Zoom

Skivdebut för gatumusicerande pirat

Moa Piraten har hållit på med musik i många år och spelat i allt från begravningsduos till slagverksband.

På fredag släpper Moa Piraten sitt självbetitlade debutalbum med låtar om att slå sig fri, om främlingsfientlighet och om att bli begränsad på grund av sitt kön. Texterna är glödande politiska, men också personliga. ”Om jag skriver en kärlekslåt kommer det aldrig att bara vara en kärlekslåt, för kärlek är också politik”, säger hon till LFT.   

I våras gav Moa Hamne ut sin första singel under artistnamnet Moa Piraten och nu är det alltså dags för debutskivan. Men även om hon är ett nytt namn för många så har hon spelat länge, bland annat som gatuartist både i Sverige och i Sydamerika.

– Att spela på gatan har format mig på det sättet att jag är väldigt luttrad när det gäller att spela live och kan spela på alla typer av ställen. Att våga kliva in på en plats som inte är tänkt som en scen och claima den platsen kan kännas jätteläskigt i början, men man vänjer sig, säger hon när jag når henne på telefon i hennes hem utanför Gnesta.

– Det har också lärt mig hur jag använder min röst, fortsätter hon. Man måste våga ta för sig, rösten får vara skitig och hes men det ska finnas en kraft i den. Jag sjunger nästan aldrig sött och lent för det når inte fram i en sådan miljö.

Influenser från Sydamerika och Balkan

På ytan kan Moa Piratens musik verka som klassisk svensk vispop med drag från artister som Lisa Ekdahl, Stefan Sundström eller tidiga Lars Winnerbäck. Men lyssnar man lite nogare hör man snart även många inslag från Latinamerika och Balkan. Moa berättar att hon växte upp i två hem, dels hos sin pappa som lyssnade på mycket svensk och anglosaxisk vismusik, dels hos mamman som lyssnade på musik från bland annat Brasilien, Chile, Mali och Balkanländerna – och att allt detta har format henne.

– Från den sydamerikanska kontinenten består nog inspirationen framförallt av att jag lärt mig sjunga politiska texter med en styrka och ett groove, det behöver inte vara punk eller hiphop för att det ska kunna vara tunga budskap. Jag inspireras också av musiker som verkligen lyckas förmedla det de vill med texten, som aldrig gör avkall på språket, det har varit jätteviktigt för mig.

Det personliga speglar det politiska

Flera av låtarna på albumet har skrivits under en lång tid och Moa Piraten menar att det har gjort att formen på dem och budskapen många gånger har hunnit förändras. En låt som från början handlade om kärlek kan senare ta en politisk form till exempel. För Moa finns det heller inga tydliga gränser mellan det politiska och det personliga.

– Det är som en blandning av personliga upplevelser, erfarenheter och relationer men också av allt jag läser och det som händer i världen. Det ena blir som en spegling av det andra, säger hon.

Förutom musiken har Moa Hamne även jobbat som socionom och pluggat kreativt skrivande
Förutom musiken har Moa Hamne även jobbat som socionom och pluggat kreativt skrivande. Texterna betyder mycket och hon tycker det är fint när människor tolkar låtarna på olika sätt, utifrån sina egna erfarenheter. Foto: Alcántara Albarrán

Moa Piraten har vuxit upp med en spansktalande mamma och beskriver spanska som sitt andraspråk, en av låtarna på albumet, ”La Partida”, är också helt på spanska.

– Det är en av de första låtarna jag skrev. Jag föreställer mig i den att rösten som sjunger är jorden. Rösten och jorden skälver eftersom vi har pressat den så långt. Det finns ingen återvändo längre, förändringen måste ske nu.

Hon blir tyst ett ögonblick innan hon fortsätter:
– Men även där så handlar texten också parallellt om en relation där jag kände att personen hade pushat oss så långt att det inte längre fanns någon återvändo. Så hela tiden försöker jag visualisera olika berättelser i samma text.

I en annan av låtarna, som har titeln ”Låt slotten rämna”, riktar hon sig mot de som menar att det inte finns plats för fler människor i Sverige och sjunger: ”Låt alla skogarna brinna / alla slotten rämna och sommarstugor sprängas / och gudarna hämnas / för ska vi inte dela ska ingenting åt oss lämnas”.

– Det sorgliga med de här låtarna som handlar om främlingsfientlighet eller om jämlikhet är att de kan vara skrivna för fem år sedan eller mer, men de känns fortfarande lika aktuella, säger hon.

Blev överkörd av studiotekniker

Trots att Moa Piraten har hållit på med musik i många år har det dröjt innan hon spelat in en skiva. Hon säger att det dels har handlat om ekonomi, att det är dyrt att spela in ett album, men också att hon har saknat de kontakter som krävs. Istället har hon gått den långa vägen och spelat väldigt mycket ute, de senaste åren har hon dock mer och mer börjat tänka på att ge ut sin musik. För två år sedan påbörjade hon faktiskt också en inspelning, men det projektet strandade.

– Jag blev totalt överkörd av en studiotekniker den gången, en man som tyckte att han hade rätt att bestämma en massa saker. Det kan vara ganska traumatiskt när man har jobbat med något länge och sen upplever att folk vill lägga sig i och styra och ställa, säger hon.

Den här gången har hon gjort väldigt mycket själv, men också valt att samarbeta med personer som hon känner att hon kan lita på.

Även om coronapandemin har omöjliggjort stora spelningar så har hon ändå kunnat boka in några mindre, både hemma i Gnesta men även i Malmö och Stockholm.

– Jag hoppas att det kommer fler. Jag ska även ha en stor releasespelning som jag har skjutit på med tanke på omständigheterna. Men den kommer och det längtar jag efter.

Moa Piratens album släpps den 25 september. De två första singlarna, ”För den som vill gå fri” och ”Hallonbergen” går redan nu att höra på moapiraten.se och på Spotify.