Striden om glesbygdens resurser
Copyright © 2022 Mediehuset Grön Press AB
ISSN: 2003-5268. Ansvarig utgivare: Lennart Spetz
Innehåll
-
Glöd
-
Zoom
-
Radar
-
Publicerad 2020-02-21
RadarStudie: ”Positivt” med industrins metanutsläpp
Fossilindustrins utsläpp av den kraftiga växthusgasen metan är betydligt större än vad tidigare uppskattningar har visat. ”Det är egentligen positivt”, säger en av forskarna bakom en ny studie.
Metan är ungefär 30 gånger starkare än koldioxid som växthusgas, och enligt FN:s klimatpanel står utsläppen av metangas för ungefär en fjärdedel av den globala uppvärmningen. Sedan förindustriell tid har utsläppen ökat med nästan 150 procent. Men när forskare har sökt efter källorna till metanutsläppen har det hittills varit svårt att reda ut exakt varifrån de kommer.
Ett vanligt missförstånd är att rapande kor och jordbruk står för den största delen av de utsläpp som kan kopplas till mänsklig verksamhet. Minst lika mycket metangas läcker ut vid utvinning av fossila bränslen, som kol, olja och naturgas. Och nu visar en ny studie dessutom att den andelen sannolikt är betydligt större än forskarna hittills har utgått från.
– Det är egentligen positivt, för det innebär ju att en större andel av utsläppen kan kontrolleras av oss människor och att vi har större möjlighet att minska den globala uppvärmningen än vad vi hittills har trott, säger Benjamin Hmiel, som är klimatforskare vid University of Rochester i USA och inblandad i den nya studien.
Svår att urskilja
Anledningen till att fossilindustrins metanutsläpp hittills varit svåra att mäta exakt är att de inte går att skilja från den metangas som hela tiden sipprar ut naturligt från geologiska källor. På så kallad isotopnivå är dessa gaser identiska: de saknar kol-14, som i stället kännetecknar den metangas som har biologiskt ursprung, från exempelvis förmultning, vattendrag, boskap, avfall och jordbruk.
Forskarna har kunnat mäta den totala mängden metangas som saknar kol-14 i atmosfären, men alltså inte kunnat säga exakt hur stor andel som kommer från naturliga källor respektive från fossilindustrin. Den uppdelningen har i stället baserats på bland annat statistik från fossilindustrin och grova uppskattningar av det naturliga läckaget.
Benjamin Hmiel och hans kolleger bestämde sig för att angripa problemet från ett nytt håll, genom att analysera gasbubblor i isborrkärnor. På så vis har de kunnat backa historien och följa halten av metangas utan kol-14 i atmosfären tillbaka till tiden innan människan började utvinna fossila bränslen, strax före industrialiseringen.
Historiskt facit
Denna nivå, resonerar forskarna, bör ge en riktigare bild av hur mycket metangas som läcker ut från geologiska källor. För det är inte troligt att det naturliga läckaget har ändrats dramatiskt sedan början av 1800-talet, som med geologiska mått mätt bara är några sekunder bort. Dessutom kunde forskarna tydligt koppla den följande ökningen av fossil metangas till industrialiseringens framväxt.
Analysen visar att de naturliga utsläppen från geologiska källor är betydligt mindre än forskningen hittills har utgått från: högst 5 ton per år jämfört med tidigare uppskattningar som landat på 40–60 ton per år. Det innebär att fossilindustrins utsläpp av metan hittills har underskattats med 25–40 procent, skriver forskarna i studien som publiceras i tidskriften Nature.
Billigt att åtgärda
– Det här är en mycket intressant studie som går i linje med allt fler beräkningar av fossilindustrins utsläpp sedan en tid tillbaka som inte har gått ihop, eftersom de så att säga har spräckt den totala metanbudgeten, säger Lena Höglund Isaksson.
Hon är forskare i klimatpolitik vid IIASA, Internationella institutet för tillämpad systemanalys, i Wien, och har själv gjort sådana beräkningar. Förra veckan publicerade hon en studie om hur människans utsläpp av metan kan sänkas. Inom fossilindustrin handlar det om att bli bättre på att fånga upp och utnyttja gasen på ett effektivt sätt.
– Det positiva är att de flesta åtgärderna är hyfsat billiga och bygger på befintlig teknik och kunskap. Men på sikt är det helt avgörande att vi fasar ut fossila bränslen, säger Lena Höglund Isaksson.
En kraftfull växthusgas
Metan är en luktfri och färglös gas, och det enklaste kolvätet. Molekylen består av en enda kolatom och fyra väteatomer (CH4).
Näst koldioxid är metan den gas som har störst påverkan på växthuseffekten. I ett hundraårsperspektiv är klimatpåverkan 25 gånger större än för koldioxid, och på 20 års sikt håller den kvar drygt 70 gånger mer värme.
Skillnaden beror på att metan inte är lika långlivad som koldioxid, den försvinner ur atmosfären efter knappt tio år, i stället för att som koldioxid stanna kvar i flera hundra år.
Metan bildas exempelvis vid naturliga processer, av idisslande djur eller då organiskt material förmultnar. Men det läcker även ut fossilt metan vid utvinning av kol, olja och naturgas.
Under 2000–2007 låg utsläppen av fossil metangas på en relativt konstant nivå, men därefter syns en markant ökning. Det beror enligt många forskare sannolikt på att bland annat utvinningen av skiffergas då ökade kraftigt.
Källor: NE, SMHI, Lena Höglund Isaksson, Nature
-
-
Energi
-
Krönika