Hur läker man ett land? Hur gör man något som gått sönder helt igen? Hur skapar man hopp och framtidstro i en tid av ökad polarisering?
Vi minns alla bilderna från Washington och stormningen av Kapitolium den 6 januari. Vi minns också de lögner och påhopp, den rädsla och det hat som präglat USA under de gångna fyra åren. Vi minns en president som hade ett uppdrag att leda ett land, men som misslyckades, som i stället ägnade sig åt att splittra, ifrågasätta, hota och misskreditera de institutioner i samhället
som stod upp för demokrati och rättvisa.
Vi minns, och vill lägga det bakom oss, vända blad och gå vidare. Och vi måste gå vidare, men vi får aldrig glömma det som verkligen är viktigt, hur lätt demokratin kan sättas ur spel, hur bräcklig och skör den kan vara, att den måste försvaras och värnas.
——-
Ska vi lyckas med att ställa om Sverige på riktigt och bygga ett resilient samhälle räcker det inte med att bromsa utsläppen av koldioxid, byta ut fossila drivmedel mot el, återvinna mer och konsumera mindre. Det krävs en omställning som går på djupet eftersom vi befinner oss i flera parallella kriser samtidigt. Förutom klimatkrisen har vi har också en miljökris och en biologisk mångfaldskris, men även en social kris som dessutom påverkar
många ekonomiskt.
Jag tänker på alla dem som inte tillhör en resursstark vit medelklass, som inte kan beställa matkassar på nätet, som inte har möjlighet att jobba hemma för att skydda sig mot pandemin. Jag tänker på dem som saknar jobb och kanske bostad och som i ett Sverige där arbetslinjen blivit religion får höra att de inte anstränger sig tillräckligt hårt för att klara sin försörjning.
Vi är många som inser att vi inte kan motverka och lösa alla dessa kriser om vi inte ser helheten och förstår att det samhälle vi lever i måste förändras i grunden för att vi tillsammans ska kunna bygga något nytt och bättre.
Många ser med avsmak på händelserna i USA och inser kanske inte att det finns politiska krafter som strävar efter en liknande utveckling i Sverige; ett polariserat samhälle byggt på lögner, hot, hat och våld. Att det finns ideologier som inte tvekar att utnyttja varje tillfälle för att framstå som förtroendeingivande, pålitliga, ja till och med skenbart demokratiska.
Vad behöver vi då göra för att motverka att dessa krafter får inflytande i en rörelse som är så viktig för en grön demokratisk omställning av samhället. För min del är svaret att vi måste bygga en bred folkrörelse som inkluderar de människor och grupper som dessa ideologier och organisationer vill exkludera. Omställningsrörelsen måste vara en rörelse där alla individer
känner sig välkomna och trygga, oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
Och framför allt, och det här är viktigt. Vi måste alla hjälpas åt att stärka de demokratiska och inkluderande principerna i det omställningsarbete vi bedriver. Inte minst när rörelsen växer. Med tanke på den diskussion som nu förs är detta oerhört viktigt. Det är genom att inkludera, skapa trygghet och utrymme för människor vi bygger goda lokalsamhällen tillsammans, bygger ett land som sluter klyftorna, lagar det som är trasigt, det är då vi ställer om – på riktigt!
För min del är dessa principer mycket viktiga, såväl i mina politiska som ideella uppdrag. Det är också dessa principer jag arbetar aktivt med att stärka och tydliggöra i min roll som ledamot i Omställningsnätverkets styrelse. Omställningen måste vara en trygg och inkluderande folkrörelse för alla. Därför måste vi mycket tydligt slå fast vad vi står för. Därför måste vi mycket tydligt stå upp för alla människors lika värde.
Alla fantastiska människor som varje dag, ofta i det tysta, arbetar för att ställa om Sverige.
De krafter som vill polarisera och splittra i en tid när vi behöver komma samman för att motverka de kriser vi står inför.
