Krönika

Storstadsnormen måste våga ifrågasättas

Med all rätt är vi förbannade över de övergrepp som ledde till mordet på George Floyd. Det är viktigt att reagera och påminnas om hur långt vi har kvar innan människors bemöts lika. Rättvisa och likvärdighet borde vara självklarheter, men tyvärr. Vi behandlas olika utifrån tro, etnicitet, hudfärg, kön, ålder, läggning, funktionalitet och var vi bor.

Vi ska inte acceptera något av ovanstående, men det som tveklöst påverkar mig allra mest är den systematiska diskrimineringen mot människor i glesbygd. Av någon besynnerlig anledning verkar det vara helt legalt att särbehandla barn, vuxna och gamla där. Skollagen styr mycket, men exempelvis inte hur många timmars resväg som är rimligt för en sjuåring när byskolan läggs ner. Märkligt nog anses det inte heller vara viktigt att alla kan ringa. Medan 5G byggs ut i storstäderna saknas fortfarande mobiltäckning i stora områden. Det skapar problem för blåljuspersonal, hemtjänst, företagare, boende och givetvis även för turister och innebär säkerhetsrisker. 

Trots frånvaron av banker, statliga kontor och butiker och att människor förutsätts använda digitala tjänster, byggs inte bredbandet ut. Post- och telestyrelsens kartläggning visar att bara 48 procent av de som bor utanför tätorterna har bredband. Inte ens hälften! Regeringens och riksdagen mål att ”hela Sverige”, 98 procent av befolkningen, ska ha tillgång till 1 Gbit/sekund om fem år, känns oerhört avlägset eftersom på tok för lite kapital avsätts för att nå det.

Pengar är huvudargumentet för att avveckla stora delar av vårt land. Pengar, och ibland även miljöhänsyn, är också argumenten som rättfärdigar att samma områden exploateras av gruvnäring, vind- och vattenkraftsproducenter utan att ge mer än ett uns tillbaka. De mångmiljardvinsterna som naturtillgångar genererar går till utveckling av infrastruktur och utvecklingsprojekt – men inte i kommunerna de kommer ifrån. De förblir fattiga och det är där samhällsservice blir för dyr att ha kvar.

Förglesningen av landsbygden och förtätningen av städerna har fått pågå i decennier. Hälften av jordens befolkning bor numera i städer och Världsnaturfonden har räknat ut att 70 procent av koldioxidutsläppen sker där. Städer står också för 80 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Jag ifrågasätter inte att människor ska få bo i städer. Men däremot att de ekologiska fotavtryck som det medför alltid ses som nödvändiga kostnader som vi gemensamt måste ta. Det borde i så fall med samma automatik gälla för glesare bygder.

I kommunerna Stockholm, Solna, Nacka och Järfälla byggs tunnelbanan ut. Stat och region satsar 25 miljarder vilket förstås mest av allt gynnar de 1,2 miljoner invånare som bor i just de kommunerna. En liknande infrastruktursatsning i en glesbygdskommun som Vilhelmina skulle, baserat på folkmängd, innebära hissnande 140 miljoner kronor på ett bräde. Hur många solar skulle behöva gå upp innan den tanken ens går att tänka?

Martin Luther King sa: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”.Att ifrågasätta normer och orättvisor är att göra sig obekväm. Forskning visar att grupptillhörighet för de flesta är viktigare än fakta. Då blir den enkla vägen att fortsätta blunda och jamsa med. Men vi får den framtid och värld vi gemensamt skapar. Valet är ditt och mitt.