Hbtq-personer är mindre nöjda än andra med allt från relationer, bostadssituationen, arbete, skola, hälsa, utbildning till ekonomi, enligt en ny enkät. Och det saknas kunskap om den dubbla diskriminering som många hbtq-personer med utländsk bakgrund utsätts för.
I fjol publicerade MUFC, den svenska myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor rapporten Olika verkligheter som bygger på en nationell ungdomsenkät som genomfördes 2018. Enkäten skickades ut till 5 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16-25 som bland annat fick svara på frågor om sin könsidentitet. Utifrån svaren kunde man sedan jämföra hur hbtq-unga och de övriga upplever sina livsvillkor.
Anna Galin, utvecklingsledare för hbtq-och jämställdhetsfrågor på MUFC, är bekymrad över resultaten.
– I resultatet ser vi att hbtq-personer är mindre nöjda med de flesta delar av livet. Det här gäller allt från familjerelationer, kompisrelationer, bostadssituationen, arbete, skola, hälsa, utbildning till ekonomi, säger hon i ett pressmeddelande.
Också när det gäller frågan om utsatthet under de senaste sex månaderna är skillnaderna oroväckande. Hbtq-personer vittnar om en betydligt högre grad av mobbning, hot och sexuellt våld än i jämförelse med de andra i undersökningen.
Dessutom saknas det kunskap om den dubbla diskriminering och vilka effekter den får. Det handlar bland annat om den diskriminering som många hbtq-personer med utländsk bakgrund upplever i Norden.
Stora luckor om dubbel diskriminering
Deidre Palacios, förbundsordförande för RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter) menar att vi i dag har den dystra statistiken på hur hbtqi-personer upplever sin situation och att vi också har siffror på hur olika invandrargrupper drabbas av olika fobier, men att vi saknar den sammantagna insikten.
– Jag efterlyser en intersektionell analys. Det handlar om maktordningen och vilka saker som är över- och underordnade varandra i samhället. Att den dubbla diskrimineringen inte har synliggjorts är en lucka i Sverige, säger hon.
Deidre Palacios lyfter speciellt fram situationen för migranter och asylsökande. Hon anser det vara problematiskt att de här grupperna så sällan ingår i myndigheternas handlingsplaner.
– Ett exempel är behandlingen av asylärenden för hbtgi-personer. Vi utgår från någon form av västerländsk stereotypi om hur det är “att komma ut”. Det här går inte att applicera på alla och i värsta fall leder det till att personen inte blir trodd och utvisad, säger hon.
På MUFC planerar man nu, inom sitt regeringsuppdrag, att ta fram mer information om de här unga hbtq-personernas levnadsvillkor.
