Redan innan coronakrisen erbjöds i synnerhet de fattiga i Latinamerika en begränsad service av sjukvården. I många av regionens länder riskerar nu sjukhusen snabbt att bli överbelagda.
Sjukvården är underfinansierad i många av Latinamerikas länder samtidigt som det finns brist på sjukhusplatser – vilket kan få svåra konsekvenser i samband med covid-19-epidemin. De flesta länder kan inte garantera vård till alla sina medborgare och vården riskerar att snabbt bli överansträngd.
– De utmaningar som en pandemi innebär visar sig snabbt även för välorganiserade och robusta sjukvårdssystem – och det är ännu tydligare där systemen är svagare som i stora delar av Latinamerika. Och om du hamnar efter i samband med en pandemi så blir följderna förödande, säger José Félix Oletta, som var hälsovårdsminister i Venezuela i slutet av 1990-talet, till IPS.
Det bor 630 miljoner människor i Latinamerika och Karibien, och av dessa saknar 30 procent regelbunden tillgång till vård, främst beroende på att de bor på avlägsna platser eller har för låga inkomster. Det uppger den panamerikanska hälsoorganisationen Paho.
Satsningar på sjukvård brister
Siffran överensstämmer väl med siffrorna över hur många som lever i fattigdom. Ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, ECLAC, uppger att 185 miljoner människor i regionen är fattiga, och att en tiondel tvingas leva i extrem fattigdom.
Samtidigt uppger ECLAC och Paho att sjukvårdskostnaderna i genomsnitt ligger på under fyra procent av ländernas bruttonationalprodukt. Detta trots att regionens länder 2014 kom överens om att den siffran skulle ligga på minst sex procent. Hittills är det dock bara Kuba, Costa Rica och Uruguay som levt upp till den målsättningen.
Världens rika länder lägger i genomsnitt mellan tre och fyra gånger så stora summor på sjukvården per invånare som länderna i Latinamerika. Detta samtidigt som siffrorna är ännu lägre för länder som Haiti, Honduras och Venezuela.
För befolkningen i länder som Kuba, Costa Rica och Uruguay är patientavgifterna förhållandevis låga, medan de är väldigt höga i bland annat Venezuela, Guatemala och Dominikanska republiken. Höga avgifter slår särskilt mot de fattiga som helt enkelt inte har råd att söka upp sjukvården.
Sociala orättvisor
En annan indikator på tillståndet inom sjukvården är antalet sjukhusplatser, och i Latinamerika ligger det genomsnittet på 27 per 10 000 invånare, där en mindre del utgörs av intensivvårdsplatser.
I regionens största land, Brasilien, råder det stora sociala skillnader bland landets 211 miljoner invånare. Mer än hälften av Brasiliens sjukhusplatser finns på privata sjukhus som bara är tillgängliga för en fjärdedel av befolkningen, medan tre fjärdedelar av befolkningen får dela på resten av platserna, sammanlagt 44 procent av alla sjukhusplatser.
– Brasilien står inte reda att möta coronavirus-epidemin – på grund av den bristande fördelningen av resurser, och de stora orättvisorna i tillgången på service, säger epidemiologen Eduardo Costa till IPS.
Brist på personal
Samtidigt betonar Pahos chef Carissa Etienne att det inte räcker med att ha tillgång till sjukhus och vårdcentraler – dessa måste också bemannas av kompetent personal som har tillgång till läkemedel och bra utrustning.
Brasilien har under de senaste decennierna utvecklat ett sjukvårdsprogram där många tusentals läkare, varav hälften kommit från Kuba, nått ut med vårdinsatser till befolkningar på avlägsna platser. Men efter att Jair Bolsonaro kom till makten har det programmet kraftigt försvagats då tusentals kubanska läkare tvingats återvända hem.
Enligt Paho riskerar situationen att bli som svårast i Bolivia, Guatemala, Haiti, Honduras, Nicaragua, Paraguay och Venezuela – om covid-19 får en omfattande spridning i regionen.
