Ökad kalkbrytning hotar Gotlands vatten – igen

Kalkbrytning har pågått länge i trakterna kring kustsamhället Klintehamn på Gotland. Men nu ska verksamheten mer än tiodubblas. I december kom domen från mark- och miljödomstolen som ger företaget SMA Mineral utökat brytningstillstånd.

Protesterna lät inte vänta på sig. Domen har överklagats av både privatpersoner och myndigheter som Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Länsstyrelsen, Vattenmyndigheten, Naturskyddsföreningen och botaniska föreningen.

Henrik Jakobsson bor i Snögrinde, i närheten av ett av de två kalkbrotten utanför Klintehamn. Han flyttade hit med familjen från Visby för två år sedan.

– Vi hade letat efter en gammal gotlandsgård och så hittade vi vår drömkåk, en fantastisk 1700-tals kalkstensgård med två flyglar och stor mark runtomkring.

Idag påverkas Henrik inte nämnvärt av aktiviteterna i brotten. Sprängningar görs några gånger om året. Men om tillståndet utökas kommer allt att förändras.

Företaget planerar att slå ihop de två täkterna i området (Hunninge och Snögrindetäkten) till ett gigantiskt jättebrott som kommer att finnas kvar i 30 år. Idag har företaget SMA Mineral tillstånd att bryta 95 000 ton per år i området, vilket de vill utöka till 900 000 ton.

Det innebär att det blir sprängningar två gånger i veckan, istället för några gånger per år och buller från verksamheten med en ljudnivå på över 50 decibel i medelvärde, enligt Henrik Jakobsson.

– Bullret kommer att pågå mellan 07 till klockan 22 på kvällarna, vilket blir en mental påfrestning för oss som bor här. Just nu är det nästan helt tyst, det är själva tjusningen med platsen.

Vattenbristen redan stor på ön

Samhället kommer också att påverkas av utökad trafik. Var femte minut kommer det att köra förbi en lastbil som ska lasta av kalken vid hamnen, enligt Henrik. Trafikverket har yttrat sig om att detta inte är lämpligt utifrån trafiksäkerhetssynpunkt, och att företaget behöver hitta alternativa vägar och lösningar.

Henrik Jakobsson är bekymrad över att Klintehamn kommer att tappa sin attraktionskraft som ort. De företagare som är på god väg att blomstra kommer att drabbas, samtidigt som investeringsviljan minskar och fastighetspriserna sjunker.

– Men det mest allvarliga är vad det här kommer att föra med sig för grundvattnet, en fråga som kommer att påverka Gotland som helhet – både socknar runtomkring men även gemene man som betalar skatt, för att inte tala om jordbruket. Det finns redan en stor vattenbrist på ön.

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) bedömer att vattenbalansen i berggrunden kan påverkas, vilket kan göra så att grundvattnet blir salt.

Henrik Jakobsson har redan fått problem med sin egen vattenbrunn efter en sprängning i augusti. Vattnet är bräckt och går inte att använda längre.

För att säkra tillgången till vatten planerar Region Gotland att bygga avsaltningsanläggningar för att kunna komplettera grundvattnet med havsvatten. Men tekniken är dyr, och knappast något som kan ersätta grundvattnet, menar Henrik Jakobsson.

– Det blir skattebetalarna som får stå för den kostnaden. Dessutom blir det sämre vatten, med helt andra mineralhalter. Jag tror inte att det är någon lösning, vi måste vara rädda om grundvattnet.

Kalkbrott i Slite blir dubbelt så stort

I mitten av januari gav mark- och miljödomstolen även Cementa grönt ljus att utöka kalkbrytningen i Slite, på norra Gotland. Cementfabriken i Slite är en av Europas största och har funnits i 100 år. Här produceras idag majoriteten av den cement som används i Sverige.

Domen innebär att Cementa får bryta 3,8 miljoner ton sten per år i ytterligare 20 år på naturreservatet Filehajdar och Västra brottet. Kalkbrottet Filehajdar kommer att bli nästan dubbelt så stort och betydligt djupare.

Advokat Johan Öberg var med i kampen om Ojnareskogen 2012, när bolaget Nordkalk fick tillstånd att bryta kalk i skogsområdet på norra Gotland, som är hem till flera rödlistade arter. Konflikten blev en av Sveriges mest utdragna miljökonflikter och efter många års protester och domstolsprocesser beslutade regeringen 2019 att Ojnareskogen skulle skyddas.

– Beslutet betyder att man inte bara räddade naturen utan också vattenförsörjningen för många människor i området, säger han.

Nu företräder Johan Öberg Urbergsgruppen och privatpersoner i både Slite och Klintehamn som överklagat mark- och miljödomstolens beslut. Det finns flera likheter med Ojnareskogen, menar han, inte minst handlar det om vattnet.

– Vattnet är den viktigaste resursen vi har på Gotland. Vattenbristen har länge varit ett problem och situationen blir inte bättre på grund av klimatförändringarna. En utökning av Cementas verksamhet kan äventyra grundvattentäkten till hela Visby.

Johan Öberg uttrycker förvåning över hur mark- och miljödomstolen kan ge tillstånd till verksamheter där det finns så många expertutredningar, myndigheter och organisationer som pekar på så tydliga risker.

– Alla myndigheter utom kommunen tycker att det här är farligt för grundvattnet, till och med SGU, den myndighet som har ett uppdrag att främja mineralbrytning och som allt som oftast står på näringslivets sida.

Skyddat Natura 2000-område

Enligt Sveriges Radio kan vattennivån komma att sjunka med drygt fyra meter i de av Region Gotlands brunnar som försörjer Slite med dricksvatten.

Samtidigt kan vattennivån och kvaliteten i det närliggande Tingstäde träsk påverkas av den utökande kalbrytningen. I dag får omkring 22 000 gotlänningar i Visbyområdet hälften av sitt dricksvatten från träsket.

Naturvårdsverket är en av de myndigheter som överklagat. Enligt deras jurist Torunn Hofset, handlar det framförallt om att det hydrogeologiska underlaget, som visar hur vattnet går i berget och vad brytningen får för påverkan på arter och habitat, är bristfälligt.

Området är skyddat enligt Natura 2000-bestämmelserna och innehåller arter och naturtyper som är särskilt skyddsvärda.

– Man måste veta vad som händer när man bryter kalken och vad som skulle hända om vattnet sjunker i de områden som nu är skyddade och beroende av vattnet. Flera av naturtyperna är helt beroende av vattnet som kommer underifrån.

Cementa har själva uppgett att en viss areal av rikkärr kommer att försvinna, men Naturvårdsverket tror att det kan bli betydligt mer än så.

Naturvårdsverkets andra invändning handlar om att stora arealer av mark där det finns skyddade arter kommer att försvinna. På dessa marker finns tre arter av fjärilar: svartfläckiga blåvinge, apollofjäril och väddnätfjäril som, enligt Torunn Hofset, får sina livsmiljöer bortbrutna.

– Det rör sig om stora arealer och skulle påverka bevarandestatusen, något bolaget vill åtgärda genom att förbereda mark på annat håll för fjärilarna. Men vi bedömer att det är för riskabelt, man kan inte veta vad utfallet skulle bli.

"Handlar om att tjäna pengar"

När SMA Mineral fick beviljat tillstånd att utöka kalkbrytningen i Klintetrakten i december 2019 hade tekniska nämnden i Region Gotland invändningar om risken för grundvattnet och trafiksäkerheten. Ändå valde regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) att själv fatta beslutet att regionen inte skulle överklaga domen.

Hennes agerande fick kritik, bland annat av företrädare för Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna, som tyckte att frågan skulle ha lyfts till regionstyrelsen.

– Det var väldigt speciellt att ta ett sådant beslut på egen hand. Men det ligger mycket politik bakom allt det här. Kalkindustrin på Gotland har varit och är stor, därför är det ett känsligt ämne, säger Henrik Jakobsson.

Efter att bolagen förlorade striden om Ojnareskogen kräver nu SMA Mineral och Nordkalk svenska staten på drygt 11 miljarder kronor i ersättning för att marken där de tänkte bryta kalksten nu skyddats som Natura 2000-område.

Argumentet är att marken som de räknat med skulle ge viktiga inkomster under lång tid framöver, nu i stort sett är värdelös.

– Har man sådana marginaler handlar det inte om omsättning utan om vinst. Företagen har sina egna konsulter som gör utredningar som kommer fram till att det inte är någon fara för grundvattnet. Men om det stämde skulle de kunna skriva under garantier, vilket de inte vill. I grunden handlar det om att tjäna pengar och få en så stor vinst som möjligt, säger Henrik Jakobsson.

Han menar att bolagets verksamhet i Klinte inte kommer att skapa mer än ett 30-tal arbeten. Vissa i trakten är positiva, samtidigt som okunskapen om vilka konsekvenser det kommer att få, enligt honom, är stor.

– Vi vet att det behövs kalk, men det är totalt orimligt att lägga det mitt i ett samhälle där man riskerar vatten och folkhälsa. På lång sikt handlar det om något annat. Vill vi gräva sönder Gotland eller vill vi utvecklas på ett annat sätt?

I juni fattar mark- och miljödomstolen beslut om det blir ett prövningstillstånd. Isåfall tas fallet upp igen.

Om företaget vinner är det troligt att Henrik Jakobsson flyttar.

– Det kommer antagligen inte att gå att bo kvar här.

Läs även LFT:s reportage ”Gröna gruvor – illusion eller möjlighet?” om gruvbranschens nya projekt för att gynna biologisk mångfald.