Regeringen kräver att militär övningsverksamhet ska öka trots at det strider mot svenska miljölagar. Dessutom ska ett visst stridsplan köpas som innehåller förbjudna kemikalier, det får Stina Oscarson höra vid sitt besök på Försvarsdepartementet (SvD 13/1 -20). Försvarsmaktens hållbarhetschef är väl medveten om att allt detta strider mot svensk miljölagstiftning och är skadligt för klimatet. Som tjänsteman måste hon dock foga sig. Men hör och häpna: även Stina Oscarson drar sig undan. I slutet av mötet drar hon slutsatsen: ”Vi har ett demokratiskt fattat beslut att vi ska ha ett försvar”. Hon fortsätter sedan: ”det finns spelregler i en demokrati som i tider som dessa känns viktigare att värna än att skriva något som kan bidra till ökad polarisering”. Har den stridbara Stina Oscarson gett upp, hon som alltid har försvarat samtalet som ständigt vapen? I sin bok från 2018 Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig gör hon sin samtalsstrategi tydlig – intelligent, erfaren och stimulerande.
Söndagsintervjun med Stina Oscarson i Sveriges Radio P 1 (19/1 -20) bekräftar slutsatsen hon drog efter besöket på försvaret och går vidare. Hon tror på demokratin, men mot aktivister har hon däremot blivit försiktigt tvivlande och tveksam. Som aktivist måste man nämligen ha rätt åsikt, påpekar hon och det är svårt för henne som ständigt tvivlar. Upproriska vänner till Stina Oscarson, aktivister, uppmuntrade henne att protestera mot Sverigedemokraterna då de tog plats i riksdagen 2010. Det vägrade hon. Och jag förstår henne. Sverigedemokraterna var valda av folket i en demokratisk process precis som övriga riksdagsledamöter. Att vägra samtala med dem i tron om att partiet skulle försvinna av sig självt igen är oklokt och i högsta grad odemokratiskt.
Men aktivismen för övrigt? Får ett riksdagsbeslut om mer militära övningar och ökade utsläpp inte ifrågasättas när klimatets balans hotas?
Inget ont som inte för något gott med sig. Jag känner mig stärkt i min egen erfarenhet: aktioner, demonstrationer och kampanjer uppfattar jag som friskt källvatten för demokratins förtroendevalda. Påverkan på politikerna behövs på alla nivåer. Aktionsgrupper för en bättre miljö har uppstått allt sedan förlusten av naturen blev mera påtaglig hos medborgarna. Aktion i kampen mot vinstdrivande intressen! Kampen om Ojnareskogen eller den pågående protesten “Kärnkraftsfritt Bottenviken” i norra Sverige mot kärnkraftsbygget i Pyhäjoki, 15 mil från Skellefteå är nationella exempel. Sedan 2018 finns ett globalt medborgarinitiativ, Extinction Rebellion (XR, revolt mot utrotningen). Aktivismen kan inte anses var en tillfällig åsiktsspridning utan XR bärs av insikten att växternas, djurens och vår egen överlevnad hänger på en skör tråd som de demokratiskt valda måste övertygas om och krävas handling av. ”Vi anklagar lagstiftarna för deras feghet”, ropade demonstranterna på Extinction Rebellion-day i Stockholm i april förra året. Detta gäller fortfarande.
Extinction Rebellion i 55 länder.
Långväga tamdjurtransporter.
