Zoom

Genetisk mångfald – nyckeln till överlevnad

46 ärtsorter och bondbönor torkar i ladan på Färsna gård utanför Norrtälje.

I en tid då mat förknippas med oändliga valmöjligheter för konsumenten blir det enfaldiga utbudet av fröer för de som odlar maten extra uppseendeväckande. Under 1900-talet har 75 procent av världens grödor försvunnit. Det oroar experterna som menar att bönderna behöver återgå till att odla en stor variation av genetisk mångfald för att klara matförsörjningen i ett föränderligt klimat, där torka och översvämningar drabbar allt oftare. 

Grönsaksdisken är färgglad och inbjudande. Väljer du de ekologiskt odlade paprikorna från Holland eller paprikor som odlats i Sverige med konstgödning och kemikalier? Och vilket mjöl passar egentligen bäst för bullarna som ska bakas i helgen?

75 procent av grödorna försvunna

I butiken tycks valmöjligheterna aldrig ta slut, men egentligen begränsades de redan innan fröerna sattes i jorden. På hundra år, från 1900 till 2000, uppskattar FN-organet FAO att 75 procent av världens grödor försvunnit. Dessutom reglerar till exempel EU utbudet av fröer, utsäde, med hårda kvalitetskrav. För att en frösort ska få säljas på marknaden måste den genomgå ett test där fröet bevisar sig vara Distinct, Uniform och Stable, DUS.

På svenska innebär det första kravet att fröet ska vara ”särskiljbart”, det vill säga, inte identiskt med något annat frö på marknaden. Det andra kravet; ”enhetlig” innebär att alla frön måste generera identiska plantor och det tredje kravet; ”stabil” går helt enkelt ut på att fröerna ska leverera samma gröda, år efter år. DUS-testet är kritiserat med argumenten att det leder till genetisk inavel av växter vilket i sin tur skapar en sårbar livsmedelsförsörjning. Särskilt i ett förändrat klimat med mer extremväder.

Här är 24 av de 46 ärtsorterna som odlats i försöket på Färsna gård
Här är 24 av de 46 ärtsorterna som odlats i försöket på Färsna gård. En mångfald som Dylan Wallman hoppas ska kunna berika både odlingslandskap och närodlad matkultur. Foto: Dylan Wallman

46 olika sorters ärtor

Långt från matbutikens valmöjligheter, på en gräsmatta utanför Norrtälje, sträcker sig Fredrik Elmér under picknickbordet för att varsamt plocka upp en handfull gula ärtor från marken. De har fallit ned mellan springorna i bordsskivan då sorten ”Östgöta gulärt” handtröskades. Regn är i antågande och nätpåsarna med torkade ärtkärvar av den skånska sorten ”Maglaby” bärs in i stora salen där tröskningen fortsätter. De torkade ärtskidorna smulas i händerna och det hörs tydligt när de första gråa ärtorna trillar ner i den rostfria bunken.

Fredrik Elmér arbetar på Färsna gård och hjälper Dylan Wallman att handtröska ärtor av sorten Maglaby
Fredrik Elmér arbetar på Färsna gård och hjälper Dylan Wallman att handtröska ärtor av sorten Maglaby. Ett viktigt men tidsödande arbete. Foto: Kristin Karlsson

– Ska jag lägga i den här också? frågar Fredrik Elmér och håller fram en ärta som angripits av ett skadedjur.
– Ja, jag vill väga in hela skörden. Vi får rensa ut de dåliga sen, säger Dylan Wallman.

Dylan Wallman är hortonom specialiserad på odlad mångfald och ekologisk växtförädling. Nu driver han ett projekt som handlar om att hitta fler sorters baljväxter för ekologiska odlare i Sverige. Under sommaren har han tillsammans med personalen på Färsna gård utanför Norrtälje odlat 46 olika sorters ärtor, tio olika sorters durumvete, vit emmer, Uppsala lantvete, purpurvete, Roslags svarthavre, Dala lantvete och Östgöta gråråg, på en areal som motsvarar drygt en fjärdedels fotbollsplan. Syftet är inte att koka ärtsoppa eller mala spannmålen till brödsäd. Inte än. Det första steget är att föröka mängden fröer så att det blir tillräckligt mycket för att en bonde ska vilja odla utsädet och föröka det ytterligare.

– Odlingen börjar oftast med lika många fröer som får plats i en hand. I det här fallet har jag fått fröer från olika genbanker och fröbytarföreningen Sesam. Det tar ungefär fyra till fem år att föröka upp fröerna så att en bonde har tillräckligt för att kunna så en hektar, säger Dylan Wallman och förklarar att bönderna oftast behöver utsäde till minst en hektar eftersom deras utrustning inte är anpassad till att odla mindre ytor.

– Det kommer dröja innan konsumenterna får ta del av det kulinariska matarvet. If you want to keep it you have to eat it, säger Dylan Wallman med ett snett leende.

Deltagardriven och evolutionär växtförädling

Han vet att det finns många hinder innan de äldre kultursorterna saluförs på butikshyllorna, även om det finns goda exempel. Föreningen Allkorn har exempelvis förtjänstfull lyckats återföra en större mångfald bland spannmålen sedan den grundades 2004.

Bland annat har sorter som Ölandsvete, Dala lantvete, enkornsvete och vit emmer nått hela vägen fram till konsumenter och fått en stor uppskattning i surdegsvärlden. Samtidigt är det inte ytterligare valmöjligheter i butik som är Dylan Wallmans främsta drivkraft. Sedan hortonomutbildningen har han specialiserat sig på deltagardriven och evolutionär växtförädling av sorter som lämpar sig för ekologisk odling.

Det finns många anledningar till att Dylan Wallman vill få fler ekobönder att odla en störren genetisk mångfald
Det finns många anledningar till att Dylan Wallman vill få fler ekobönder att odla en störren genetisk mångfald. En viktig, om än inte den viktigaste, är smaken. "Vi vet inte hur många tusentals smaker vi går miste om. Precis som vinodlare pratar om terroir, att vinet tar smak från den jord som den odlas i, borde även till exempel potatis eller ärtor komma med beskrivningar om smaken utifrån odlingsplatsen", säger Dylan Wallman. Foto: Kristin Karlsson

– Ekomarknaden har växt och är större än tidigare. Nu tycker jag att det finns utrymme att också utveckla sorterna. Om vi menar allvar med hållbarhet så måste vi börja odla en genetisk mångfald hos växterna igen, säger Dylan Wallman och berättar att den stora majoriteten av det utsäde som ekobönderna i Sverige använder idag kommer från konventionella fröfirmor.

– Den ekologiska sektorn borde stå mer på egna ben, både med sorter och utsäde. Idag vet vi vilka sorter som är bäst under normala omständigheter, men när klimatet förändras och vädret blir mer extremt, då vet vi inte vilka sorter som kommer att fungera. Som frösituationen är nu är det i princip genetisk inavel. Och det skapar inga anpassningsbara grödor, säger Dylan Wallman.

Växtförädlingens historia

För att förstå hur 75 procent av världens grödor försvunnit under det senaste seklet behövs en komprimerad historielektion. Den tar sin början i den så kallade neolitiska revolutionen för cirka 10 000 till 12 000 år sedan. Då började nomadfolk bosätta sig på platser som var lämpliga att odla mat på. Då domesticerades inte bara djuren, utan även de växter som till exempel vete, korn, linser, kikärtor och fikon som behöll sina kärnor och fröer istället för att släppa dem på marken. Bönderna insåg att de här speciella växterna var värdefulla och valde att samla in deras fröer som de sedan sådde. Under de fortsatta 9000 åren plockade och valde bönderna de finaste och bästa fröerna.

Concordia var en av de första ärtorna att förädlas i Sverige och började säljas 1906
Concordia var en av de första ärtorna att förädlas i Sverige och började säljas 1906. De här fröerna såddes i våras på Färsna gård och även hos några ekobönder i södra Sverige. Foto: Dylan Wallman

Men så, för ungefär hundra år sedan förändrades växtförädling radikalt. Förändringen bottnar i upptäckten av Mendels lagar, vilka innebär att människor förstod att de själva kunde göra medvetna korsningar av växter för att få fram olika kombinationer som gav rikliga skördar. Det innebar att all växtförädling istället började utföras av relativt få personer på ett begränsat antal platser, växtförädlingsstationer.

Forskningen innebar så småningom också ett paradigmskifte i tankesättet bakom växtförädlingen. Forskarna valde de sorter som skulle passa att odla på så många platser som möjligt. Effekten blev att en majoritet av de gamla sorterna försvann och istället skapades successivt en storskalig enhetlighet av sorter. Eller enfald.

De här gulärtorna sås direkt i marken, precis som de skulle göras om de såddes med en maskin
De här gulärtorna sås direkt i marken, precis som de skulle göras om de såddes med en maskin. "Det är viktigt att i så stor utsträckning som möjligt efterlikna förutsättningarna vid mer storskalig odling, så att sorterna som uppförökas också kan användas", säger Dylan Wallman. Foto: Dylan Wallman

De moderna sorterna som togs fram växte inte alltid så bra på alla platser, vilket banade väg för det som vi idag kallar för det industriella jordbruket. Det vill säga ett jordbruk som använder konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel för att försöka anpassa jorden till fröerna, istället för tvärtom, där växten gradvis anpassar sina egenskaper till jorden och platsen där den växer under tusentals år av bondedriven förädling. Den här utvecklingen var givetvis också goda nyheter för fröföretagen.
– Det är mer vinstdrivande för fröföretagen att sälja stora kvantiteter frön från få sorter än att sälja små mängder fröer av flera olika sorter, säger professorn Salvatore Ceccarelli, expert på mångfald, i ett Ted-talk på Youtube.

Vill vända monopoliseringstrenden

Salvatore Ceccarelli menar att den här utvecklingen blivit extra tydlig under de senaste 30 – 40 åren då det skett en monopolisering och konsolidering av de företag som säljer och förädlar fröer på världsmarknaden. En marknad som idag är värderad till miljontals dollar. Utvecklingen har helt enkelt inneburit minskade valmöjligheter för bönderna som köper sitt utsäde och därmed också en avsevärd förlust av mångfald för konsumenterna att välja på i butiken. En del av de fyra internationella fröföretagen utvecklar och säljer också kemiska bekämpningsmedel.
– Jag undrar om företag som säljer både frön och kemiska bekämpningsmedel ens skulle vilja förädla sorter som inte behöver behandlas med kemikalier?, frågar Salvatore Ceccarelli retoriskt i videon.

För att vända centraliseringen och monopoliseringen av växtförädling menar forskare att bönderna behöver återta makten över vilka fröer som faktiskt odlas på fälten. Och det är här som Dylan Wallman och hans odlingar kommer in i bilden. Med hjälp av modellen för deltagande och evolutionär växtförädling vill Dylan Wallman att bönder själva ska odla fröer så att mänskligheten kan sluta förlita sig enbart på genbanker och fröföretag.

Dylan Wallman jobbar med enkla metoder för att sorterna inte ska blandas
Dylan Wallman jobbar med enkla metoder för att sorterna inte ska blandas. Foto: Kristin Karlsson

– Genbanker fyller en extremt viktig funktion av bevarande, men om fröerna bara ligger nedfrysta och inte odlas försvinner både odlingskunskap och matkulturen kring dem. Dessutom går mänskligheten miste om de evolutionära aspekterna, till exempel hur växten anpassar sig till omgivningen. Det är därför en större mängd sorter, och sorter med större genetisk variation inom sig, faktiskt också behöver odlas, säger Dylan Wallman.

10 procent ekologiskt utsäde

Branschorganisationen Lantmännen har två växtförädlingsstationer i Sverige. En i Lännäs, norra Sverige och en i Svalöv, i söder. Här förädlas bland annat havre, vårvete, korn och baljväxter både för ekologisk och konventionell odling.

– Förädlingen sker utifrån en lång önskelista. Ibland handlar det om att öka avkastningen och ibland om att växten ska bli mer resistent mot skadeangrepp, säger Johannes Åkerblom, växtodlingschef på Lantmännen.

Johannes Åkerblom är växtoldingschef på Lantmännen
Johannes Åkerblom är växtoldingschef på Lantmännen. Foto: Pressfoto

Enligt Johannes Åkerblom är ungefär tio procent av Lantmännens totala omsättning på utsäde ekologiskt, men han kan inte uppge hur stor företagets totala omsättning är utan berättar istället att den totala utsädesmarknaden i Sverige omfattar 200 000 ton och att Lantmännen har cirka 500 bönder som odlar utsäde.

Hur arbetar Lantmännen för att öka böndernas möjligheter att odla en större genetisk mångfald och återskapa delar av den genetiska mångfald som gått förlorad?

– Det är mer av en filosofisk fråga. Samtidigt är vi ensamma om att bedriva växtförädling i Sverige och att ta fram sorter anpassade för vårt klimat, säger Johannes Åkerblom och betonar att det är därför de har två växtförädlingsstationer, en i söder och en i norr.

Även om antalet odlare av kulturgrödor är relativt få i Sverige så har intresset från både bönder och konsumenter ökat rejält de senaste åren, menar Dylan Wallman.

"Fascinerad av äldre sorter"

En av odlarna i Sverige som testar att odla äldre sorter, om än i liten skala, är Joakim Tyrsköld på Mellangården i Tranvik, på Ljusterö i Roslagen. I somras skördade han bland annat sorterna Roslags svarthavre och Dala lantvete från fröer som han fått av Färsna gård. Tanken är att fröerna ska förvaras över vintern och sås på en lite större yta till våren.

Joakim Tyrsköld testar att odla äldre sorter på sin gård i Roslagen
Joakim Tyrsköld testar att odla äldre sorter på sin gård i Roslagen. Bland annat svarthavre från fröer som han köper in från Färsna gård. Foto: Privat.

– Jag blev fascinerad av äldre sorter när jag förstod att de klarade torkan under sommaren 2018 mycket bättre än de modernare sorterna. De har helt enkelt djupare rötter, säger Joakim Tyrsköld, som på sin gård strävar efter stabila nivåer på skördarna snarare än stora skördar.

– Jag har ju samma antal djur att utfodra oavsett väder och skörd och därför är jämnheten viktig för mig. Och om de här äldre sorterna kan ge en skaplig skörd även under torka, när modernare sorter kanske inte alls växer särskilt bra, då jämnar det ut den något mindre skörden jag får de andra åren.

Dessutom ser Joakim Tyrsköld att de äldre sorterna som han odlat konkurrerar ut ogräset bättre, vilket innebär att han behöver lägga mindre tid på mekanisk bekämpning med den dieseldrivna traktorn.
– Dessutom har jag som djurbonde stort behov av halm till strö åt mina djur. Det gör att jag gärna vill ha ett långt strå som ger mycket halm och det har de äldre sorterna.

Korta strån eller djupa rötter

Just strålängden är en vanlig skillnad mellan äldre och nyare sorter. Den moderna växtförädlingen har aktivt arbetat för att komma ifrån långa strån genom att förädla fram sorter där växtens energi fokuseras till axet, där växtens kärnor och frön, finns. Konventionella bönder använder till och med medel för att förkorta strået, så kallade stråförkortningsmedel, just för att växtkraften, eller kvävet som växten tar upp, ska hamna i axet. Gamla sorter däremot sprider biomassan på fler ställen. Biomassa är kol i uppbunden form och sker dessutom denna process under marknivå i rötterna så ökar jordens mullhalt och koldioxiden stannar kvar i jorden. Därför är växter med djupa rötter extra viktiga, inte bara för att växten ska kunna ta upp vatten långt ner i jorden.

– De här äldre sorterna blir extra intressanta för oss som odlar med ekologiska metoder. De klarar nämligen inte av att ta upp alltför stora kvävegivor som det lätt kan bli när konstgödsel används inom konventionell odling. Ekologiska odlingsmetoder och gamla sorter hänger ihop, säger Joakim Tyrsköld.

Bevara och utveckla istället för att maximera skörden

Även om skördestorleken så klart är viktig menar Joakim Tyrsköld att huvudorsaken till att han vill föröka och odla fröer från äldre sorter handlar om att utveckla en större genetisk bas som sedan kan användas för att skapa ännu bättre sorter.

– Det blir ju bara torrare och torrare och vi som odlar måste sannolikt gå tillbaka till sorter som sätter större rotsystem. Vi kan inte mätta alla munnar i världen genom att enbart odla av de gamla sorterna, men vi behöver de gamla sorterna för att få fram nya sorter som bättre kan anpassa sig till ett skiftande klimat.

Joakim Tyrsköld är den sjätte generationen på gården och han vill inte maximera skördar på bekostnad av kommande generationer, jordhälsan, insekter, djur och växter.
– Jag vill bevara och utveckla den här jorden och då kan jag bara plocka ut så mycket som jorden klarar av. Inte mer.

Baljväxter för ekoodlare i Norden

Baljväxtprojektet som Dylan Wallman driver finansieras av Naturastiftelsen i syfte att hitta lämpliga sorter och öka mångfalden för ekologiska odlare i Norden. Under året har ett stort antal sorter provodlats på olika platser för att föröka upp fröer och dokumentera deras växtsätt.
På Färsna gård i Norrtälje har 46 ärtor samt två samodlingsförsök av ärt och bondböna genomförts.
På Holma gård i Höör odlas 64 sorters kokbönor och ca 40 sorters lupinbönor och i Lund 10 åkerbönor och tre kikärtor.
Vid sidan av dessa odlas även ett 20-tal ovanliga vetesorter som fortsättning på ett tidigare mångfaldsprojekt. Resultaten kommer sammanföras i en rapport riktad till ekologiska odlare som intresserar sig för alternativa sortval.