Sexism och rasism på läkarutbildningen visar sig framförallt i upprepade små och till synes obetydliga handlingar som – avsiktligt eller oavsiktligt – får kvinnliga studenter och studenter av annan kulturell eller etnisk minoritet att känna sig exkluderade och ringaktade, visar en ny avhandling.
– Orättvisor legitimeras av föreställningar om skillnader mellan ’kvinnor’ och ’män’ respektive ’svenskar’ och ’invandrare’ eller ’rasifierade’, säger Emelie Kristoffersson i ett pressmeddelande.
I en avhandling vid Umeå universitet visar hon hur kvinnor och minoritetsstudenter på läkarutbildningen återkommande möttes av stereotypa föreställningar, diskriminerande behandling och nedlåtande jargong från handledare, personal, patienter och medstudenter.
Dessa erfarenheter fick minoritetsstudenter att känna att de inte passade in på läkarutbildningen och fick både dem och kvinnliga studenter att känna sig mindre värda som blivande läkare. Samtidigt beskrev de en subtil favorisering av manliga och vita studenter.
Hittade andra förklaringar
Deltagarna förväntade sig att läkarutbildningen skulle vara jämställd och jämlik, vilket gjorde att de blev osäkra på om deras erfarenheter kunde betecknas som sexistiska eller rasistiska. Istället fann de andra förklaringar till människors agerande som rädsla eller okunskap.
– Bilden av Sverige som jämlikt gör det svårt att identifiera diskriminering. Sexism och rasism ses gärna som avsiktliga handlingar som begås av omoraliska individer. En välutbildad person, till exempel en handledare som inte definierar sig som kvinnofientlig eller rasist, anses inte kunna handla sexistiskt eller rasistiskt. Detta fokus på individens avsikter döljer diskrimineringens strukturella natur, säger Emelie Kristoffersson.
Behövs större förståelse
Hon menar att resultaten visar på ett behov av att förse studenter, handledare och lärare med en teoretisk förståelse av strukturell och vardaglig sexism och rasism.
– Det är viktigt att frångå synen på sexism och rasism som något som endast utövas av några få individer, betonar Emelie Kristoffersson. Istället bör sådan diskriminering betraktas som något som återskapas av oss alla – medvetet och omedvetet, aktivt lika väl som passivt.
Avhandlingen baseras på en enkätundersökning och gruppintervjuer med kvinnliga och manliga läkarstudenter, samt individuella intervjuer med studenter tillhörande en kulturell eller etnisk minoritet. Uppgifterna samlades in bland studenter på de kliniska terminerna 6 – 11 vid Umeå universitet under 2011 till 2018.
