Ljunghonung är Sveriges bortglömda honungsskatt. Det tycker i varje fall föreningen Svenska bin som vill uppmärksamma honungen i ett nytt projekt med förhoppning om att öka produktionen i Sverige.
Ljunghonung är en så kallad sorthonung där minst 50 procent av honungen ska vara nektar från ljungblomman. Föreningen Svenska bin kommer nu i ett projekt tillsammans med kockar, forskare och sensoriker undersöka ljunghonungens potential.
Kocken Stefan Eriksson berättar varför han tycker att den geleaktiga, bärnstensfärgade ljunghonungen smak är speciell. Han har i projektet provat olika sorter från höstens skörd.
– En stor, fyllig och kraftig smak karaktäriserar ljunghonungen, säger han och ger smakomdömen som ”vaniljsmörkola, råsocker och orostad nöt”.
– Blomningen av ljung sker tidig höst, då hedarna färgas lila. Den sena skörden gör att honungen passar ihop med andra av höstens primörer som lök, kål och rotsaker, säger Stefan Eriksson.
Flera hälsofördelar
Ljunghonung är den honung som tillskrivs störst hälsofördelar av alla svenska honungssorter. Studier från universitetet i Dublin visade att irländsk ljunghonung var lika hälsosam som den mer välkända manukahonungen från Nya Zeeland.
För bina är ljunghonungen också hälsosam, men innehåller svårsmälta ämnen som gör den till olämplig vinterföda för bina. För biodlaren är honungen också problematisk, då dess sega konsistens gör den svårarbetad och kräver specialredskap.
Projektledaren och biodlaren Lotta Fabricius Kristiansen vill både att biodlarna ska få mer betalt för ljunghonungen och att fler ska skörda den speciella sorthonungen.
– Ljunghonungen är en outnyttjad resurs i Sverige, menar hon.
Skottland har lyckats sätta sin ljunghonung på kartan och i vårt grannland Norge står ljunghonungen för ungefär 50 procent av honungsskörden. I Sverige växer ljung på hällmark och hedar i mager jord ända från Skåne till Lappland.
