Vad betyder det egentligen att vara en ”amatör”, och varifrån kommer ordet ”flum”? Det utreder vi i veckans En syl i vädret och konstaterar att det inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt.
Det kom ett brev till Syre, ett långt, handskrivet brev som var mer charmigt än stringent. Brevskrivaren tyckte om tidningen, men han var bekymrad över användningen av orden amatörmässig och flummig i vissa artiklar: ”Stryker under ’flummig’, älskar det, flummigt underbart, amatörmässigt: det är proffsen som gör så att blommorna dör och plötsligt släcks ljuset.”
Hur kunde vi använda dessa vackra ord för att beskriva något så fult som maktkåta politiker? undrade han.
När det gäller amatörmässig är det lite sorgligt på något sätt. Ordet amatör kommer ju från franska amateur, som kommer från latinska amator – älskare. När ordet lånades in till svenskan på 1700-talet betydde det just det, någon som älskar det hen gör och som gör det just därför, inte för egen vinning. Det borde bara vara något fint, inte minst i politiska sammanhang.
Men ”inte för egen vinning” blev till ”inte som yrkesverksamhet”, och amatören kom att bli motsats till den professionella – ett annat ord som har fått en värderande betydelse. En profession är ursprungligen ett yrke eller en ”officiell anmälan om namn, förmögenhet o. d.” enligt Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist. Det kommer av latinska profiteri, som betyder anmäla, öppet förklara, och därifrån kommer också professor, som ju inte är ett proffs vilket som helst utan en offentlig lärare, eller ”Läsemästare” som ett lexikon från 1600-talet formulerar det. Även profeten är, enligt den etymologiska ordboken, en som öppet förklarar något.
Hellquist tar inte upp ordet professionell, men ett proffs gör det hen gör med en viss officiell status – i sitt yrke. Därmed kan hen antas vara skicklig, kunnig och van. Om inte är risken stor att hen kallas oprofessionell eller amatör.
Lyckligtvis kan man utöva något som yrke och bli både skicklig och van – och fortfarande älska det! Men det är dem som strävar efter vinning vi ska frukta, inte hängivna idealister, om jag tolkar brevskrivaren rätt. Och det vill han se tydligare uttryckt i Syre.
Flummig då? Numera används det mest i betydelsen vag och substanslös, i sammanhang där precision och substans uppskattas. Så även i texten som brevskrivaren kommenterar. Men på 1970-talet var det en synonym till ord som häftig och cool. ”Vad flummigt!” kunde betyda ”vad spännande och intressant”! Det hade också en annan betydelse – flummig musik kunde vara lite drömsk och överraskande, och den som rökte cannabis kunde bli flummig. Antagligen hade det ena en gång hängt ihop med det andra.
Som sig bör är ordets ursprung oklart, men enligt Wikipedia dök det upp 1973 och kan komma från engelska flummery – struntprat. Flummery i sin tur kommer från walesiska llymru, som är en sorts pudding av surnat havremjöl och ibland även betecknar andra söta, mjuka och fadda rätter. Allt enligt bloggaren Blind höna som har sökt igenom diverse lexikon.
Hur puddingen blev struntprat och varför nonsens blev cool på svenska har jag inte funnit svar på. Men i slutet på 1970-talet eller början på 1980-talet hände något. Folk började kalla politik och idéer för flummiga när de ansåg att det rörde sig om substanslöst mumbojumbo.
I modern tid finns somliga politiker, jag tänker främst på Jan Björklund, som kallar allt han inte förstår för flum. Till exempel pedagogik som är inriktad på elevernas utveckling och kunskaper snarare än på mätandet av desamma. Då tycker jag som vår brevskrivare att flum är underskattat.
Å andra sidan, om flum verkligen kommer från flummery har det närmat sig sina rötter. Om det fortsätter så kommer man kanske att kunna kalla en bimbo (jag använder ordet könsneutralt) för flumpudding i framtiden. Det vore kul.
Ordet ”flummig” har en oklar historia, men en teori är att det kommer via engelska från ett walesiskt ord för mjuk, söt pudding.
