”Man tror att man ska bli en snäll hippie när man börjar odla, men i själva verket för man ju krig mot naturen!” säger en odlingsgranne som går förbi mig när jag håller på att rensa ogräs.
Och ja, visst kan det kännas så ibland. En stor del av odlandet handlar ju om att få rätt saker att växa, och att försöka få bort det som förstör. Om det inte är ogräsen som hotar att ta över så är det ofta djur som gärna mumsar i sig dina plantor. Själv har jag under alla år jag odlat haft problem med mördarsniglar. Det finns en uppsjö av tips på hur man blir av med mördarsniglar, men de flesta handlar ofta om att ha ihjäl dem på mer eller mindre skonsamma sätt. Vill man slippa det kan man till exempel lägga ut koppartejp runt odlingsområdet eller hälla ut kaffesump. Jag har prövat båda delarna, tyvärr har det inte funkat jättebra så jag brukar även få gå och plocka bort sniglarna sent på kvällarna.
Många använder ju bekämpningsmedel för att bli av med ogräs, vilket skadar både naturen och våra kroppar. Istället för bekäpningsmedel finns det många handfasta tips för hur man blir av med ogräset. Det viktigaste att tänka på är kanske att luckra upp jorden ordentligt innan du börjar odla och ta bort så många ogräs som möjligt, försök också att få med alla rötter så att de inte växer upp på nytt. Växelbruk, alltså att inte odla samma gröda på samma ställe år efter år, är också en viktig del i att bli av med ogräset. Det här gör att ogräset inte får möjlighet att anpassa sig efter en viss gröda. Ytterligare en metod är att täckodla. Du kan till exempel lägga ut gräsklipp, hö, halm eller löv mellan raderna så blir det svårare för ogräset att utvecklas. Själv köpte jag två balar med halm som hade möglat från en bonde i närheten.
Glöm inte heller att mycket av det som vi kallar för ”ogräs” faktiskt är ätligt och i många fall riktigt gott. Svinmålla och kirskål är två exempel. Så titta på ogräset ordentligt innan du rensar bort det.
För egen del ska erkännas att det har gått lite sådär i år, både med ogräsbekämpningen och i kampen mot skadedjuren. Min pac choi, som jag sådde för snart två månader sedan, har till stor del blivit uppäten exempelvis. Men bönorna och ärtorna ser i alla fall än så länge ut att må bra, så om inte annat får jag i alla fall äta egenodlade ärtor och bönor senare i sommar, och det är ju inte fy skam. Och jag kan känna mig rätt nöjd med att mitt ”krig mot naturen” åtminstone bedrivs med relativt fredliga medel.
