Världen brinner. Både bokstavligt och bildligt talat. Från september i fjol till mars i år skedde några av de största bränderna i Australiens historia. 18,6 miljoner hektar brann ner och WWF uppskattar att runt tre miljarder djur kan ha dött. Just nu pågår, som de flesta säkert har sett, också stora bränder i västra USA, minst 36 personer har omkommit och hundratusentals människor har fått lämna sina hem. Även i Sydamerika brinner det, i våtmarksområdet Pantanal har det skett 12 000 bränder bara i år och även där tror man att djurlivet kommer att drabbas extremt hårt.

Det kan, såhär i efterhand, nästan kännas som en profetia det där som Greta Thunberg sa under det världsekonomiska forumet i Davos för snart två år sen: ”Our house is on fire”. Men Thunberg var inte först, forskarna har i många år varnat oss för just den här utvecklingen. Brandvarnarna har tjutit, röken har stuckit oss i näsan men trots det har de mäktigaste ledarna i världen inte förmåtts till att agera kraftfullt.

Det finns fortfarande de som hävdar att allt det här som sker nu bara är ett sammanträffande, att det är fullt naturligt med variationer i klimatet och att det inte är något att hetsa upp sig över, men de blir allt färre. Intressant nog börjar även många inom det republikanska partiet i USA, speciellt de unga, att ta klimatförändringarna på allvar vilket kan komma att ha en avgörande betydelse på det amerikanska valet senare i höst. Donald Trump tillhör ju nämligen den krympande skaran av framförallt äldre, vita män som anser att klimatkrisen bara är en bluff, någon lömsk konspiration av vänsterblivna ekofundamentalister.

Kalifornien och Australien är båda varma delar av världen där det är vanligt att bränder uppstår. Men vad som är nytt är exempelvis att klimatet har gjort att antalet höstdagar med torrt och varmt väder har mer än fördubblats i Kalifornien sedan början av 1980-talet och det gör förstås att risken för att bränder ska uppstå ökar. Det finns andra orsaker också. Trump brukar till exempel gärna peka på att det beror på dålig skogsskötsel, och det är sant att antalet träd har ökat kraftigt i de drabbade delstaterna, vilket också gör att brandrisken ökar. Men han undviker att nämna att den federala regeringen äger hälften av Kaliforniens skogar. Om viljan fanns skulle Trump alltså både kunna se till att hålla efter antalet träd, och bekämpa klimatförändringarna. Men det är uppenbart att han inte är intresserad av det, kan han istället skylla på andra och få folk att tro på det så gör han det.

Klimatförändringarna har länge framställts som ett hot, något som eventuellt väntar i en avlägsen framtid. Men det är hög tid att vi börjar inse att det inte längre handlar om framtiden – förändringarna orsakar massförstörelse och skördar mängder med liv redan i dag. Det är försent att helt vända utvecklingen, men vi kan fortfarande bromsa den. Vi kan se till så att mindre delar av jorden blir obeboeliga, att färre människor måste lämna sina hem på grund av torka och hungersnöd och att färre liv går till spillo. Det är inte kört, det ser bara väldigt, väldigt mörkt ut.

Det ironiska är att samma krafter som vill stänga gränserna samtidigt medverkar till att fler människor drivs på flykt på grund av ett varmare klimat. Donald Trumps har under sin tid som president försökt stänga ute flyktingar från USA genom den beryktade muren mot Mexiko, men klimatförändringarna kan han inte stänga ute. De drabbar USA precis som resten av världen. Och kanske är det det som till slut kan bli hans fall.