Lokalt engagemang mot nedläggningar av vårdcentraler och sjukhus har i två orter i norra Sverige resulterat i att de boende på orten startat upp kooperativa verksamheter istället. Detta har en forskare vid Umeå universitet tittat närmare på i ett sammanhang av ökad marknadisering och allt mer ojämnt fördelad vård i Sverige.
Förändringar av välfärdsstaten orsakar konflikter både i städer och på landsbygden, och Desirée Enlund, kulturgeograf vid Umeå universitet, har i sin avhandling som hon presenterar på fredag studerat nedläggningen av akutsjukvården och BB vid Sollefteå sjukhus, Västernorrland samt beslutet att stänga vårdcentralen i Offerdal, Jämtland på 1990-talet.
– Aktivism är inte bara är ett storstadsfenomen, som det ibland finns föreställningar om, det kan vara så att liknade företeelser betraktas olika. I städer betraktas sociala rörelser som aktivism, men byalag och byarörelser som finns på glesbygden ses inte som politiska rörelser på samma sätt, säger Desirée Enlund, i ett pressmeddelande.
En form av aktivism
I Offerdal bestämde sig arbetarna på den landstingsdrivna vårdcentralen att ta över driften när landstinget ville lägga ner den i början av 1990-talet. När den nya lagen om vårdvalssytem (LOV) infördes runt 2010 behövde kooperativet tänka om och utvecklades istället till ett medborgarkooperativ med mellan 600–650 medlemmar.
De utvecklade sedan detta ytterligare till en unik kombination av kooperativ vårdcentral och företagshälsovård och har på så sätt lyckats behålla primärvården i sin bygd under nästan trettio år.
I orterna runt Sollefteå samlade nedläggningsbeslutet 2015 stora demonstrationer och det inleddes en ockupation av sjukhuset som fortfarande pågår i mars 2020. Desirée Enlund skriver att detta är på väg att bli Sveriges längsta ockupation och att det genom åren har fungerat som en samlingsplats där både politiker och medborgare har kunnat diskutera välfärdsfrågor.
Det ledde också till att en medborgarkooperativ vårdcentral öppnade i Sollefteå i december 2017. Den gick dock i konkurs kort därefter.
– Jag menar att kooperativen i båda fallen ska ses som politiska eller en form av aktivism, fast att de skiljer sig från vad vi vanligtvis ser som politisk aktivism, säger Desirée Enlund.
"Kämpar för att överleva"
Hon menar att man i den offentliga diskussionen om valfrihet i vården missar andra sätt att organisera sjukvård, förutom storskaligt offentligt eller privata vinstdrivande företag.
– De kooperativa vårdcentraler som jag har studerat kämpar för att överleva i ett system som inte är anpassat efter dem. När man studerar medborgarkooperativet i Offerdal kan man se att det har blivit svårare att överleva och erbjuda primärvård i glesbygd från 1990-talet till idag, och medborgarkooperativet i Sollefteå som gick i konkurs visar på hur svårt det är att starta ett icke-vinstdrivande sjukvårdsföretag i dag. Trots svårigheterna fortsätter kooperativet i Offerdal att kämpa för att säkerställa tillgång till sjukvård på landsbygden, men det har sitt pris, säger Desirée Enlund.
Hon hoppas att hennes forskning ska kunna bidra till en diskussion kring vilken typ av sjukvårdssystem vi vill ha, genom att visa på konsekvenserna av de senaste decenniernas nedskärningar och omstruktureringar av sjukvården.
– De som bor på landsbygden skulle kunna ha nytta av att en sådan diskussion tas upp, men också många av de andra grupper i samhället som har varit förlorarna i denna omstrukturering, säger hon.
