År 1993 flyttade jag till Falun från Stockholmsområdet, trött på exploateringen som kröp längre och längre ut från centrum och förstörde natur och samhällen. I Falun hittade vi ett hus i en liten by mitt i Lugnets naturreservat. Där skulle det vara tryggt, skogen få stå kvar och inga nya trafikleder byggas. Reservatet är stort och det fanns bara ett hygge i utkanten av det.

Men ganska snart började nya kalavverkningar, en del rejält stora. Jag började läsa skötselföreskrifterna för det statliga reservatet. Det ska vara till för idrottsändamål, för det rörliga friluftslivet och för bevarande av det kulturhistoriska odlingslandskapet. Hur går det ihop med hyggen? I föreskrifterna sägs att en ”anpassad form av virkesproduktion” är tillåten. Varken kommunen (förvaltare), Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen som ska ge tillstånd har haft krav på ”anpassning”.

Upptrappade ingrepp

Sedan har ingreppen trappats upp, värst i de hagmarker som finns centralt och som är ett populärt utflyktsmål för faluborna. Inför stora skidtävlingar har man saboterat odlingsrösen (inte tillåtet), fyllt fina hagmarker med nio meter breda och en meter höga tävlingsbanor för Skidspelen byggda av sprängsten. Stora fula betongkonstruktioner ska fungera som planskilda korsningar vid tävlingar. Här går också elljusspår och mountainbikespår med stora doseringar mitt i hagarna. Länsstyrelsen har sagt ja till det mesta, med marginella invändningar som kommunen inte sällan struntat i.

Myndigheterna har genomgående bara sett den organiserade idrotten som viktig. Vandringsleder med rastkojor har förfallit. Kommunens tackor och lamm har gått utan både mat och vatten. Bemanning, budget och fysiska åtgärder har varit minimala för rörligt friluftsliv och vård av kulturlandskapet.
Ovanstående är kortfattat en bakgrund till att jag och andra gick i taket inför det senaste ingreppet. I strid med både nationella miljö- och hållbarhetsmål och egna demokratiskt beslutade styrdokument har kommunen byggt en uppemot 6-7 meter bred asfaltväg i de centrala delarna av hagmarkerna för träning med rullskidor. Ett av de få fina tätortsnära naturområdena för falubor som bara vill njuta av vitsippshagar, plocka svamp eller gå ner i varv – inte minst i tider med stor psykisk ohälsa är det viktigt.

Ett kulturarv kan gå förlorat

Det handlar också om att bevara ett kulturarv. Falu gruva har en tusenårig historia och på 1600-talet var den världens största producent av koppar. Gruvan och landskapet runt den är utnämnt till ett av FN-organet Unescos världsarv, viktigt för hela världen. När världsarvet bildades kände man inte till de höga värdena med Lugnets naturreservat, men i en färsk rapport är naturen klassad som mycket värdefull kulturhistoriskt och vad gäller upplevelsevärdet. De odlingsrösen och stengärdesgårdar som finns kvar visar samma struktur som odlingslandskapet på 1500-talet. Tillgången på foder var avgörande för gruvdriften. Det behövdes många dragdjur vid gruvan och hyttorna. De krävde mycket foder samtidigt som det var ont om odlingsmark. Med en form av växelbruk, lindbruk, utnyttjades den öppna marken så intensivt som möjligt.

Citat ur de statliga reservatsbestämmelserna: ”Av utomordentlig vikt är att skötselåtgärder och nyttjande anpassas så att naturresursen ej förbrukas. Skötselåtgärderna bör inriktas mot ett bevarande och förstärkande av den naturresurs som genom generationers kulturpåverkan lett fram till den nutida landskapskaraktären som med viss modifiering bör bibehållas.”

Sverige har, utifrån mål 11 i Agenda 2030, antagit en handlingsplan för arbete med hållbara städer. Ett övergripande mål är att hållbara städer ska ha tillgängliga stadsmiljöer som erbjuder alla människor en attraktiv och grön livsmiljö. I det odlade landskapet ska betesmarker brukas med betande djur så att den biologiska mångfalden bevaras.

I översiktsplanen för Falun-Borlänge skrivs att natur-, kultur- och landskapsvärden är en stor tillgång för invånarna och en värdefull resurs för städernas utveckling. Planering, förvaltning och utveckling av dessa värden ska vara framsynt. Och man rekommenderar att den tätortsnära naturen och naturområden som är viktiga för rekreation och friluftsliv bör bevaras och utvecklas.

Svårt att ersätta höga naturvärden

I kommunens naturvårdsprogram sägs att en rik, varierad och lättillgänglig natur är en stor tillgång som kan bidra till att öka kommunens attraktionskraft. Modern forskning visar att tätortsnära natur har en mycket stor betydelse för folkhälsan, vårt välbefinnande och även för biologiska värden. Höga naturvärden är svåra att ersätta och de flesta kan inte återskapas på mycket lång tid.

Kommunen har också fina skrivningar om kulturmiljön. Den sägs vara en väsentlig del av det som gör Falun-Borlänge attraktivt att bo i och att besöka och därför viktig att ta tillvara och utveckla. Världsarvet är ett unikt minne över Sveriges tidigaste historia som industrination. Genom att lyfta fram kvalitéer och särprägel kan både boendemiljön och besöksnäringen utvecklas.
Men trots lagtexter och egna och andras fina skrivningar gör kommunen tvärtom. Asfaltvägen drabbar de högst värderade markerna vad gäller både kulturhistoria och upplevelsevärden.

Beslut utan någon diskussion

Och trots att länsstyrelsen hänvisar till den egna undersökningen har man beslutat att bevilja undantag från reservatsföreskrifterna. ”Med hänsyn till det stora fritidsintresset och sportarenans utvecklingsbehov” kan asfaltbanan ändå byggas. Ingen diskussion om vad som går förlorat. Kulturmiljöenhetens utredare skrev ett mycket kritiskt dokument om projektet, slutade sedan hastigt och flyttade till ett annat län. Ingen annan utredare fick ta vid.
Rollen som statlig myndighet borde vara att bevaka att lagar och bestämmelser följs. Besluten är på kollisionskurs med kulturmiljölagen, miljöbalken och plan- och bygglagen, med de statliga reservatsföreskrifterna och med Lugnet som nationellt riksintresse för friluftslivet. Jag har diskuterat situationen med Riksantikvarieämbetet, Boverket och Naturvårdsverket. Slutsatsen är att lagstiftarna utgått från att det finns en fungerande lokal demokrati. Men det har det inte funnits.

Situationen blir extra absurd när vi lägger till att Falun blivit ett pilotprojekt som ska vara föregångare för övriga Unescos världsarv i Sverige. Man ska dels visa hur det går att bevara världsarvet på ett bra sätt, dels utveckla det genom bland annat marknadsföring. Vilken föregångare!

Vill dölja planerna för faluborna

Vi är flera som har lagt ner minst en arbetsmånad var på turerna runt Lugnet, något som inte skulle ha behövts med en fungerande demokrati. Vi vill få ett slut på den vanskötsel som präglat Lugnet sedan 1990 när reservatet bildades. Men vi har inte haft det lätt. Inte ett enda protokollfört politiskt beslut om att bygga asfaltvägen i hagmarkerna, varken i kommunens församlingar eller hos det kommunala bolaget LUFAB. Här har alltså tjänstemän och några politiker kört på på eget initiativ, utan något som helst mandat.

En rad omständigheter pekar mot att de som driver projektet gjort det med avsikt att dölja planerna och ställa faluborna inför fullbordat faktum. Förberedelserna har hållit på i tre år utan offentlighet, med bara ett fåtal utvalda föreningar som diskussionspartners, vilket rimligen strider mot likställighetsprincipen i kommunallagen. Kommunens biolog, kulturantikvarie och handikappkonsulent fick vetskap om projektet när det var planerat och i stort sett klart för grävskoporna. Även på annat sätt har man hållit projektet så hemligt som möjligt. Vi var några engagerade personer och två föreningar som skickade upprop till kommunstyrelsen om att stoppa bygget. Efter en månad – under den tid bygget satt igång – visade det sig att våra skrivelser aldrig kom fram till ledamöterna. Ingen förklaring eller ursäkt.

Ett antal personer utan mandat driver ett projekt som allvarligt har skadat både ett fint tätortsnära naturreservat och tilltron till Faluns politiker och tjänstemän. I en kommande text ska jag försöka beskriva varför det blir på det här viset.

Jag vill leva i en stad planerad för oss invånare, där vi kan njuta av livet, inte en kommersiell maskin där våra folkvalda efter egna idéer ska placera ”ett större Falun” på världskartan. Våra folkvalda ska genomföra åtgärder som gagnar faluborna, det är därför de fått vårt förtroende.