Länder som ofta drabbas av allvarliga naturkatastrofer gör inte mer förändringar än andra länder för att minska risken för framtida katastrofer, enligt en ny studie. Det gäller oavsett ländernas utvecklingsnivå och vilken typ av naturkatastrof de utsatts för.
Många förväntar sig kanske att destruktiva katastrofer blir en väckarklocka för beslutsfattare att vidta åtgärder, särskilt eftersom dessa händelser förväntas öka med ett förändrat klimat. Men så är inte fallet, enligt en ny studie.
Forskarna vid Uppsala universitet studerade 10 976 naturkatastrofer och 85 länders åtgärder för att minska katastrofrisker mellan 2007-2015.
Studiens resultat utmanar uppfattningen om katastrofer som en viktig drivkraft för förändring, menar Daniel Nohrstedt, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och studiens försteförfattare i ett pressmeddelande.
– Här gäller att förstå det politiska efterspelet till katastrofer och hur det kan påverka förutsättningarna för lärande och förändring. Vår undersökning visar också att länders benägenhet att genomföra förändringar inte beror på utvecklingsnivå eller vilken typ av katastrof de drabbas av, säger Daniel Nohrstedt.
Vissa skillnader mellan länder
I studien tittade forskarna bland annat på om de katastrofdrabbade länderna vidtagit åtgärder som förändringar i lagstiftning, beredskap och planering, system för tidig varning, utbildning och information, samt om katastrofrisker beaktats i relation till andra områden som markanvändning, förvaltning av naturresurser och klimatanpassning.
Även om naturkatastrofer inte påverkar länders åtgärder att minska katastrofrisker generellt, fann studien att det ändå finns vissa skillnader mellan länderna.
Japan och Chile drabbades till exempel båda av svåra jordbävningar under studieperioden. I Chiles fall ledde det till omfattande förändringar av riskbedömningar och av sitt system för att organisera ekonomiskt stöd till åtgärder för att stärka katastrofberedskapen, medan Japan inte rapporterade några förändringar.
Däremot gjorde Japan förändringar inom andra områden, påpekar Daniel Nohrstedt. Efter kärnkraftsolyckan vid Fukushima, som orsakades av jordbävningen och tsunamin 2011, gjorde landet förändringar i sin energipolitik för att minska beroendet av kärnkraft, enligt Nohrstedt.
Resurser läggs på akut krishantering
I vissa fall, oftast i mindre utvecklade länder, kan återkommande katastrofer göra att stora resurser måste läggas på akut krishantering medan frågor om långsiktiga förändringar får mindre uppmärksamhet.
– En del av förklaringen till varför vissa katastrofer leder till förändring medan andra inte gör det ligger i de kriser som uppstår efter det akuta skedet, där beslutsfattare och beredskapen ifrågasätts, säger Daniel Nohrstedt.
För att få fram resultaten användes en internationell databas över naturkatastrofer och sammanställningar från FN:s organ för katastrofriskreducering.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
