Levande glesbygd – kommunen kan göra skillnad

En kommun som var en av de fattigaste i Storbritannien med svikande industrier och hög arbetslöshet var Preston. Men genom att satsa kommunens pengar lokalt, under åtta år nu, kunde de vända utvecklingen och fick 2018 utmärkelsen för ”den mest förbättrade staden” (Most improved city of the UK).

– Vi tyckte att det var så otroligt inspirerande när vi hörde talas om den här Preston-modellen. De kallar det ”community wealth building” och vi har översatt det till ”lokalt gemensamt välståndsbygge”, berättar Ylva Lundkvist Fridh, samordnare för lokalekonomi på Hela Sverige ska leva och projektledare för Lokalekonomidagarna som hölls i Järvsöbaden, Ljusdal en helg i början på december.

Detta var bakgrunden till att konferensen fick temat ”Kommunen som motor för lokalekonomisk utveckling”.

– I många år på Lokalekonomidagarna har vi haft fokus på den allra mest lokala samhällsnivån, i bygden eller i orten, men ett återkommande tema när vi har pratat med våra samhällsentreprenörer och föreningar är att många upplever att kommunen kan vara ett hinder – några som inte underlättar i deras arbete.

Stötta lokala småföretag

På konferensen bjöd de bland annat in Jonty Leibowitz från Centre for local economic strategies (CLES) som är baserade i Manchester, Storbritannien, och som jobbar med kommuner i hemlandet för en lokal ekonomisk utveckling, varav Preston var den första.

– Det handlar egentligen om att de som hanterar kommunens ekonomi ska vara överens om att pengarna ska – så mycket det bara går – användas för att gynna och stötta lokala småföretag, sociala företag och civilsamhället, säger Ylva Lundkvist Fridh.

Hon påpekar att den nu dominerande nyliberala modellen dikterar att det mest resurseffektiva är att handla till lägsta pris.

– Så om vi till exempel kan köpa in mat som är billigt producerat i Kina, då har vi använt skattepengarna på allra bästa sätt. Men enligt Preston-modellen ska vi använda de här pengarna som en investering i lokalsamhället.

Lagstiftningen

I Europa har vi dock konkurrenslagstiftning, och i Sverige finns lagen om offentlig upphandling (LOU), som gör att en inköpare inte får ställa krav hur som helst, som att en produkt ska produceras på orten.

– Däremot kan vi ställa krav på att det ska vara så låga utsläpp som möjligt på de varor vi köper in, och det är ju lätt att uppfylla om det är lokalproducerat, fortsätter Ylva Lundkvist Fridh.

Detta är en av de strategier som kommuner kan använda sig av, en annan är att ställa sociala krav. Hon ger som exempel att de som sopar våra gator ska erbjuda lärlingsplatser eller arbetsträning för folk som står utanför arbetsmarknaden i kommunen.

– Då är det också mer naturligt att det är ett lokalt företag som gör det.

Hållbar upphandling i Dalarna

Sociala krav i upphandlingar är något som de jobbat mycket med i Dalarna. Kerstin Angberg-Morgården var med på konferensen och pratade om möjligheterna för lokal upphandling inom ramarna för lagstiftningen. Hon arbetar på Länsstyrelsen och är projektledare för Upphandlingsdialog Dalarna (UDD) som bland annat arbetar med att sprida information och utbilda om upphandling med social hänsyn.

– Offentlig upphandling har varit ett prioriterat arbetsområde i många år, då vi såg att frågan hade stor inverkan på den regionala tillväxten. UDDs främsta syfte är att fler små och medelstora företag ska delta i den offentliga upphandlingen.

I projektet har man tagit fram ”En dalamodell för socialt ansvarsfull upphandling”, där framför allt erfarenheterna från Borlänge kommun stått som modell.

– Nu ska vi ut på en roadtrip i april och besöka alla kommuner för att prata om hållbar upphandling – inte bara social hållbarhet utan även miljö, berättar Kerstin Angberg-Morgården.

Hon ser att det finns ett stort intresse för de här frågorna och de seminarier och utbildningar som de anordnar är välbesökta.

Ljusdals kommun inspireras

En annan av deltagarna som inspirerades av Jonty Leibowitzs föreläsning var Markus Evensson (S), kommunstyrelsens ordförande i Ljusdals kommun där konferensen gick av stapeln.

– Det var väldigt intressant, jag upplever att många kommuner försöker jobba som de gör.

Ljusdals kommun upphandlar varor och tjänster för i genomsnitt 300 miljoner kronor per år. Markus Evensson berättar att de i nuläget inte har någon uttalad policy för att styra upphandlingarna mer lokalt, men det är något som de strävar efter.

– Ett exempel är ett trygghetsboende i Järvsö, via vårt fastighetsbolag Ljusdalshem. Det invigdes i somras och kostade 40 miljoner. Vid upphandlingen var det en lokal firma som fick totalentreprenaden, säger han.

Han menar att det är själva kärnan i vad Jonty Leibowitz pratar om, när kommunen sitter på en så pass stor ekonomi så kan de verkligen påverka det lokala samhället.

– Det var väl inget som var en ögonöppnare direkt, detta har vi pratat om i flera år, men det var väldigt lärorikt att få en inblick i hur de har gjort i England och hur det blir ringar på vattnet.

Decentraliserar upphandlingen

I Gävleborgs län, där Ljusdals kommun ligger, har de haft ett kommunalförbund, Inköp Gävleborg, som skött upphandlingarna centralt.

– Det håller på att gå i graven eftersom vi har märkt att inköpsfrågorna har hamnat för långt från kommunens kärnverksamhet. Nu bygger vi upp lokala inköpsorganisationer där vi istället kan jobba mer i nätverk tillsammans med de andra kommunerna, säger Markus Evensson.

Detta ger dem mycket större möjlighet att styra upphandlingarna och rikta in det mot leverantörer i närområdet.

Han ser dock att det finns svårigheter med LOU som sätter hinder i vägen, och nämner som exempel små lokala livsmedelsföretag som producerar broccoli. De kan inte ensamma leverera 100 procent av det som kommunen behöver i sin verksamhet.

– Då behöver vi göra smarta upphandlingar så att de små leverantörerna kan leverera den mängd som de kan producera.

Livsmedelsupphandlingen som det handlade om i detta fallet tycker Markus Evensson är ett bra exempel då den resulterade i att de fick väldigt många lokala leverantörer av livsmedel.

Viktigt med tid och engagemang

Ylva Lundkvist Fridh berättar att detta också är en av de strategier som de använt i Preston, att bryta upp en upphandling i mindre delar för att möjliggöra för lokala småföretag att vara med i matchen.

– De har haft jättefina resultat med det här arbetet, det är det som är så kul, att det inte bara är en teori, utan att de ser att 200 miljoner pund har flyttats tillbaka från den globala till den regionala ekonomin och att 4000 invånare har lyfts ur fattigdom.

Kerstin Angberg-Morgården ser dock en utmaning i att de som arbetar med upphandlingar på kommunerna ofta sitter i en svår sits. I en liten kommun kan det vara svårt att hinna med de mer övergripande frågorna.

– Det är viktigt att få ut kompetens i kommunerna, och att det finns tid och engagemang att jobba långsiktigt. Mycket handlar om att få politikerna att förstå att man måste se upphandling som en strategisk fråga och att tillsätta resurser för att göra det möjligt.

Markus Evensson håller med:

– Det är ju för att främja lokalsamhället, att människor som verkar och bor i kommunen har en möjlighet att fortsätta att göra det. Kan vi motverka den urbanisering som pågår – genom att skapa arbetstillfällen och genom att rikta de pengarna som vi har i kommunkassan så lokalt vi kan – då gynnar det alla invånare.