Krönika

Vad ska vi ha vargen till?

Förra året träffade jag några avlägsna släktingar i Tyskland. De blev förtjusta när de hörde att jag levde i Sverige, deras drömland! Det var mest jakt de var intresserade av. Inte min avdelning! Jag höll minen och hövligt fortsatte jag samtalet. ”Om det fanns tillräckligt med vilt nu när vargstammen har ökat så kraftigt i Sverige”, höftade jag till. ”Trams, vi har ju fler vargar i en enda del av Tyskland än ni i hela stora Sverige”, fick jag som svar. Det stämmer. I Sverige finns cirka 300 vargar, i Tyskland 500.  Det hade jag ingen aning om.

I förra veckan behandlades en riksdagsmotion om utökad licensjakt på varg för att minska stammen i vissa regioner. Vid omröstningen fick motionären Kjell-Arne Ottosson (KD) från Värmland, M, C, SD och sitt eget parti med sig. L avstod från att rösta och S, MP och V var emot, de ville inte att regeringen skulle utreda licensjakten.

Vargen har alltid skrämt människan. Den har ansetts vara ett ont djur. Ulv i fårakläder, den mer än 2500 år gamla fabeln, bekräftar denna bild. Varulvar – människor som skulle ha förvandlat sig till varg – brändes på bål. I 1500-talets Europa lär det ha varit 30 000 människor. Hur kan ett djur vara ont? Är det inte människan som projicerar sina egenskaper på vargen?

Vargen är skygg, den angriper mycket sällan människor. Senaste gången i Sverige var det 1821 och då rörde det sig troligen om ett tillfångataget djur som hade kommit loss, skriver Rovdjurscentret De 5 stora, en oberoende stiftelse på sin hemsida.

I Sverige ansågs vargen vara utrotad 1970, den fridlystes 1966. Men 1977 dök vargen upp i Norrbotten och några år senare i Värmland. Genom DNA-analyser har man konstaterat att vargarna hade vandrat in från Ryssland via Finland. Kullen i Värmland från 1983 har lagt grunden till vargstammen som nu finns i Norge och Sverige enligt Naturvårdsverket. 2010 jagades varg på licensjakt för första gången. Genom inavel är vargstammen nu klassad som ”starkt hotad”.

I Karparterna på Balkan finns 3 800 vargar idag. I Kunskapskanalens filmserie ”Ett vildare Europa” handlar del 5 om Bulgarien. Inledningsvis visas en vargflock på jakt . Vargarna hör till, bönderna har alltid haft dem inpå knutarna och lärt sig leva med dem, kunskaper som har glömts bort i Sverige. Till och med i dagens Tyskland är ju fåraherde ett yrke som man utbildar sig till. Men i Sverige? Renhjordarna var mindre förr, vargen var då inget större problem, man följde med djuren dygnet runt och vargen är lättskrämd. Den höll sig undan från människorna, berättar en 90-årig same i ett radioprogram från 1950-talet.

Vargen behövs för den ekologiska balansen i naturen, men naturligtvis har vargen som djur också ett värde i sig. Det finns mycket litteratur om hur vargen passar in och hör till naturen. I Sverige är det mest jägarna som vill få bort vargen, men även fårägare och renskötare. Alltid är det människan som har en tendens att störa balansen. Inte för inte är människan det femte  rovdjuret för Rovdjurscentret De 5 stora – vid sidan om varg, björn järv och lodjur.

Den nutida urbana människan drömmer om den orörda och ursprungliga vildmarken. Den finns inte så länge människan vill behärska den.

Våren är vacker.

Slutavverkad skog skadar alla.