När Haifaa al Mansour slog igenom internationellt med Den gröna cykeln för åtta år sedan hyllades den världen över. Det var den första långa spelfilmen som gjorts i Saudiarabien och dessutom av en kvinna.

Al Mansours fjärde film, En kvinnas val, med svensk premiär idag, har även den stor chans att bli en publiksuccé. Precis som Den gröna cykeln tar filmen upp kvinnors ofrihet och de starka patriarkala strukturer som råder i Saudiarabien.

Huvudperson är läkaren Maryam som jobbar på ett litet sjukhus på den saudiarabiska landsbygden. När hon blir utskälld av en äldre manlig patient som vägrar att behandlas av en kvinna, bestämmer hon sig för att åka iväg på en läkarkonferens i Dubai. Där hoppas hon få nya ingångar som kan leda till ett mer attraktivt jobb på ett större sjukhus i Riyadh.

Men ingenting går som hon tänkt. Vid flygplatsen blir hon hindrad från att resa för att hennes far och manliga förmyndare, glömt att förnya hennes resetillstånd.

Eftersom fadern är bortrest vänder hon sig till en högt uppsatt manlig släkting för hjälp. Genom en missuppfattning utfärdar han istället ett tillstånd så att hon kan kandidera i kommunalvalet.

En blandning av frustration och jävlar anamma får Maryam att slå slag i saken. Hon har ett enda mål med sin kandidatur – att få den leriga vägen till sjukhuset asfalterad för att öka framkomligheten för ambulans och patienter.

Hennes beslut väcker anstöt hos många och systrarna försöker övertala henne att låta bli. Folk kommer att skratta, hon kommer att skämma ut familjen som redan lider av dåligt rykte på grund av sin verksamhet i musikbranschen.

Men Maryams beslutsamhet och mod får snart deras skam att övergå i stolthet. Klippet där Maryam i niqab presenterar sin kandidatur blir viralt och hon blir intervjuad i tv.

Filmen ger en god inblick i det Saudiarabiska samhället, där allt offentligt liv är uppdelat mellan män och kvinnor. Samtidigt som gamla traditioner bibehålls, har samhället svårt att värja sig för det moderna. Systern lagar mat till fastebrytandets måltid med hjälp av youtube-instruktioner. De extravaganta bröllopsfesterna gästas enbart av kvinnor som välsminkade och uppklädda till tänderna lyssnar på smörsångerskans religiösa sånger om profeten Muhammed.

Filmen innehåller flera starka scener. När Maryam får hjälp att sammankalla männen i staden till ett kampanjmöte får hon hålla talet via videolänk bakom ett skynke eftersom hon inte får ha direkt kontakt med männen. Men när en av männen avbryter och gör narr av henne rusar hon in i tältet, där männen är samlade, och talar dem tillrätta.

Upprört klargör hon att hon förtjänar deras respekt och att hon kommer att driva frågor som rör även deras bästa. Vid det här laget har hon bytt ut sin niqab mot en hijab.

Det är lätt att glömma bort att det bara var knappt två år sedan det blev lagligt för kvinnor att köra bil när vi får följa hur Maryam dagligen kör runt i sin splitternya bil som fortfarande har kvar plasten på sätena. Bilen blir lite av en symbol för frihet och handlingskraft, och för tankarna till en saudiarabisk Thelma och Louise.

Den kanske starkaste scenen är när den gamla mannen som vägrade bli behandlad av henne visar upp trycksvärtan på sin tumme och förklarar att han röstade på henne för att hon är en skicklig läkare som förtjänade att vinna.

En kvinnas val visar att förändring kan ske snabbt, trots uråldriga strukturer. Utan att avslöja hur det går med Maryams kandidatur, lyckas hon åstadkomma betydligt mer än vad hon själv trodde var möjligt. Det lämnar tittaren hoppfull.