Radar

David Bennett: ”Det här är en ny tid”

David Bennett är ordförande för Omställningsnätverket.

Den 19-20 september är det dags för Omställningsnätverkets årskonferens. I år hålls den digitalt under temat ”Små handlingars storhetstid – potatis, mening & lokal omställning”. Samtidigt uppmuntras grupper runtom i landet att träffas lokalt. LFT har pratat med Omställningsnätverkets ordförande David Bennett.

Kan du säga något om årets tema?

– Det handlar om att krisen vi står inför är så stor och utmaningarna så många att vi lätt kan känna att det är oss övermäktigt och att vi inte kan göra något. Då vill vi med framgångarna vi sett i potatisuppropet till exempel, fira de små händelsernas storhet. Alla kan göra någonting och när vi kommer samman kan vi uppnå mycket mer än vad vi kan på egen hand. Det är en central tes i omställningsrörelsen.

Hur har det gångna året sett ut för Omställningsrörelsen?

– Vi har sett ett stort uppsving i intresset. Framförallt ser vi ett ökat intresse av lokalt odlad mat och rekoringar. Många har börjat ställa sig frågan var maten kommer ifrån. Det har satts hundratals ton potatis, konkreta handlingar som spelar stor roll. När krisen kommer och det blir för mycket för systemet blir det väldigt viktigt att ha lokal mat. Det ger också meningsfull sysselsättning för den som söker nytt arbete under och efter Corona: att producera, förädla eller distribuera mat. Vi räknar med att tio procent av Sveriges befolkning måste bli matproducenter i framtiden.

Vilken betydelse har Coronapandemin haft för det ökade intresset?

– Innan Corona trodde många att vi bara kunde fortsätta som förut och såg ingen kris. Sedan kom Corona och på en gång stängde vi ned ekonomin. Jag tror inte att någon politiker på riktigt tror att vi ska kunna gå tillbaka till det som var innan. Det här är en ny tid. Vi vet inte hur morgondagen kommer att se ut. Det kommer att vara ett tema för samtal under konferensen – hur vi kan möta framtiden och osäkerheten med mänsklig värdighet.

– Vi har verktygen och den sociala teknologin för att hjälpa människor att möta sig själva, andra och världen och skapa regenerativa, lokala samhällen.

Hur påverkar det att årets konferens sker digitalt? 

– Sedan Omställningsnätverket bildades 2013 har det blivit fler och fler deltagare för varje år. Förra året sålde biljetterna till årskonferensen i Umeå slut på en gång. I år har det gått lite långsammare men så är det med online evenemang, folk anmäler sig i sista minuten. Det kommer också att anordnas regionala träffar runtom i landet. Det är dock ingenting styrelsen leder, utan vi uppmuntrar regionala grupper att kliva fram och ta egna initiativ.

I vilken utsträckning kan deltagarna medverka digitalt?

– Det blir svårare men vi har stor vana av det. Omställningens signum är att ha interaktivitet med reflektionsövningar och snack i små grupper. Många tycker interaktivitet är läskigt, det har vi märkt i tidigare webinarium då många lämnade när vi gick in i smågrupper. Men de som var kvar tyckte att det var den bästa biten. I andra människor ser vi oss själva och får ny inspiration och kraft att agera.

Talare på Omställningskonferensen är bland annat Jonna Bornemark, Per Johansson, Nora Bateson och David Bennett. För mer information och anmälan, gå in på Omställningsnätverkets hemsida: omstallning.net.

Radar

Giftfria, hållbara och billiga – framtidens solceller kan bestå av trä

Kraftlignin kommer direkt från trämassa och kan användas för att skapa stabila solceller, detta tack vare dess förmåga att skapa många vätebindningar som blir som ett lim.

Traditionella solceller är energikrävande att tillverka och kan leda till utsläpp av giftiga kemikalier. Nu har forskare vid Linköpings universitet och KTH skapat en solcell tillverkad av kraftlignin – en restprodukt från papperstillverkning.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Radar

”Klimaträddaren” koldioxidinfånging är åratal bort i Sverige

De flesta projekt i Sverige handlar åtminstone delvis om så kallad bio-CCS, där man suger upp koldioxid som bildats av förnybara ämnen.

Tekniken är hajpad och behövs för att fixa klimatmålen. I dag finns 40 anläggningar i världen som suger upp koldioxid innan röken lämnar skorstenen. Men i Sverige dröjer det flera år innan första anläggningen är på plats.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.