Radar

Ingen daggmask i Arktis ger små växter

Hed-tundravegetation i den experimentella trädgården på Abisko forskningsstation, CIRC.

I arktiska miljöer växer växterna mycket långsamt jämfört med miljöer längre söderut. Man har hittills trott att detta beror på de lägre temperaturerna som gör att mikroorganismernas arbete försvåras. Men nu har en grupp forskare istället förklarat detta med frånvaron av daggmaskar i Arktis.

Nedbrytningen i jorden av döda växt- och djurdelar är avgörande för att de levande växterna ska kunna få tillgång till näringsämnen. I Arktis sker den här nedbrytningen mycket långsamt, vilket leder till låga halter av näringsämnet kväve, och forskare har nu sett att man tidigare missat en viktig orsak till detta: bristen på större markdjur som daggmaskar som kan äta och omsätta det döda materialet mycket snabbare än vad mikroorganismerna kan.

– Effekten av att introducera vissa daggmaskarter på markprocesser kan liknas med effekten du får när någon för första gången tar in en rivningskula till en husrivning, du få en rejäl ökning i hur snabbt saker bryts ned till mindre enheter, säger Johan Olofsson, universitetslektor vid Umeå universitet och en av medförfattarna till forskningsrapporten, i ett pressmeddelande.

Dubbelt så stora växter

Forskarna kunde se att när de tillsatte daggmaskar till den arktiska jorden under kontrollerade former så blev vissa växter dubbelt så stora och fick dubbelt så stora rotsystem. Detta var en stor skillnad mot när de i tidigare försök testat att höja temperaturen, låta växtätare beta och tillsätta ytterligare näringsämnen på samma plats.

– Att effekterna vi ser är större än de vi kan generera med temperaturökningar och naturgödsel, visar vilken viktig roll större markorganismer har för nedbrytningen i Arktis, säger Eveline Krabb, Sveriges lantbruksuniversitet.

De skriver att det är viktigt att ta hänsyn till att Arktis natur kan påverkas på detta sätt i framtiden när mänskliga aktiviteter som jordbruk och trädgårdsarbete sprider nya markdjur i regionen.

Studien har publicerats i veckan i tidskriften Nature Communications.