Radar

Ny SLU-forskning: Så kan EU sluta importera soja från Sydamerika

En storskalig sojaodling i Brasilien.

En drastisk minskning av mängden gris- och fågelkött skulle göra att EU slapp importera så mycket soja, som bidrar till avskogningen i Sydamerika. Det visar en ny studie från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

EU importerar idag stora mängder soja från Sydamerika. Det bidrar till avskogning som ger stora förluster av biologisk mångfald och utsläpp av koldioxid. Merparten av sojan används som djurfoder. Forskare vid SLU har nu undersökt hur sojaimporten i EU kan minska.

– Sojan i sig är inte en ohållbar gröda, den är väl lämpad för såväl människor som djur. Det är den stora omfattningen på odlingen och hur odlingen sker som är det stora problemet, säger doktorand Johan Karlsson, huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Tre scenarior

Studien ställer upp tre scenarior. I det första scenariot används sojaimporten i livsmedel istället för till djurfoder. Produktionen av gris- och fågelkött minskar med 43 respektive 58 procent, vilket gör att EU behöver endast en sjättedel av dagens sojaimport.

– En intressant och lite skrämmande iakttagelse är att det går åt mer soja för att producera ett genomsnittligt kilo gris- eller fågelkött i EU (runt 0,7–0,8 kg soja) än vad som finns i exempelvis ett kilo sojafärs (runt 0,4 kg soja), säger Karlsson.

I det andra scenariot odlas mer soja för direktkonsumtion på delar av åkermark i EU där det idag odlas djurfoder. Sojaimporten kan då helt elimineras – om vi minskar gris- och fågelköttproduktion tio procent mer än i första scenariot. Ett problem med båda scenariorna är att en minskning av sojaimporten också minskar tillgången på sojabönans fettrika olja. Den används idag bland annat till förnybart bränsle.

Framtidens energikällor kan vara avgörande

För att ersätta sojaoljan ökar produktionen av rapsolja i scenario tre. En bieffekt är att en viss mängd soja för direktkonsumtion fortfarande behöver importeras.

– Vilket scenario som kan anses vara bäst beror mycket på hur framtiden ser ut. Om vi till exempel fortsätter att förlita oss på vegetabiliska oljor för att fasa ut fossila bränslen är det troligt att ett scenario med ökad produktion av rapsolja inom EU är att föredra. Men om vi istället använder andra energikällor för den gröna omställningen är det sannolikt smartast att odla mer proteingrödor för humankonsumtion inom EU, avslutar Karlsson.