Alla former av teknik ersätter alltid någon äldre form av bruk, häri ligger dess storhet, men också en av dess största risker. Detta gäller inte bara för materiella tekniker, såsom att bilar har ersatt hästdragna droskor, utan även för immateriella. Låt mig ge ett exempel:
När Edward Gibbon för 250 år sedan skrev sin Romerska rikets nedgång och fall så markerade det början på det moderna studiet av romersk historia. Få nu levande historiker ger Gibbon rätt i hans slutsats att det var imperiets kristnande som också ledde till dess undergång, men det betyder inte att han var en dålig historiker. Nya rön och tankemodeller – antropologi, genus, ekonomi, arkeologi, psykologi… – har gett oss möjlighet att ställa fler och annorlunda frågor än vad som var möjligt under Gibbons tidevarv. Men samtidigt som få nutida forskare lutar sig mot Gibbons slutsatser så har de ändå alla läst honom. När du masar dig fram över sidorna mot hans slutsats så lär du dig nämligen så ofantligt mycket annat på vägen. För om Gibbon inte hade tillgång till våra moderna intellektuella och fysiska tekniker så hade han ändå tillgång till samma material som vi har idag. Samma skriftliga källor som vi bara lärt oss att ställa andra frågor till. Men om vi blivit bra på frågandet – tekniken – så var akademiker under Gibbons tid istället desto bättre på materialet självt. De hade satt sig in i det, inte sällan i dess helhet.
Studier visar att människan av det tidiga tjugoförsta århundradet inte är förmögen att hålla lika mycket information i huvudet som tidigare generationer, men att vi däremot är väldigt uppfinningsrika när det gäller sökandet efter information. Vi vet hur vi ska använda internets sökmotorer, men kan inte inom oss bevara resultatet av de frågor vi ställer, vilket i sin tur rimligtvis också borde betyda att vi inte heller på samma sätt som förr är förmögna att integrera dessa resultat med våra tidigare kunskaper.
Kunskap är som ett nät. Den byggs upp gradvis. Först av några enkla trådar, utdragna åt olika håll. Eventuella samband mellan de olika tankespåren verkar till en början saknas. Det är först när lärandets spindelmamma steg för steg spinner samman de olika trådarna som diverse samband, likheter, alliterationer och rim börjar bli synliga. Men frågan är om den högteknologiska människan, i det lite längre loppet, kommer att vara förmögen till detta? Om vi fortsätter med liknelsen om nätet så verkar utvecklingen gå i riktning mot att vi med teknikens hjälp kommer att kunna få tillgång till alla tänkbara trådar, fast sedda en och en, utan kapacitet att se nätet. Den därpå följande frågan är om vi med varm hand kommer att överlåta också denna uppgift på tekniken?
Smedens specialiserade kunskaper om metall ersatte en gång i tiden allmogens kunskaper om flintsten. Håller informationsteknologin på att ersätta vår förmåga att hantera information? Klart är att Gibbons tid, där en akademiker förutsattes behärska sitt ämne, i hela dess utsträckning, inte längre är vår.
Gibbon
