Radar

Historiskt plankton blixtbelyser surt hav

Den brittiska örlogskorvetten Challenger användes för att utforska världshaven 1872–1876.

Plankton som samlades in under en expedition i slutet av 1800-talet ger en tydlig bild av hur världshavens försurning påverkar livet i dag. ”Vi blev förvånade över att se så dramatiska förändringar”, säger klimatforskaren Lyndsey Fox till TT.

Tillsammans med sina forskarkolleger har geologen och klimatforskaren Lyndsey Fox vid Kingston University i London grävt i arkiven vid London’s Museum of Natural History och hittat prover från en historisk forskningsexpedition i Stilla havet med fartyget HMS Challenger, som kastade loss från London 1872.

Resan beskrivs som en av de första moderna oceanografiska expeditionerna – allt insamlat material dokumenterades noggrant och kompletterades med uppgifter om bland annat position, tidpunkt, vattenkvalitet och temperatur.

På så vis har Lyndsey Fox och hennes kollegor kunnat jämföra de historiska proverna med nutida, som tagits under motsvarande förhållanden på samma platser.

Tunnare skal

Forskarna fokuserade på ett antal arter av zooplankton, som har kalkhaltiga skal och som spelar en viktig roll i havets näringsväv. De mikroskopiska organismerna undersöktes med datortomografi, vilket ger en högupplöst, tredimensionell bild av strukturen.

Till vänster är skalets tjocklek färgkodad från blått (tunt) till rött (tjockt) och till höger avbildas skalet i profil
Till vänster är skalets tjocklek färgkodad från blått (tunt) till rött (tjockt) och till höger avbildas skalet i profil. Överst syns plankton (Neogloboquadrina dutertrei) från en nutida expedition och nederst plankton som samlades in av besättningen på HMS Challenger, som kastade loss 1872. Illustration: Lyndsey Fox/TT

Analysen visade att samtliga undersökta arter har tunnare skal än de artfränder som samlades in i den havsmiljö som rådde för cirka 140 år sedan. I vissa fall var skillnaden i tjocklek upp till 76 procent.

Surare hav

Förtunningen beror på att haven har blivit surare i takt med klimatförändringen, skriver forskarna i sin artikel som publiceras i Science Reports. Försurningen beror i sin tur på att en stor del av den koldioxid som släpps ut då vi använder fossila bränslen tas upp av haven. Då bildas kolsyra, som stör kemin i havsdjurens kalkhaltiga skal. Den här reaktionen har tidigare visats i laboratorieexperiment. Men genom att jämföra med historiskt material på detta sätt fick forskarna en tydlig bild av hur skalen påverkats över en längre tid, i verkligheten.

– Det handlar inte om att skalen blir upplösta, vilket är en vanlig missuppfattning. Men det blir kostsammare och besvärligare för algerna att bygga sina skal, säger Lyndsey Fox.

Forskarna påpekar att även andra miljöförändringar i haven kan bidra till algernas försämrade förmåga att bygga skal. Till exempel har syrehalten minskat och temperaturen stigit. Men de lyfter fram försurningen på grund av ökad koldioxidhalt som den viktigaste orsaken. När HMS Challenger kastade loss var atmosfärens koldioxidhalt ungefär 280 ppm (miljondelar). I dag är den strax över 400 ppm.

Fakta: Uråldriga havsdjur

Forskarna har studerat plankton inom gruppen foraminiferer. Det är encelliga, amöbaliknande djur som bygger skal av bland annat kalcium. De växte fram för ungefär 500 miljoner år sedan, under tidsperioden ordovicium. Den organism som visade tydligast tecken på skalförtunning, Neogloboquadrina dutertrei, är cirka 0,3 millimeter lång och saknar känt svenskt namn.
Skalbyggande djur är utsatta när haven blir surare; något som drabbar många arter av koraller.
Källa: NE & Science Reports