Innehåll


  • Glöd

  • Radar

  • Zoom

    • Den nya gröna vågen: ”Stadsbor som vill leva ett mer jordnära liv”

      Naiva idealister som flyr staden för landet och inte riktigt tas på allvar? Det var en vanlig uppfattning om 70-talets gröna vågare. Men bilden av den nya gröna vågen är en annan. Maxim Vlasov, som…
    • Zoom

      Den nya gröna vågen: ”Stadsbor som vill leva ett mer jordnära liv”

      Naiva idealister som flyr staden för landet och inte riktigt tas på allvar? Det var en vanlig uppfattning om 70-talets gröna vågare. Men bilden av den nya gröna vågen är en annan. Maxim Vlasov, som forskar i ämnet, beskriver en gräsrotsrörelse med hårt arbetande entreprenörer som drivs av ett inre uppror mot vårt moderna samhälle. LFT har pratat med honom och två personer som förverkligat sin dröm och driver småskaliga jordbruk.

      Maxim Vlasov växte upp i Moskva på 90-talet när det rådde brist på många livsmedel i affärerna. Hans föräldrar jobbade båda heltid men familjen spenderade en stor del av sin tid i datjan en bit utanför stan. På en yta på 1500 kvadratmeter odlades allt ifrån potatis, äppelträd och de mesta som familjen konsumerade i form av grönsaker, bär och frukt.

      – Jag tror det är mina barndomsminnen från hur vi tog tillvara på allt under året som gjort mig intresserad av det här forskningsområdet. Idag har vi kommit långt ifrån maten och hur den produceras – det finns ett stort glapp där.

      I sin doktorsavhandling som han bedriver från Umeå universitet har han studerat elva personer som startat småskaliga jordbruk med kommersiell verksamhet från Skåne till Västerbotten. De flesta bor på landet, men några driver stadsodlingar.

      Maxim Vlasov skriver sin avhandling om den nya gröna vågen. Foto: Anastasia Savinova

      Den nya gröna vågen beskrivs ofta som en trend bland storstadsbor som flyttar ut på landet av livsstils- och ideologiska skäl. Men Maxim Vlasov ser den snarare som en gräsrotsrörelse som drivs av ett ”inre uppror mot vårt moderna samhälle” och mot den utveckling vi ser med urbanisering, globalisering och exploatering av naturen.

      – Det kan handla om stadsbor som vill kliva av ekorrhjulet och leva ett mer jordnära liv. Eller kontorsarbetare som är utmattade och trötta på att sitta vid datorn och vill ha ett fysiskt och naturnära arbete. Andra drivs av ångest och oro över klimatet och hur maten produceras, säger Maxim Vlasov.

      I övrigt går det inte att säga att de har en gemensam ideologi. De flesta har ingen eller väldigt liten bakgrund i jordbrukslivet, utan gör ett aktivt val att skaffa sig försörjning från jorden.

      Gillade branschen

      Finley Blackburns väg till att starta eget kan beskrivas som lång och noga övervägd. Den skiljer sig därmed lite från många andra inom den nya gröna vågen, som börjar med att odla på hobbynivå.

      Sedan två år tillbaka driver hon Lisselstugans grönsaker i byn Gustafs i Säters kommun i Dalarna, ett andelsjordbruk på en hektar med cirka 25 olika KRAV-certifierade grönsaker.

      Innan hon gav sig in i lantbruket bodde hon i Tyskland och hade ett kontorsjobb inom solenergi. Trots att jobbet kändes viktigt trivdes hon aldrig. Fritiden tillbringade hon som volontär på ett andelsjordbruk som hade mejeri, grönsaks- och spannmålsodling. Intresset för odling ökade ju mer hon lärde sig.

      Finley Blackburn driver Lisselstugans grönsaker i byn Gustafs, Dalarna. Foto: Privat

      När hon flyttade till Sverige med sin svenska man, bestämde hon sig för att praktisera på olika gårdar under ett år för att ta reda på om det var något hon verkligen skulle kunna tänka sig att hålla på med.

      – Jag gillade hela branschen, kände att jag mådde bra av det och behövde hitta ett sätt att försörja mig.

      Finley sökte en lantbruksutbildning som agrotekniker och bestämde sig under andra året att hon skulle fokusera på frilandsgrönsaker, dvs grönsaker som man odlar ute på fält. Samtidigt kom hon i kontakt med en person i Dalarna som ville arrendera ut hus och mark.

      – Eftersom min man kom från Dalarna hade vi hela tiden tänkt att vi skulle flytta hit. Allt kändes bra och vi flyttade till Gustafs under sista året på min utbildning.

      Långa arbetsdagar under sommarhalvåret

      Finley beskriver arbetet på gården som intensivt. I princip driver hon verksamheten ensam, men får mycket stöd och hjälp av sin man Martin, som dock har en annan anställning på 80 procent.

      Redan i januari måste hon skicka in beställning på frön. Skörden pågår i 20 veckor och under den tiden ska Finley tjäna in hela sin lön och gårdens alla övriga kostnader inklusive pengar till skatt och moms.

      – Det blir väldigt långa arbetsdagar under sommarhalvåret, det går inte att komma ifrån. Det är en stor stress, allt händer samtidigt och tio av alla saker man ska göra skulle helst ha gjorts igår. Som värst blir det 16 timmars arbetsdagar eller mer.

      Att lära sig vilka grödor som funkar bra tar tid. Förutsättningarna kan variera lokalt, från gård till gård. För Finley har pumpa, broccoli och vitkål fungerat bra medan rovor och rädisor varit en utmaning. Foto: Finley Blackburn. 

      Samtidigt som odlingsarbetet är som mest intensivt måste hon ta samtal från kunder, hantera leveranser, administration och kraven från kunder och olika myndigheter. Dessutom avgörs allt av naturen och väderleken, som kan vara oförutsägbar.

      – Jag tror att många inte förstår vilken hög takt det är på allting. Man kan aldrig vara sjuk. Ett vanligt år har jag haft influensa och ändå jobbat på.

      Under vinterhalvåret är det lite lugnare. Men det betyder inte nödvändigtvis mer fritid eftersom planeringen är tidskrävande. Finley odlar två eller tre sorter av varje gröda, varav det mesta ska planteras och sås i olika omgångar.

      – Det blir ett stort excelark för att hålla reda på allt. Som företagare måste jag också lägga ned mycket tid på att laga maskiner och marknadsföring.

      "Det bästa är att vara ute i naturen"

      Andelsjordbruket fungerar som en prenumeration på gårdsprodukter under en viss säsong. Kunderna betalar ett fast pris i utbyte mot att de får en låda med olika grönsaker varje vecka. Under första året hade Finley 10 prenumeranter, andra året 50 och i år är det 80 hushåll. Dessutom har hon ett par andra försäljningskanaler, om det skulle bli grönsaker över.

      Trots det hårda arbetet, tycker Finley att det är värt mödan. Det allra bästa med livet på gården är att vara nära naturen, menar hon.

      – Det finns otroligt fina stunder, som de där kvällarna i juli när man är ute med sin partner i grönsakslandet och får den där lugna stunden. Eller när man precis skördat en hel omgång och tar sig en kopp kaffe för att runda av kvällen.

      Finley Blackburn är ursprungligen från Oregon, USA där hennes farföräldrar hade en gård med köttdjur. Annars har hon ingen bakgrund inom jordbruket. Foto: Privat

      Finley menar att vissa är bättre lämpade att vara självhushållare, medan andra – som hon själv passar bättre som företagare.

      – Jag behöver den motivationen och har verkligen inte ångrat mig. Men när man startar upp något nytt gör man fel lite här och var. Det är otroligt mycket jobb.

      Rent ekonomiskt går det inte att räkna med någon timpenning, även om Finley menar att det går att leva på det. I hennes fall behövs det än så länge två löner för att få det att gå runt.

      – Problemet är att folk inte är villiga att betala tillräckligt mycket. De flesta inser inte hur mycket jobb man gör som bonde.

      Tycker du att bilden av att flytta ut på landet och odla grönsaker är romantiserad?

      – Det som stämmer är kanske de där fina stunderna som många längtar efter när de pratar om att köpa en gård och odla. Men det går inte att skilja det från allt det andra.

      Lever närmare den riktiga världen

      Finley menar att det går att lägga jobbet på olika nivåer. Vill man vara delvis självförsörjande men kan tänka sig att köpa lite i affären blir det enklare.

      – Desto högre krav man ställer, ju mer romantiserad blir den där bilden som kommer från ett stadsperspektiv. Jag tror att många som bor i en stad skulle må bättre av att bo på landet. Jag skulle aldrig vilja bo i en stad igen.

      I stan, menar hon, är det lätt att skapa en liten värld runtomkring sig med dem man kommer bra överens med.

      – Nu känner jag att jag lever närmare den riktiga världen. Jag ingår i ett större sammanhang och isolerar mig inte med dem som håller med mig i allt. Och precis som alla bönder jobbar jag i naturen hela tiden. Att se naturens växlingar är det bästa som finns.

      Ingen som forskaren Maxim Vlasov har träffat lever enbart på odlingen, utan har andra verksamheter, deltidsanställning eller partner som hjälper till med försörjningen vid sidan om.

      Två av de elva personer han intervjuade i sin avhandling har avslutat sina verksamheter.

      – De har haft olika personliga skäl till det, men ofta hänger det ihop med oförutsägbarheten, att det är väldigt hårt arbete och det dykt upp något liknande jobb som varit avlönat, säger han.

      Ville att barnen skulle få bra mat

      Philipp Stawarz driver en småskalig grönsaksodling i byn Strycksele i Västerbottens inland. Till skillnad från Finley Blackburn började hans verksamhet med självhushållning.

      Han och sambon Julia är bägge utbildade inom jordbruket, som hortonom och växtbioteknolog, och jobbar på en handelsträdgård i trakten. De kom igång med den egna odlingen för fyra år sedan, i samma veva som de fick barn.

      – Vi kände att vi ville visa dem hur det går till att skaffa mat. Vi ville att de skulle ha bra grejer att äta, fritt från kemiska bekämpningsmedel, med korta transportsträckor.

      Philipp Stawarz driver en småskalig grönsaksodling i byn Strycksele i Västerbottens inland. De grödor som funkar bäst är kål, grönkål, bondbönor och potatis. Potatisen sätts ned först i slutet av maj eller början av juni. Foto: Privat

      När de upptäckte de att det fanns en stor efterfrågan på lokalproducerad mat utökade de sin produktion. Förra året tog Philipp tjänstledigt 50 procent för att få mer tid för den egna verksamheten.

      – Nu börjar det bli något. Förra året hade vi en omsättning på 300-350 000. Det går inte längre att köra lite för skojs skull efter jobbet.

      Philipp Stawarz, som ursprungligen är från Tyskland, växte upp på landet, där hans pappa odlade för självhushållning. Han uppskattar klimatet i Västerbotten och det faktum att det är så lite folk.

      – I Tyskland träffar man folk överallt om man är ute i skogen och plockar svamp. Det händer inte i Norrlands inland. Den här oändliga naturen är fantastisk.

      Odlingssäsongen beskriver han som kort och utmanande. Förra året hade de tre veckor utan markfrost, vilket innebär att han får vara noga med att täcka marken på kvällarna med fiberduk.

      Grönsaker från gården i Strycksele. Foto: Julia Dahrendorf

      – Men när det väl kommit igång växer det så det knakar på sommaren. Det är extremt kul. Men det är viktigt att välja rätt sorter och planteringstid. I början av säsongen kan det bli 3-4 lager med fiberduk.

      Vad är det bästa med att driva en egen gård?

      – Man får bestämma allt själv, den friheten är fantastisk. Samtidigt får man stå för alla beslut man tagit, även de som var fel. Det är också otroligt roligt att skörda och jobba med naturen och vara ute hela dagarna. Det jobbigaste är skadedjursangreppen och myggen.

      Impulsen att flytta ut på landet inget nytt

      Vissa menar att den första gröna vågen kom redan i början av 1800-talet, med Henry David Thoreau som i boken Walden (1854) reflekterar över ett enklare leverne i naturliga miljöer.

      Den andra gröna vågen sägs ha inträffat i början av 1900-talet då scoutingverksamhet, gymnastik- och idrottsföreningar blev populära.

      Under 1970-talet kom den tredje gröna vågen, då många unga småbarnsfamiljer flyttade ut på landet i protest mot den ökade urbaniseringen.

      Maxim Vlasov anser att den nya gröna vågen är ett fenomen som uppstod under 2000-talet.

      – Men det är svårt att dra gränser mellan olika gröna vågar. Det som är viktigt för mig är att impulsen att flytta ut på landet funnits länge och kommit igen med nya ansikten.

      Det finns flera saker som skiljer den nya gröna vågen från 70-talets. Dels ligger fokus idag mer på individuella hushåll, praktisk handling och entreprenörskap, till skillnad från 70-talets ekobyar, där fokus ofta låg på gemenskap och att utveckla sociala strukturer.

      Philipp Stawarz dröm är att leva helt på det egna. Men eftersom säsongen är så kort är det i dagsläget svårt. Foto: Privat

      – En ännu viktigare skillnad är att den inte är så reaktionär eller uttalat kontra urbanisering.  Dels har den idylliska bilden av landsbygden och jordbruket som något orört förändrats med moderniseringen. Dessutom har klyftan mellan stad och landsbygd minskat. Många står på bondens marknad, driver stadsodlingar och få säger att de flyttar till landet bara för att fly staden, säger Maxim Vlasov.

      Hos den nya vågen finns en tendens till småskalig ekologisk produktion och nya kreativa sätt att bedriva jordbruk, med diversifiering av grödor och alternativa distributionskanaler som andelsjordbruk. Många har kopplingar till Omställningsrörelsen och att bygga resiliens ur ett vidare perspektiv, menar han. Borta är bilden av en slags naiva idealister som inte riktigt tas på allvar.

      – Den bild jag fått är mycket mer nyanserad. Å ena sidan ser jag dem som en slags vardagshjältar som går igenom väldigt svåra omställningar i sina liv med tungt arbete och oförutsägbarhet. Jag är imponerad över den starka vilja som finns att anstränga sig och möta alla utmaningar med drivkraften att vilja utveckla något nytt.

      – Å andra sidan finns risken att det läggs för mycket fokus på den duktiga entreprenören, utan att man tar hänsyn till de större förändringar i våra ekonomiska och politiska system som skulle krävas för att möjliggöra dessa nya sätt att leva, odla och distribuera mat, säger Maxim Vlasov.

  • Energi

ANNONS