Radar

Kulturspannmål del av framtidens kost

Gryn av emmervete, en urgammal sort.

Spelt i pastan och enkorn i brödet. Det tror forskare kan vara ett bra alternativ till moderna sädesslag. Enligt en ny studie har de hälsosamma och smakrika kulturspannmålen stor potential att bli en del av en framtida hållbar mänsklig diet.

Äldre spannmålssorter, som emmer, spelt och enkorn, anses ha en nyckelroll för att producera mat i ett förändrat klimat. De är mindre känsliga mot både torka och ogräs på grund av deras bredare genetiska variation. Men är konsumenterna redo för dessa kulturspannmål? Kan äldre spannmålssorter ersätta de moderna i köket och i våra vanliga livsmedel?

Svaret är ja, enligt en studie från SLU och Högskolan i Kristianstad. Där jämförde forskare resultaten av studier från hela världen och sammanställde hälsoaspekterna, smaken och konsumentattityderna till produkter som baseras på kulturspannmål.

Rika på vitaminer och mineraler

Vad gäller hälsoegenskaperna visade studien att äldre spannmålssorter är en bra källa till olika näringsämnen. De är rika på vitaminer och mineraler, speciellt järn och zink. De äldre sorterna innehåller dessutom oftast en mycket lägre mängd gluten.

Smakvariationen mellan de olika äldre sorterna är stor. Men samtliga sorter har bakegenskaper som skiljer sig från moderna sorter på grund av den låga glutenhalten. Jäsförmågan blir sämre och bröden mer kompakta. Det här visade sig dock inte vara något problem för många konsumenter, då de oftast var mycket positiva till kulturspannmål i bröd ändå.

Smak och kvalitet i fokus

Förädlingen av moderna spannmål har de senaste decennierna haft fokus på avkastning, sjukdomsresistens och industriell bakningskvalitet, medan hälsoaspekter och smak varit mindre centrala.

För kulturspannmål däremot, har smak och kvalitet varit en viktig faktor i förädlingen, vilket forskarna tror ger dem stor potential att bli en del av en hälsosam mänsklig diet.

Studien genomfördes som en del av projektet Historiska sädesslag i framtidens mat, där forskarna tillsammans med branschfolk undersöker potentialen hos äldre spannmålssorter.

Radar

Giftfria, hållbara och billiga – framtidens solceller kan bestå av trä

Kraftlignin kommer direkt från trämassa och kan användas för att skapa stabila solceller, detta tack vare dess förmåga att skapa många vätebindningar som blir som ett lim.

Traditionella solceller är energikrävande att tillverka och kan leda till utsläpp av giftiga kemikalier. Nu har forskare vid Linköpings universitet och KTH skapat en solcell tillverkad av kraftlignin – en restprodukt från papperstillverkning.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Radar

”Klimaträddaren” koldioxidinfånging är åratal bort i Sverige

De flesta projekt i Sverige handlar åtminstone delvis om så kallad bio-CCS, där man suger upp koldioxid som bildats av förnybara ämnen.

Tekniken är hajpad och behövs för att fixa klimatmålen. I dag finns 40 anläggningar i världen som suger upp koldioxid innan röken lämnar skorstenen. Men i Sverige dröjer det flera år innan första anläggningen är på plats.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.