Utredningen var färdig i januari och måndag 25 maj gick remisstiden ut. Ett 40-tal organisationer, myndigheter, kommuner och länsstyrelser har svarat. Slamutredningen hade i uppgift från regeringen att ta fram ett förslag på hur ett förbud mot spridning av avloppsslam skulle kunna se ut, och att titta på hur återvinning av fosfor ur slammet kan genomföras. 

Utredningen ger två alternativ som remissinstanserna skulle ta ställning till. I det första föreslår man ett totalt spridningsförbud med mycket begränsade undantag, och i det andra föreslås spridningsförbud med utgångspunkt i att riskerna med slammet kan hanteras och åtgärdas och att slammet då kan spridas, men endast på produktiv jordbruksmark. 

Risker med farliga ämnen

Utredaren förespråkar själv alternativ två – med fortsatt reglerad spridning på åkermark – då ett totalt förbud inte ses som realistiskt, något som väckt kritik från flera håll.

Slutsatsen strider mot utredningens syfte om ett giftfritt och resurseffektivt kretslopp, anser Kemikalieinspektionen. De tycker att nuvarande spridning av avloppsslam bör upphöra.

Myndigheten tycker inte heller att utredaren har tagit tillräcklig hänsyn till riskerna med farliga ämnen. De lyfter bland annat att kombinationer av flera farliga ämnen överstiger riskerna som gäller för varje enskilt ämne.
Däremot delar man utredningens bedömning att det kan behövas en utfasningstid för att upphöra med nuvarande spridning. 

Saknas helhetssyn

WWF är i sitt remissvar kritiska till att utredningens direktiv har varit för snävt och att det därför krävs ytterligare utredningar:

”Arbetet mot mera hållbara och cirkulära avloppssystem behöver styras av en helhetssyn och ett övergripande systemperspektiv, något som utredningen tyvärr inte haft mandat att jobba med.” 

Av utredningens alternativ förespråkar WWF dock alternativ två, med förutsättning av det som sprids är av god kvalitet. De ser att det behövs en översyn av reglerna för användning av organiska gödselmedel och att det bland annat behövs regler för ansvarsfull användning av avloppsfraktioner och avloppsprodukter vid tillverkning av jord.

Stora luckor

WWF ser också att utredningen innehåller stora luckor när det gäller resiliens i livsmedelssystemet:

”I ett långsiktigt perspektiv finns det resurser i avloppsfraktionerna som motsvarar upp till 20-45% av det kväve, fosfor och kalium som vi idag importerar. En hållbar livsmedelsproduktion behöver bygga på att sluta kretsloppen, något som idag inte sker då livsmedelsproduktionen i stort sett är ett enkelriktat flöde från land till stad.” 

De menar att ett ensidigt fokus på återvinning av fosfor kan missgynna utveckling och nytänkande då det gäller återvinning i andra delar av avloppsreningsprocessen.

Medhåll från kommuner

Flera instanser stödjer dock utrednings slutsats, exempelvis Länsstyrelsen i Östergötland: ”Det är dock viktigt att det avloppsslam som sprids på åkermark håller god kvalitet med avseende på metaller, organiska ämnen, mikroplaster och patogener och att gränsvärdena är tydligt reglerade.” skriver de.

Enköpings kommun befarar att ett totalförbud kan innebära att arbetet med att minska kemikalierna i avloppsvattnet kan minska, då detta i dag utgår från att minska innehållet i slammet.

Falkenbergs kommun håller också med utredaren om att ett totalförbud inte är realistiskt, då tekniken för alternativen inte är utvecklad och de ser också en risk för att det kan leda till ökade kostnader i framtiden.

Brist på odlingsmark

Arvidsjaurs kommun motsätter sig däremot utredningens förslag att slamspridning ska förbjudas på all mark förutom odlingsmark, och hänvisar till att de i kommunen inte har någon avsättning för slammet hos de bönder som finns där, då det mest handlar om verksamhet med kött- och mjölkdjur.

Kommunen tillverkar i dagsläget anläggningsjord av slam från reningsverk och enskilda brunnar och de närmaste förbränningsanläggningarna ligger i angränsande kommuner många mil bort.

Advokatsamfundet delar utredningens slutsats men ser det som problematiskt att ”utredningen inte haft resurser att göra den riskbedömning som uppfattats vara nödvändig för att skapa grund och förståelse för de ställningstaganden som ligger bakom utredningens förslag.”.