social rättvisa, som makt, privilegier, att vara allierad, vit makt, kapitalism, kolonialism, patriarkat samt kopplingarna med inre omställning och klimat.

Omställningsgrupper runt om i USA säger nu att Transition US behöver sätta social rättvisa och inkludering i fokus.

– Jag tror att skälet till att vi har stöd för det här nu är att folk vet att vi måste göra det här för att förbli relevanta, särskilt för unga människor”, säger Marissa Mommaerts.