David Bennett: ”Vi behöver bli bättre på att bjuda in och inkludera”

Läs även:

Jorge Maria Londoño: ”Vi är alla en del av systemet”

”Utan rättvis omställning finns ingen omställning”

David Bennett slår fast att de frågor som har vållat debatt den senaste tiden, framförallt på Facebook, egentligen inte är några nya frågor. Redan på en omställningskonferens i Malmö för flera år sedan så var social rättvisa ett tema.

"Social rättvisa – en del av vårt DNA"

– Jag skulle säga att social rättvisa är en del av vårt DNA och en omistlig del av det samhälle vi vill ställa om till, från det vi har idag som bygger på systematiska orättvisor, säger han och fortsätter:
– Inom omställningen handlar det om att alla ska nå sin fulla potential och att vi tillsammans kan bygga regenerativa samhällen, tillsammans med alla som vill och kan delta i det arbetet.

Men han håller också med de kritiker som menar att den svenska omställningsrörelsen främst består av vita personer ur medelklassen. 
– Det kostar både tid och pengar att vara omställare. De som är utsatta i dag och lever prekärt har inte alltid den möjligheten. Därför har vi som har det privilegiet också ett ansvar att bereda vägen så att andra kan kliva fram, säger han.

Hitta de lokala krafterna

Samtidigt menar han att det kan vara svårt eftersom många har begränsade kontaktytor.
– Jag bor ju inte själv i Rosengård, till exempel. Så det är svårt för mig att skapa ett omställningsinitiativ där. Vi måste istället hitta lokala krafter där som tycker att det här är intressant att jobba med. Vi har inte riktigt lyckats hitta de människorna än, men de finns.

Vad kan ni göra för att hitta dem?

– Vi får prata med de vi redan känner till och fråga vilka fler vi ska prata med. Ta hjälp av de som vill ge hjälp.

En annan del av diskussionen har handlat om Omställningsnätverkets sårbarhet och risken för att kapas av högerextrema krafter, hur ser du på det?

– Eftersom vi jobbar konkret med praktiska lösningar och har en stark landsbygdsförankring så finns det kanske större kontaktytor mellan oss och de som röstar på Sverigedemokraterna än andra miljörörelser. Men vi ser just nu ingen stor risk att vi skulle bli kapade. Vi tror att de här personerna oftare är ett lokalt störmoment än ett hot mot den nationella föreningen, vad vi från styrelsen kan göra är att stötta lokalgrupperna.

– Vi kommer framöver bli ännu tydligare med rörelsens syfte, fokus och värdegrund så att alla ska ha klart för sig vad omställningsnätverket är och inte är.

Ny insikt om människors utsatthet

Vad tänker du om de likheter som faktiskt finns mellan nationalism i största allmänhet och Omställningsnätverket? Exempelvis lokal handel framför global?

– Lokalisering är svaret, det är jag helt övertygad om och det har ingenting med nationalism att göra. Det är vi och SD som pratar om kollaps och lokalisering, men där slutar också likheterna. När vi pratar om hur allt hänger ihop och pekar på den galloperande kapitalismen som det bakomliggande så pekar nationalisterna ut de svagaste i samhället och säger att det är deras fel.

– Vårt narrativ är att alla är värdefulla, alla kan delta. Även en vresig person på landsbygden som kanske känner sig förbisedd och maktlös.

Kan man säga att alla är välkomna i Omställningsrörelsen eller måste man sätta en gräns vid vissa personer?

– Den där gränsdragningen tror jag är kärnan i hela diskussionen. Hittills har vi sagt att alla är välkomna och det har inte varit problematiskt. Men nu inser vi att det är det. Vi har fått ny insikt om utsatta människors vardag och hotet som de lever under som vi inte insett till fullo förut. Samtidigt som vi är och vill vara en inkluderande rörelse.

– Det är en paradox. Vi vill att alla ska vara med, men inte på bekostnad av någons säkerhet. Men hur vi definierar den gränsen är något vi måste komma fram till gemensamt, annars är vi ingen demokratisk rörelse. Jag eller du kan dra en gräns, men om det inte är förankrat i rörelsen så har det väldigt liten betydelse.

Ni har också fått kritik för att ni inte valde att ställa er bakom Black Lives Matter förra året, hur resonerade ni där?

– Det var inte så att vi valde att inte ställa oss bakom. Efter en hektisk vår så kom frågan upp, men det var ingen ledamot som hade energi nog att driva den frågan också. Så frågan blev om vi bara skulle skriva något för att markera eller om vi skulle göra ett arbete som vi verkligen bottnade i och som innebar något konkret och viktigt för vår rörelse. Och vi hade inte energi till det sistnämnda, tyvärr. Men vi är jättetacksamma att det finns andra organisationer som lyfter dessa frågor. Sett i backspegeln hade det kanske räckt att bara skriva något kort även om det inte skulle ha förändrat organisationen på något märkbart sätt, det är en lärdom.

Brist på visioner

Nyligen meddelade en av styrelsens medlemmar, Nicklas Adamsson som också är aktiv miljöpartist, att han väljer att lämna styrelsen. Bakgrunden till det är att han menar att rörelsens långsamma och processande angreppssätt krockar med ett mer direkt och tydligt avståndstagande mot högerextrema krafter som han hade velat se.

David Bennett säger att han är ledsen för att Nicklas väljer att kliva av och att de är väldigt tacksamma för hans tid i styrelsen. Men han försvarar också den processande metoden.

– Jag tycker att politiken generellt lider brist på vision och då kommer ofta snabba reaktiva beslut. Det är ett sätt att agera på, men det har hittills bara lett oss närmare kollapsens brant. Det vi vill utforska är ett nytt sätt att vara, att ödmjukt lära sig av livet. Eftersom det mänskliga samhället är det mest komplexa som finns så räcker det inte med snabba svar.

– Många har blivit ledsna för att vi inte bara sagt att vi är antirasister och är emot de som säger dumma saker. Men vi tycker att det kändes för enkelt. Vi hade inte hela bilden. Under de senaste sex veckorna har vi försökt samla på oss allas berättelser och jobbat utifrån våra principer för att ge tid för reflektion, som ger djupare insikter om alternativa vägar framåt än de reaktionära som vi hittills har sett.