Starka miljöbudskap från japansk filmstudio

Med start den 1 februari tar film- och serietjänsten Netflix in 21 filmer från den japanska filmstudion Ghibli, som gör tecknade filmer, eller anime som det kallas på japanska. Det ger tillfälle att rekommendera några av mästerverken från regissören, och en av studions grundare, Hayao Miyazaki.

Grejen med Miyazakis filmer är att de, trots att de är riktade främst till barn, är producerade med en kvalitet, ett historieberättande och en känsla för detaljer som man sällan stöter på annars, och det gör att många av dem kan uppskattas minst lika mycket av vuxna. De jag tänkte tipsa om här är filmerna Spirited away, Min granne Totoro, Prinsessan Mononoke, Ponyo på klippan vid havet och Det levande slottet.

Gemensamt för dem är att huvudrollerna eller de tongivande karaktärerna är starka flickor och kvinnor, och de har alla en mer eller mindre uttalad sensmoral om att vi behöver respektera naturen och alla dess varelser, med undantag för Det levande slottet – som istället har ett starkt antikrigsbudskap. 
Andra återkommande teman är betydelsen av vänskap, förlåtelse och att acceptera andra som de är.

Miyazaki bygger upp rika trovärdiga världar fulla med mångdimensionella människor och magiska väsen. Han är inte rädd för att utmana tittaren och presentera karaktärer som har både mer och mindre goda sidor, och den som först var en antagonist kan senare bli en bundsförvant. De Disneyfilmer som jag själv växte upp med känns platta och färglösa i jämförelse.

Sprited away (2001) är kanske den som är mest känd och fick bland annat en Oscar för bästa animerade film. Den handlar om elvaåriga Chihiro som med sina föräldrar råkar hamna på ett badhus för gudar och naturväsen. Chihiro måste uppamma allt sitt mod för att överleva i denna knasiga parallella värld – och rädda sina förädrar – men hon får hjälp från oväntade håll.

I Min granne Totoro (1988) följer vi systrarna Satsuki och Mei som flyttar till ett nytt hus med sin pappa för att komma närmare det sjukhus där deras mamma är inlagd. Den dystra situationen får en vändning när de upptäcker att det stora trädet i närheten är hem åt en enorm, lurvig och vänlig figur.

Prinsessan Mononoke (1997) har den tydligaste vinkeln om människans rovdrift av naturen och utspelar sig i något som påminner om det feodala Japan. Den kretsar runt den unge Ashitaka som tvingas ut på en lång resa sedan hans by blivit attackerad av en besatt skogsgud som smittar honom med mörker och vrede. Om han inte hittar ursprunget och orsaken till sjukdomen kommer han att dö.

Det leder honom till en liten stad som hugger och bränner ner skogen runtomkring för att utvinna järnet i marken och tillverka vapen. Men djuren i skogen kämpar tillbaka och här möter han prinsessan Mononoke som vuxit upp med vargar och är beredd att offra sitt liv för skogen.

I Ponyo på klippan vid havet (2008) får vi möta en liten guldfisk som är dotter till havsgudinnan och en excentrisk trollkarl som lämnat sitt liv som människa för att försöka återställa balansen i havet. När Ponyo på egen hand vill utforska världen råkar hon illa ut, men räddas av den lilla pojken Sosuke. Det är början på ett stort äventyr där Ponyo använder sina magiska krafter för att kunna förvandla sig till en liten flicka – för att kunna vara med sin nyfunna vän.

Det levande slottet (2004) är en historia om den unga hattmakaren Sophie som stöter på den rebelliske unge trollkarlen Howl, som bor i ett kaotiskt slott som traskar runt i bergen. En häxa som är ute efter Howl, lägger då en förtrollning på Sophie som måste leta upp honom för att få hjälp. Allt detta under brinnande krig, och det visar sig att Howl behöver minst lika mycket hjälp från henne.

Jag rekommenderar att se alla filmer på originalspråket med svensk text, men med små barn är förstås dubbat att föredra. För dem som inte har tjänsten Netflix finns många av Studio Ghiblis klassiker att hitta även på dvd där filmer säljs nya eller begagnade.

Jag önskar att så många som möjligt ska upptäcka denna filmskatt!